När jag väl kom iväg till en välsorterad systembutik var alla de flaskor jag var intresserad av slutsålda. Däremot hade man precis fått påfyllning av La Spinettas Langhe Nebbiolo. Jag plockade ner ett par flaskor i korgen, satte tillbaka dem på hyllan och tog en sväng till ölavdelningen. Sedan åter till nyhetshyllan där det nu fanns något färre noshörningar. Det var det som fällde avgörandet och gjorde att ett par flaskor fick följa med hem.
Skälet till min tvehågsenhet är dubbelt. Dels provade jag deras barbera och barbera/nebbiolo-blanddning för några år sedan och blev avskräckt. Jag tyckte båda vinerna var rätt förskräckliga. Sedan har jag svårt för La Spinettas filosofi med högteknologi, dyra fat och internationella viner. Samtidigt är det lite spännande att utmana fördomar och bilda sig en mera välgrundad åsikt. Givetvis hade det varit bättre och mera rättvisandeatt testa blint men det lät sig inte göras.
Doften fick varningsklockorna att ringa direkt. Syltigt och överekat. Visst går det att göra en mer nyanserad beskrivning men för mig blir det helt ointressant. Upplevelsen har kapsejsat innan vinet nått munnen. Så här vill jag inte att nebbiolo ska dofta. I munnen finns massor av insmickrande, syltig frukt och fjäskig ek. Eftersmakens ekbitterhet blir den slutgiltiga spiken i kistan.
Det här är obalanserat, okänsligt och fullkomligt odugligt som matvin.Vinvärldens motsvarighet till en powerballad. För en gångs skull måste jag erkänna att jag inte förstår mina medbloggares åsikter.
7 kommentarer:
Den där powerballad-analogin fick mig osökt att tänka på Scorpions´"Wind of change" i en ghettoblaster med hängmatte-EQ...
Fast då passar nog australisk shiraz på box bättre?
Själv tyckte jag detta var den bästa årgången hittills med skärpta syror och förhållandevis subtil fathantering men som vanligt: YMMV...
/Patrik
I det scenariot du beskriver passar stora mängder aussieshiraz bäst. Eller ett par verksamma hörselskydd... Jag måste erkänna att jag har svårt att tänka mig att använda ordet subtil med koppling till La Spinetta... Hur jag än anstränger mig så kan jag inte tänka på La Spinettas viner i andra termer än kjejsarens nya kläder..
Härligt med någon som vågar vara lite motvals. Jag köpte också några flaskor men har förpassat dem till källaren så länge. Den där eken kanske integreras lite bättre med tiden...
Jag provade Spinettas Ca di Pian för ett tag sedan, och var faktiskt också en aning besviken, men jag har inte riktigt givit upp hoppet om noshörningsvinerna ännu.
Smaken är som baken.
Jag tror inte man behöver vara bloggare för att ha annan åsikt än du. Jag tror det räckr med att som jag ha en stark förkärlek för viner som inte kräver långa tider av ostörd vila i mörka svala valv för att förtäras med framgång.
En nyavärldennebbiolo från Italien i all sin prydo. Helbra är min uppfattning.
Har fler äldre årgångar sparade till ingen större nytta. Den ungdomliga syraburna frukten är vad som verkligen lyfter det här vinet.
Hej Claes, Det är väl just "nyavärldennebbiolo" som jag har problem med. Jag tycker så mycket av nebbiolokaraktären går förlorad. Utifrån min begränsade erfarenhet så har La Spinettas viner mer La Spientta-karaktär än druvkaraktär. Vill jag ha något snabbmognande så finns det ju massor av bra Langhe Nebbiolo att välja på.
Nå; helt ensam är du inte om dina tvivel... Jag hade en märklig upplevelse när jag gjorde ett försök på det här vinet för ett par veckor sedan. Tyckte dock att det med mycket luft blev drickbart och till och med ganska gott, vilket skulle kunna tala för lagring. Inledningsvis var den ett mysterium, och min favoritstil är det inte!
Hej Konjären, Jag vet inte om jag känner mig så värst tveksam till vinet. Jag tyckte det var rätt odugligt. Det är väl i och för sig troligt att det blir bättre med lagring men jag tror aldrig att det kommer att smaka som jag vill att nebbiolo ska smaka. Jag har haft samma problem med Braidas barberor.
Skicka en kommentar