Fulvio Bressan är en tuff vinmakare. Jag tänker mig honom lite grann som en engelsk fotbollstränare. En man som vet vad han vill, ställer höga krav, pekar med hela handen och skrämmer skiten ur den som sätter sig på tvären. En hållning som också kräver ett stort hjärta för att funka.Jag kan livligt föreställa mig hur Fulvio Bressan driver sina vinrankor stenhårt under försäsongen, hotar dem med att inte få komma i flaska om de inte skärper till sig för att sedan ta alldeles oerhört väl hand om dem från skörden och framåt.
Jag provade Bressans 2003 Pinot Grigio i april 2008 och blev helt betagen. Så pass att jag och Trisse besökte Bressan under vår Slovenien/Friulienresan i våras. Dags att se vad som hänt med vinet på 18 månader och om en Pinot Grigio pallar sex års lagring.
Bressans Pinot Grigio har en kraftfullt guldgul färg som det gnistrar och glänser om. Doften är omtumlande. Det här är inget blygt och försagt vin utan ett som talar med versaler. Det är inte helt enkelt att dissekera doftintrycken för det känns som en helhet. En stor och fyllig helhet Här finns massor av mineraler, en del vått ylle och en aning petroleum. Frukt i form av päron och gula plommon och en god nötighet.
Även smaken är stor och fyllig. Vinet är runt och ger en täckande känsla. Det känns som att det intar munhålan. Syran är påtaglig och helt intakt. Det är fullt pådrag med smakintryck med ett lite lätt bittert slut och en mycket lång eftersmak.
Detta är utan tvekan den bästa Pinot Grigio jag druckit och en av årets stora vitvinsupplevelser för mig. Det visar inga som helst tecken på att befinna sig i nedförsbacken utan håller säkert i många år till. Bressans viner finns tyvärr inte i SB's sortiment men kan köpas hos danska Winewise för 125DKK
4 kommentarer:
Kul! Jag har ett par (bortglömda) flaskor "Ego" av denne producent som jag av någon anledning aldrig kommit mig för att prova. Friuli är närmast pinsamt taskigt representerad på svenska marknaden. Tur att det finns vissa vinbloggs-mat adorer som drar många strån till stacken då, Grazie!
//MartinW
Hej Martin !! Ja, visst är Friulien pinsamt taskigt representerat på den svenska marknade. Fast det gäller ju väldigt många andra intressanta vinområden. Ryktet om SB's imponerade utbud är ju så överdrivet att det nog kan passera som en vanföreställning. Kul att du har ett par flaskor Ego liggande. Det har jag aldrig lyckats med. Vilken årgång och var hittade du dem ? Hör gärna av dig när du testat !!
Årgången är 2000 och 2001 och köptes för tre år sedan (och jag tror att dessa finns än i dag i butiken) för <20€. Jag köpte dessa på en Cantina i sköna Sacile (Via Ponte Lacchin - namnet har jag inte i hövvet just nu tyvärr). Carlo som äger butiken är en skön gubbe som pratar rätt bra engelska. Bra parkeringsmöjligheter direkt utanför, dessutom. Inget enormt utbud av alla småskaliga och mest intressanta odlare av friulanska viner, men rätt ok utbud ändå (Jermann, La Tunella, Felluga, Vistorta och en hel del andra hittar du säkert - och jag måste slå ett slag för Vistorta - rött och merlot - som produceras ett stenkast härifrån).
Däremot är det även här helt omöjligt att hitta Mianis titan-viner.
Prissättningen i butiken är lite lustig emellanåt som det ofta kan vara när man är "van" vid systemets priser. Så det gäller att veta vad man är ute efter.
Fast när det gäller friulanska viner är det som sagt ett mindre problem..
Jag var i trakterna av Sacile i somras. Synd att jag inte kände till butiken. Nästa sommar kanske. Mianis viner har jag länge varit extremt nyfiken på. Tyvärr är de ju försedda med en prislapp som åtminstone manar till eftertanke innan köp. Vistorta känner jag inte till men ska lägga namnet på minnet
Skicka en kommentar