Lite oväntat har Elisabetta Foradoris viner dykt upp både här och där i bloggosfären. Finare Vinare, Terroiristen och Frankofilen har druckit Teroldego Rotaliano, Winepunker provade Granato och jag smakade Myrto. Allt har gillats. De två senaste kvällarna har jag bekantat mig med Teroldegon.
2006 Teroldego Rotaliano ser ut som ett ungt syrah-vin med tät, mörkrödfärg som drar åt blått i kanterna. Man skulle kunna säga det samma om doften. Frukten ger mig associationer till svarta vinbär, körsbär och blåbär. Det finns inslag av viol, lakrits och viltkött. Peppar och en aning vanilj. Över allt svävar en markant sumpighet och överhettade bildäck. Tyvärr blir det sistnämda inslaget alltför dominerande och jag kommer inte riktigt överens med vinet.
Även smaken blir lite för mycket streetrace för min smak vilket är lite synd. Bakom det brända gummit finns ett medelfylligt, slankt och läckert läskande matvin. Mycket vital bärfrukt, frisk syra och fin kryddighet. Tanninerna är behagligt mjuka och eftersmaken har bra längd.
Luftning, först i karaff och sedan ett dygn på flaska gjorde ingen större skillnad. Jättekul att ha provat men några fler 06:or blir det inte för min del.
För den som vill läsa mer om teroldego i allmänhet och Foradori i synnerhet finns en bra artikel här. Tidigare i vintras provade jag ett annat exemplar
6 kommentarer:
Det som är kul, bland mycket annat, när det gäller det här med vin är att vi alla kan ha så olika intryck av ett och samma vin. Det finns ju inget rätt och smaken och baken och allt det där. Dina intryck om sumpighet och bildäck är inget jag på rak arm kan relatera till.
Skulle vara kul med en flaska till..
Visst är det så. Det vore kul om vinbloggarna hade provat samma viner lite oftare.
Eller är det marknadsföringsknep från importören månne?
I så fall hade Ingvar redovisat det. Vi också.
Det var faktiskt Marions teroldego (vars sticklingar kommer från Foradori) som fick oss att nosa upp det här vinet i BS.
Ingvar - säkraste sättet att prova samma viner är väl att mejla ihop sig om en "virtual tasting". Men ibland tycks det ordna sig ändå... ;-)
Syrah-likheten är ett faktum - även genetiskt finns en stark koppling - men någon renlärig burn-out hittade vi inte. Den reduktiva sumpigheten - och den biodynamiska äppelkomposten med dess friskare inslag - fanns där men blev inte alls störande för oss, sumpen vädrade ut rätt snabbt.
Vi köpte sex flaskor på direkten. Ser fram emot dem.
Jag provade vinet igen häromdagen när några kollegor var på middag. Flaskan hade mått bra av att luftas lite längre än vad som blev fallet, men smakade ändå riktigt bra. Visst finns en hel del sumpig eller i mitt tycke kanske snarare lantlig funk, men jag stördes inte av något bränt gummi.
Jag måste säga att jag är lite konfunderad över min reaktion. Jag hade verkligen positiva förväntningar och stilen tilltalar mig. Sumpigheten hade jag väntat mig, dels utifrån tidigare erfarenheter av druvan, dels utifrån F&Vs post. Tyvärr lät den sig inte luftas bort och blev enligt mig alltför dominerande.
Skicka en kommentar