Jo, där! Eller? Vänta lite nu... Jovisst, utan tvivel! Efter en halvtimme eller så i karaffen märker jag en tydlig doft av viol. Inte av själva blomman, utan av den där lila, hårda godispastillen jag minns från barnsben. (Vilket ju är lite lustigt - det är den artificiella doften/smaken som vi menar när vi refererar till viol.) Sedan är ögonblicket förbi och kvar finns mest torkade jordgubbar och lingon, vilket inte är fy skam. Den där violkänningen viftar förbi någon mer gång, men det kan också vara inbillning. Och jo, precis när jag öppnade flaskan kunde jag till och med associera till järnrikt blod och köttsaft. Så vart är vi på väg?
Jovisst, till södra Rhône så klart. 2007 Collection du Rhône , som kommer från kooperativet Les Vignerons de Caractère, är en god bekantskap från början till slut. Har precis kommit i ny årgång och finns i det fasta sortimentet.
En liten beska i upphällningsögonblicket förlyktigas efter en stunds luftning. Då blommar en trevligt kärv saft med ton av lingon/tranbärsdricka ut i glaset. Inte så fylligt kanske, men det gör inget: det slinker ner så mycket lättare. Det här gillar jag verkligen, kanske inte riktigt på samma fånflinande lyckliga sätt som när jag bekantat mig med Domaine Montirius eller Espings St Joseph-favorit Domaine Moniers, men inte långt därifrån.
Till entrecôte på kalv och en jordärtskocksgratäng med parmesan passade vinet mycket bra. En ny favorit för överkomliga 119 kronor. Ungt och friskt nu, det kanske inte blir så mycket bättre de närmsta fem åren men lär inte bli sämre heller.
Jag kommer väl så bra överens med Collection du Rhône som med den här finingen, som jag provade för några veckor sedan:
Det går inte att inte gilla 2006 Albéric Bouvet, som är döpt efter tillverkaren Gilles Robins farfar och har gubben på etiketten och allt. Och till älgbiffen och en krämig potatisgratäng var det alldeles utmärkt. Men vi äter inte så mycket älg eller oxgrytor och det här är ett ganska tufft och kärvt vin, som kräver kraftiga kötträtter för att helt komma till sin rätt. En kraftigare markerad beska i eftersmaken gör också att jag inte helt kommer överens med det till en början. Och dessutom kostar det sextio spänn mer.
5 kommentarer:
Jordärtskocksgratäng - finns det något godare?
Jordärtskockan är en favorit - och så lätt att odla, bara att stoppa ner i jorden så har man ett gäng nästa höst. Den här gratängen var en enkel variant med oskalade skockor (ger mer konsistens), grädde/matlagningsyoghurt och parmesan.
Kul att Vacqueyras-vinet smakade!
Kul! Jag provade också Vacqueyrasen med gott resultat häromdagen. Jag fick åka tillbaka och handla in några stycken för lagring - befarar att årgångsbytet inte kommer att vara till dess fördel...
Konjären! Läste din post & håller med att det är läge att bunkra upp några flarror. Jag tänkte också på Guigals CdR som en referens, 2005:an tycker jag är god men collection du Rhône är strået vassare i nuvarande årgång. Har inte kollat om Guigal bytt årgång, annars är 2005 bra att ha några på lager av också
Skicka en kommentar