fredag 1 maj 2009

1:a maj...


... och mina tankar går tillbaka till påsken, som avslutades i god stil i det Espingska hemmet. Herr K dök traditionsenligt upp för att delta.

När jag anlände stod Esping och rörde i grytan, en bouef bourgignon som av allt att döma tillbringat en god del av förmiddagen på spisen. Vi korkade upp en prosecco från Valdobbiadene. Inte spumante utan tranquilo, syrligt och uppfriskande. Esping menade att vinet förlorat lite frukt sedan sist han drack det. Själv kunde jag inte riktigt göra det rättvisa, då jag till frukost - för inte så länge sedan - käkat en sedan påskmiddagen överbliven stekt sill i ättika och sedan borstat tänderna (inte att rekommendera innan en extravaganza). Nåväl, sedermera hamnade återstoden hos Min Själs Älskade som drack den med förtjusning.

Den friska proseccon rensade flabben inför nästa begivenhet: en sauvignon blanc, 2006 Quarz från kooperativet Cantina Terlan i Alto Adige (eller Südtirol om man föredrar det österrikiska namnet). Terlano ligger inte långt från Bolzano/Bozen, på sydsluttningarna av berget Tschöggel. Återigen vin från gränstrakter, alltså, vilket får oss att nostalgiskt minnas vår exkursion i gränslandet Collio/Brda. De hundra medlemmarna i koperativet är enligt hemsidan specialiserade på "natural viticulture", vilket väl också antyder en frändskap med Klinec, Bressan et al.

Quarz är ett av Terlans prestigeviner och faktiskt något alldeles extra.De typiska sauvignon blanc-dragen finns där, men helt utan den insmickrande blommighet som kan bli tröttsam i längden. Det här är ett snustorrt vin med rent klingande syror, ett vin att njuta länge och väl av. Vi tänkte tillbaka på den förra sammankomsten i julas, då vi hade ett sauvignon blanc-race. Då fanns viner från Marlborough, Friulien, Brda och Sancerre på agendan. (Skam att säga har undertecknad tappat bort att rapportera resultaten, men kanske dyker noteringarna upp någonstans). Vi var överens om att Quarz - trots att flera av de då provade vinerna var högst kompetenta och njutbara - hade gjort den provningen helt orättvis för de andra. Kanske med undantag av Simcics mycket speciella och inte alls typiska sauvignon blanc från Brda. Jag vill erinra mig att jag satte vinet från Friulien, som jag förstås totalt glömt bort vad det var, högst - kanske kan du Esping hjälpa mitt minne på traven?

Nu började vi genast spekulera över hur Quarz skulle matcha några av de ostar Esping hade på lager, men fick hia oss tills boefen var aväten. Här plockade Esping fram resten av den 2001 Solus från Chateau de Caraguilhes som han påbörjade här, samt ett syrah-vin från Saint Joseph som Esping och Herr K (om jag minns rätt) fyndat på förra årets vinfestival i Helsingör. Esping har tidigare skrivit om det här.

En lycka att få dricka dessa välgjorda viner till boefen! Jag kan fortfarande förnimma deras fylliga fruktighet i mitt smakminne när jag tänker tillbaka. Ett ungt och ett fullmoget, men båda helt perfekt matchade till maten. Finessrika, spännande att utforska men utan att ta över showen från allt annat på bordet. Sådana viner man önskar att källaren vore full av, bara att hämta upp då och då när man vill förgylla livet.

Vi sitter länge och kontemplerar livets goda, danska vinimportörer och diverse populärkulturella obskyriteter, innan det är dags att hala fram ostarna. Här måste jag återigen förlita mig på Espings godare minne för en fullständig redogörelse - och det var också han som införskaffat dem hos en handlare i Helsingborg - men den värsting som riktigt fick oss på fall var en vinbladsinpackad blåmögelost från Spanien. Inte att leka med, eller rättare sagt en hejdundrande lekkamrat till de röda vinerna. Quarz å sin sida tyckte om att umgås med de båda getostarna.

Herr K presenterade ett sött vin från Clot de l'Oum, Le Nôel de Leopold. Distriktet, en del av Roussilon, är tydligen på väg att segla upp som ett nytt spännande område med intressanta producenter. Ett byte från Espings och Herr K's nyligen timade exkursion till Emilie vin på andra sidan sundet.

Allt som allt en givande och värdig avslutning på helgen. Jag håller med Esping om att Domaine Moniers syrah-vin är svårt att slå ur hågen. Den här eftermiddagens bekantskap skulle mycket väl kunna utvecklas till en lång och givande vänskap - i alla fall om tiderna vore annorlunda och den svenska valutan något starkare gentemot den danska.

1 kommentar:

esping sa...

Hej Trisse ! Jag vill minnas satt den Sauvignon Blanc från Friulen du tänker på var en 2006 Venica&Venica. Den var f ö inte alls dum.