Julölsracet går in på upploppet. Nu är det ökad steglängd, ökad frekvens och upp med knäna som gäller. I kväll provade jag Nisse Julöl från Slottskällan. Färgen går i en mörkt bärnstensfärgad nyans. Doften ger en viss kryddighet, kavring, citrus och lätt rostade toner. Smaken är medelfyllig och m a o rätt lätt för att vara en julöl. Smaken domineras av en rejäl dos ingefära. Mot slutet dyker det upp maltig sötma, lite gräddighet och en lätt uppstramande beska. Inte så dumt alls faktiskt men heller inget att hetsa upp sig över.
Jag fortsatte med lite kraftigare doningar och öppnade en gammal pålitlig julölsfavorit, belgiska Corsendonk Christmas Ale. Färgen är några nyanser mörkare brun än Nisse. Doften är verklig maffig och mycket komplex. Här finns liksom allt man förknippar med julen, utom möjligtvis lutfisk och gröt. Kryddor som ingefära, kanel och nejlika dominerar. Här finns också delar av gottebordet, knäck, fikon och frukt. Smaken är fyllig, mycket kryddig och följer aromerna. De 8.5% märks mest genom att ölen värmer gott. Corsendonk julöl är och förblir en av de stora favoriterna. Inte till julmaten men hemskt gärna till en bit fruktkaka.
1 kommentar:
Corsendonk är ett bra bryggeri! Själv tyckte jag att Christmas Ale var en påtaglig esterbomb i år - mycket spad från inlagda päron och en del röda bär. Mycket bra!
Skicka en kommentar