Det var förstås oundvikligt att jag förr eller senare skulle få med mig en flarra Forstreiter hem. Kremstal, sauvignon blanc, grüner veltliner, riesling - dessutom hyfsade om än blandade recensioner.
Varför, frågade jag mig när jag sedan satt där i soffan på fredagskvällen och drack av den. Visst, den slank ner - som en blandsaft från Önos säkert också skulle göra det en varm dag. Poängen med att blanda allt det goda kan ju tyckas bra på papperet, men det är inte alltid säkert det tillför något - snarare kan de olika storheterna ta ut varandra och så blir det bara förvirrat och/eller ointressant.
Om Sverige till slut gått vidare till final hade jag kanske blivit mildare stämd. Men nej, den skvätt 2008 Gobelsburger Grüner Veltliner MSÄ hade med sig från sin sejour i spenaten sa allt: skärpan, mineraliteten, den lilla efterbeskan som retas och vill att man ska ta nästa lilla sipp. För en tia mer blir det den som får följa med hem i fortsättningen.
2 kommentarer:
Trisse!! Bara namnet later ju lite suspekt. Sauvignon Blanc und freunde hade onekligen latit mer fortroendeingivade. Pa pappret later det som en spannande blandning, nastan lite friulansk om man byter veltlinern mot ribolla.
Esping! Kul att hora fran dig! Ja, den dar vurmen for engelska (Devil´s Rock etc) far en att dra oronen at sig.
Skicka en kommentar