fredag 5 juni 2009

1997 Chateau L'Hospitalet La Clape

Häromkvällen strålade jag samman med några gamla kollegor. Vi brukar träffas lite oregelbundet och alltför sällan men har väldigt trevligt när det väl blir av. Vi pratar, äter och dricker. Värden för den senaste sammankomsten är vinintresserad på sitt sätt. Han äger inga vinböcker, läser inga tidskrifter eller vinspalter och definitivt inga vinbloggar. Däremot har han under många år rest i vinproducerande områden, besökt producenter och köpt på sig det han gillar. Väldigt sällan några dyra viner men valda med omsorg. Dessutom har hans hus en källare som lämpar sig mycket väl för lagring av vin. Här dricker man alltid bra, oftast mycket bra. Vinet behöver heller inte kommenteras med mer än att det smakar riktigt bra vilket egentligen är överflödigt eftersom det alltid smakar bra i det här sällskapet.

Kvällens första och mest minnesvärda vin av en magnumflaska 1997 Chateau L'Hospitalet La Clape gjort på den klassiska sydfranska blandningen av grenache, mourvedre och syrah. Vinet har en tät mörkt rödbrun färg. Doften är sydfrankrike med örtkryddad lammstek. Här finns också peppar, mörka körsbär, fattoner och en lätt rökighet. Jag vill inte vara en vinnörd ikväll utan försöker delta i samtalet som berör allt utom vin. Emellanåt förlorar jag mig i doften och gör lite mentala noteringar.

När jag tar första klunken försvinner jag en stund igen. Kanske är detta inget stort vin men det är perfekt. Fylligt, kryddigt, läckert friskt med bra balans mellan syra och söt frukt. Tanninerna är mjuka och väl integrerade. Slutet har bra längd och i eftersmaken tumlar alla beståndsdelarna runt. Jag hade definitivt inte gissat att det är ett 12-årigt vin. Ett rakt igenom fantastiskt vin. Eller som mina kollegor sa; "Jävla gott vin". Vad mer behöver man egentligen säga. Ibland känns Jonathan Richmans hållning väldigt sund och befriande

He gave us the wine to taste
not to talk about it
He gave us the wine to taste
and not to discuss
so let's taste it, let's taste it
don't criticize it and waste it
He gave us the wine to taste it
yeah yeah yeah

So take a drink, take a drink
don't talk about it and think
try a drop, try a drop
and stop if you want to stop
don't critisize and wa-a-aste it
He gave us the wine to taste it
yeah yeah yeah

He gave us the wine to taste
not to talk about it
He gave us the wine to taste
not critisize
so let's taste it, let's taste it
don't let's critisize it and waste it
He gave us the wine to taste it
yeah yeah yeah

So take a drink, take a drink
don't talk about it and think
try a drop, try a drop
and stop if you want to stop
don't critisize and wa-a-aste it
He gave us the wine to taste it
yeah yeah yeah

(text o musik Jonathan Richman)

3 kommentarer:

Jörgen Andersson sa...

Esping! Som Ockham's razor: den enklaste lösningen är ofta den rätta - är det gott så är det gott, är det kul så är det kul. Som hos Bressan, eller hos Rojac

Putte sa...

Underbart med lite Jonathan Richman, och han har ju helt rätt.

Ingvar Johansson sa...

Jonathan Richman kan man inte få för mycket av. Jag har åtminstone inte lyckats med det. Jag är väl lite kluven till textens budskap. Det beror väl på sammanhanget man befinner sig i. Visst är det kul att analysera det man har i glaset men det gäller göra det i rätt sammanhang. Jag tänker också att man genom alltför idogt analyserande på detaljnivå kan gå miste om något av helhetsupplevelsen.