Två år med Billigt Vin

Billigt Vin fyller två år idag. Jag började min bloggarkarriär med en barbera och ambitionen att ta reda på vad jag tycker om och tänker om vin, att lära känna min smak. Ingången var med andra ord rätt bred för två år sedan. Även om irrfärderna fortsätter och upptäckarlustan finns kvar så har jag börjat upptäcka vissa mönster i mina smakpreferenser. Jag väljer allt oftare bort viner från nya världen och söker mig istället till nordöstra Italien, sydvästra Slovenien eller Rhône. Det känns rätt bra att ha lite fast mark under fötterna och känna sig hemma någonstans. Det finns också områden som jag tänker att jag vill bekanta mig mer med framöver. Portugal väcker en hel del nyfikenhet, södra Frankrike i allmänhet, Österrikes röda viner och kanske en ny runda i södra Italien. Jag har provat en del vitt från Australien som gett mersmak Det finns massor kvar att upptäcka. Bordeaux och Bourgogne lockar naturligtvis men det för anstå tills vidare

Bloggandet har också lett till att min vindrickande ökat en hel del och vinkontot ännu mer. Jag drickare mer, bättre och dyrare vilket man kan säga var en både väntad och önskad utveckling. Bloggandet har också lett till att min kunskap om vin ökat och med den en förmåga att göra nya distinktioner vilket i sin tur leder till en ökad behållning av drickandet. Den allra största behållningen är ändå alla nya bekantskaper som gjorts. Många har stannat vid kontakter via kommentarerna eller mail men det har även blivit en del möten i verkliga livet med bloggare, läsare, impotörer och vinbönder. Möten som har det gemensamt att de inte blivit av utan bloggandet

Billigt Vin kommer att fortsätta vara en poänglös blogg. När vi började fanns det en handfull vinbloggar. Idag är tjoget mer än fullt. Under det senaste halvåret har allt flera bloggare börjat komplettera sina inlägg med ett poängtal. Jag anser mig inte ha tillräckliga referenser för att kunna placera in ett vin på den 100-gradiga skalan. Har aldrig druckit en hundra-poängare och lär heller aldrig få göra det. Jag är dessutom helt nöjd med att dricka tillräckligt bra vin. Idén om att försöka omsätta en ytterst subjektiv upplevelse till förment objektiva poäng känns också ... rätt poänglös.

Systembolaget har jag klagat mycket på. När jag började blogga störde jag mig inte så mycket på monopolet men det gör jag nu. Förmodligen är detta ett resultat av att SB blivit sämre samtidigt som mitt intresse ökat. Jag har upptäckt att SB har sina försvarare, även bland de med ett genuint vinintresse. För mig är det en rätt skrämmande tanke för förnöjsamheten bygger på en idé att vi mår bra av att vara okunniga. När jag tänker på det nu är det egentligen inte försäljningsmonopolet i sig själv som är det största problemet utan snarare hur det utformats. Den hårda centralstyrningen av utbudet gör den största skadan. Tänk om driftiga butiksföreståndare kunde plocka hem fritt ur beställningssortimentet, tänk om det funkade med direktbeställningar från importörerna och bolaget hade fungerat som ett postkontor för alkoholhaltiga drycker. Det skulle kunna gå att göra förbättringar inom de gällande ramarna. Men visst har det svenska systemet en snöpande effekt på utbudet och jag handlar allt mer vin i Danmark.

Givetvis blev det en flaska vin också på födelsedagen. Till onsdagens pasta med köttfärsås dök det upp en gammal favorit i ny årgång. 2007 Vins de Vienne St Joseph. Såväl årgång 2005 som 2006 föll mig väl i smaken. Färgen går typiskt blåröd nyans men den är inte riktigt så tät som ung syrah brukar vara. Doften är precis så häftig som jag förväntar mig att Rhone-viner av årgång 2007 ska vara. Aromerna är de klassiska med björnbär, svarta vinbär, viol, rökt fläsk, svartpeppar och örtkryddor. Det är intensiteten, trycket och livligheten som är den stora grejen och som får mig att fånle.

Smaken gör att mungiporna nästan når örsnibbarna. Vinet är medelfylligt men kraftfullt. Syran är relativt hög och det händer väldigt mycket i munnen på en gång när de olika aromerna blixtrar förbi. Fruktaromerna tävlar med örtkryddor, peppar och en beslöjande rökighet. Lång god eftersmak. Helt klart den bästa av de tre årgångar jag provat. Jag tror också att det är ett vin som vinner på lagring.Idag är det lite väl burdust på egen hand men ett förträffligt matvin redan nu. Inget dumt vin att fira två-årsdagen med.