lördag 12 mars 2011

Vardagsviner

Ett par bloggrannar har under den senaste veckan skrivit om vardagsviner utifrån läsares önskemål. Hmm, enda gången någon ber oss att skriva om något är när det gäller bubbelvin smaksatt med jordgubbar. Om jag har förstått medbloggarnas syn på saken rätt så är vardagsviner något som ryms inom ett visst prisintervall. Typ mellan 80 - 120 kr eller "under hundringen". En sak som jag börjat fundera på är om det ens är lönt att tala om vardagsviner i ett land där merparten av allt säljs på box. Visst är det rätt ruggiga bilder som framträder.

Min favoritkokboksförfattare Elisabeth David menade att man skulle dricka sina bästa flaskor i veckorna och spara de enklare till bjudningar. Hon framförde flera skäl till detta. Dels kan man ju behöva pigga upp sig i veckan med ett riktigt gott vin. Ett bra vin kan också förhöja en påver vardagsmåltid samtidigt som ett toppvin i värsta fall kan stjäla uppmärksamheten från en omsorgsfullt tillagad måltid. Likaså kan ett bra vin antingen få för lite uppmärksamhet i ett uppsluppet sällskap eller flytta fokus från själva umgänget till vinet. Det är mycket att tänka på för en vindrickare. Nu gissar jag att det förhåller sig som så att Elisabeth Davis bruksviner är något helt annat än mina bruksviner men tankegångarna är likväl intressanta


När jag tänker på begreppet vardagsvin så är det inte så mycket på priset jag tänker. Nej, snarare då på den typ av vin som folk i vinproducerande länder dricker till vardags. Vin till vardagsmat eller husmanskost. Du hittar dem överallt (utom på systembolaget). I Italien har vi ju vettigt behandlad dolcetto, barbera och grignolino. Lite längre österut finns Valpolicella, Bardolino (jag väntar på en renässans) och soave. Självklart tänker jag inte glömma Tocai friulano refosco eller cabernet franc från Veneto eller Friulien. Så mycket läckerheter och vi har inte ens närmat oss mitten av Italien. Fortsätter man till Frankrike så finns det en uppsjö viner på samma tema. Rött och vitt från Loire och Jura, Viner från de mindre prestigefyllda nord- och sydrhonska apellationerna. Självklart måste jag nämna min nya kärlek beajoulais.

Vardagsviner är, eller borde enligt mitt förmenande vara, friska, pigga, livliga och fruktiga viner med rejäl syra. Viner designade för måltider snarare än provningar. Inte snikvarianter av prestigeviner där faten ersatts av ekchips. Vill man ha lite stramare tyglar till vardags så finns det massor att hitta lite söder om Bordeaux och en hel del i Languedoc.Oftast är det ju också bland dessa viner man hittar den lokala särprägeln. De är inte gjorda för att efterlikna de klassiska finvinerna utan för att funka till den lokala husmanskosten.

Jag tror att det egentligen var på viner som dessa vi tänkte när vi döpte bloggen en gång tiden. Den fick sitt namn utifrån en föreställning om läckra och ouppfostrade busviner. En idé att det någonstans skulle finnas en motvikt till det allvarssamma, strama och framförallt dyra finvinsstuket. Det genuint folkliga snarare än det perverterat folkliga som vi ser med boxvinskulturen.

5 kommentarer:

Rara droppar sa...

Det går att definiera vardagsviner på en massa olika sätt och i min värld håller jag med om att det delvis är viner för den normala vardagsmiddagen, men också viner att bara ta fram för en sipp i vårsolen eller vid något annat enkelt tillfälle.

Skillnaden mellan vardagsviner och andra viner ligger kanske mest i att vardagsvinerna tar man bara fram från källaren, utan att ha planerat något provande eller tänkt ut att de ska vara till någon viss mat. Där någonstans ligger nog min definition.

//PB

Ingvar Johansson sa...

Det mesta går att definiera på en massa olika sätt. Jag var inte ute efter att hitta den rätta definitionen utan snarare att ge det mer innebörd än en prislapp. Jag tänker nog att det finns vardagsviner som man kan prova med stor seriositet och matcha till mat med omsorg. Ta t ex Mascarellos Barbera d´Alba Vigna San Lorenzo. Inte ett billigt vin precis men ett sublimt matvin och som passar min definition av vardagsvin.

Jag tycker nog också att första vårsolssippen kan förtjäna en förstklassig riesling eller varför inte champagne

ohmansmatovin sa...

*applåderar*

Mats L sa...

Håller helt med. Det är de vinerna som är lika intessanta och relevanta som prestigevinerna man dricker på helgen (om man har tur och lust). De är personliga, matvänliga, läskande och ofta drickbara unga. Kanske till och med bäst som unga. De varierar från årgång till årgång. Fortsätt att följa och tipsa om dem, det är en nisch i bloggosfären där det inte är trångt.

Rara droppar sa...

Härligt med lite åsikter. Hade väl egentligen inte någon tanke på en definition jag heller, orden kom bara ut så. Ingen djupare analys där inte :-).

Det viktiga oavsett vin och tillfälle är väl helt enkelt att det på något sätt känns "rätt", där och då.

Svårare än så är det inte. Inte för mig i alla fall.

Och visst är Champagne i vårsolen svårslaget.....