Sedan jag läste Michael Pollans bok The Omnivore’s Dilemma har jag inte kunnat släppa tanken på att äta mer närproducerad mat. Det har blivit allt svårare att för mig själv förklara varför jag lägger ner förhållandevis mycket tid och pengar på att hitta bra vin samtidigt som jag alltför sällan frågar mig vad det egentligen är för skum mat som vinet får skölja ner. Minst hälften av det vin jag dricker är framställt enligt ekologiska eller biodynamiska principer och med hantverksmässiga metoder. När det gäller maten jag äter så har jag helt enkelt för dålig koll. Börjar man fundera lite kring det så känns det inte helt rimligt.
Jag har börjat undersöka lokala gårdsbutiker och prova sortimentet. I mitt närområde finns det en hel del riktigt intressanta gårdsbutiker och med ett visst mått av ansträngning så går det att höja andelen närproducerade livsmedel avsevärt. Idag besökte jag Bjärhus Gårdsbutik som ligger precis utanför centrala Klippan och gjorde inköp till en måltid helt baserad på ekologiska och närproducerade livsmedel. Det var en upplevelse i sig att få en liten berättelse om djuret som vi skulle äta till kvällsmat. Jag fick också veta att man inte var intresserad av att utöka sin verksamhet och sälja sina produkter genom någon distributör. -Mat ska ätas där den produceras. Det är bättre med många små producenter än några få stora. Då kan vi byta erfarenheter och lära av varandra vill jag minnas att mannen bakom köttdisken sa.
Den inköpta oxfilén fick utgöra basen till en Skomakarlåda. Lokalt odlad ekologisk potatis blev mos, palsternacka och selleri från Bjärhus stektes med lök. Slutligen en rödvinssky där den sista slatten St Joseph från Domaine Monier kom till användning. Allt utom vinet producerat inom en 35 ilometers radie från hemmet. Jag skulle naturligtvis kunna ha druckit ett vin från kullahalvön men där någonstans drar jag ändå en gräns. Lokala viner kan vara en kul kuriositet men lär nog inte bli mer än så under min livstid. Till dessert en sorbet på hallon och blåbär som vi plockat själva.
Med sådan klass på råvarorna krävs ett vin som matchar. Jag korkade upp en 2000 Brunello di Montalcino från den ekologiska producenten Pian dell’ Orino vars Piandorino jag tidigare bloggat om. Vinet är helt genomskinligt i en brunröd tegelfärgad nyans. Doften är på något sätt Toskana fångat på flaska. Här finns frukt i form av mörka körsbär, jord, tjära, tobak, läder, kryddor och en lätt rökighet. Riktigt trevligt att sitta och sniffa på. Jag skulle beskriva vinet som drygt medelfylligt med bra syra, mjuka men stringenta tanniner och lång eftersmak. Det är bra tryck i smaken genom hela registret. Jag hittar nu även lite torkad frukt som russin och katrinplommon. Ett väldigt bra vin där min enda invändning är en liten aning bitterhet i finalen.
I inledningen nämnde jag Michael Pollan. Hans senaste bok In Defense of Food finns sedan några månader i svensk översättning. Till Matens Försvar heter den svenska utgåvan som finns att beställa hos Ordfront. Jag har ännu inte hunnit skaffa den men Omnivore's Dilemma är utan tvekan det bästa jag läst i år.
3 kommentarer:
Visst är det kul med närproducerat.
Jag har ännu inte hunnit med Klippan men Brunnby som jag tidigare skrivit om. Vinet verkade det inte heller vara något större fel på. Bitterheten som du nämnde har jag också noterat i flera Toscanska viner men vadå. Helhetsintrycket verkade ju vara ok enl din beskrivning.Närproducerat vin har jag provat, Kullabygdens och något annat från Gotland tror jag?. Dessa viner dracks utom tävlan vid en vinprovning för ett tag sedan och tur var väl det. Flera hundra kr för viner som var bedrövliga. Jag tror det kommer ta lång tid innan närproducerat vin blir något att räkna med./Höganäs
Det var absolut inget större fel på vinet. Håller med om bitterheten i toskanska viner. Ibland kan den vara angenäm men här upplevde jag den som något störande. När det gäller de lokala vinerna tycker jag det är skitkul att någon försöker och jag har den största respekt för dessa entusiaster. Ännu så länge förblir dock vinerna mest kuriositeter.
Jadå och de lokala vinproducenterna kämpar hårt för att få sälja sinma produkter på stället men Nähä det går inte och vilka argument: Att gårdsförsäljning skulle uppmuntra till ökat supande. Jag tror inte ens i mina vildaste fantasier att A-laget eller törstiga ungdomar köper dessa viner som är väl tilltagna i pris. Jag håller med dig att det är bara att beundra dessa pionärer och hoppas på en rejäl förbättring av deras viner. Jag har en känsla av att vitt vin borde vara enklare att framställa här uppe i Norden. Men som sagt hatten av för dessa kämpar.Höganäs
Skicka en kommentar