tisdag 2 juni 2009

Drowning by numbers

Det verkar inte hända mycket på den röda realistan det här månadsskiftet, så för en gångs skull sneglar jag lite på de nyheter som kommit. För att roa mig har jag lagt samman betygen de olika vinerna fått i GP (Grehn), DN (Kronstam), Sydvenskan (Fagerström), Aftonbladet (Karlsson/Settlin) och på Parisbaserade BK Wines sajt (de har en snubbe - Jack - i Stockholm som provar nyhetssläppen varje månad). Alla har en femgradig skala utom Jack, som gör en kvalitetsbedömning med poäng och sedan sätter kvaliteten i förhållande till priset och får ++, +, = eller -. ++ har jag översatt till 4, ner till 1 för -.

Förutom att det kan vara kul att se hur samstämmiga recensenterna är i sina betyg kan det kanske ge en fingervisning om vilka viner som är värda att hålla utkik efter. Men det är ju så mycket mer som spelar in, inte minst om man har lärt känna en recensents smak och vet att man kommer att gilla ett vin som denne hyllar, oavsett om alla andra dissar det. Nu händer inte detta så ofta. I stora drag har recensenterna varit överens denna månad. Allra mest om att söta pärlande Moscato d'Asti Prunotto för 99 kronor är en riktig godsak. Säkert drömmer de om en berså, en tallrik jordgubbar och fågelsång - romantiska föreställningar som kan förvrida huvudet på den strängaste kritiker.

Viner som delar menigheten i olika läger är ju kul. Här finns exempelvis Österrikiska 2008 Forstreiter Sauvignon Blanc & Friends, Kaliforniska 2007 Redtree Petite Sirah och 2007 Terras da Vinha från Terras do Sado i Portugal. Kronstam tycker inte portugisen för 75 kronor är prisvärd, medan Fagerström - som ger fem ryttare - hittar "Rhônevinsminnande örttoner /.../ mörkbärigt med snyggt uppstramade syror". Redtree, menar å andra sidan Fagerström, äger inte mycket karaktär - ett vin som Grehn tycker har "rätt stadig smak av frukt och fat och med en gräsig ton" och "gör sig bra både när du grillar och till det du serverar från gallret" (4 fyrar). Grehn anser å sin sida att eftersmakens beska drar ner betyget för Fostreiter, där Karlsson/Settlin drar till med fem plus för ett "superhärligt vitt /.../ perfekt både med och utan mat i sommar".

Man blir ju sugen på att bilda sig en egen uppfattning. Men de som kommer i topp, i kraft av genomgående höga poäng, är följande:

Vita:
2008 High Altitude Chardonnay Viognier, Mendoza (Argentina). 62 kr. 21 p
2008 Devil's Rock Pinot Blanc , Rheinhessen (Tyskland). 69 kr. 19 p
2008 Indomita Reserva Chardonnay, Casablanca (Chile). 79 kr. 17 p
2008 The White Viognier, South Eastern Australia. 89 kr. 17 p
2008 Forstreiter Sauvignon Blanc & Friends, Niederösterreich. 79 kr. 16 p

Röda:
2007 Château Saint-Bénézet Cuvée Prestige, Costières de Nîmes (Frankrike). 89 kr. 20 p
2006 Eikendal Merlot, Stellenbosch (Sydafrika). 108 kr. 20 p
2008 Indomita Reserva Pinot Noir, Casablanca (Chile). 69 kr. 19 p
2008 Dolcetto d'Alba Vigna la Costa, Piemonte (Italien). 73 kr. 19 p
2006 Gérard Bertrand Grand Terroir Tautavel, Tautavel (Frankrike). 99 kr. 18 p
2008 V Merlot, Transylvanien (Rumänien). 59 kr. 18 p

Irriterande nog bedömer recensenterna olika viner ur sortimentet, så många faller ur tävlan på grund av detta. Finns det ingen likriktning nuförtiden? Mångfald - ett förvirrande och överskattat fenomen. Nå, de flesta vinerna återfinns i alla fall i fyra tabeller. Topplaceringarna i den sammanställningen kammas hem av lite dyrare viner, som kommer i mindre partier och därför inte täcks av alla kritiker. Bäst täckning har Aftonbladet och BK Wine.

På den vita sidan är det tre viner som med fyra betyg kommer upp i 14 poäng:
2007 Tokara Chardonnay, Stellenbosch. 149 kr.
2007 Valentin Zusslin Riesling Bollenberg, Alsace. 149 kr
2007 Château de la Tour Penet Chardonnay, Mâcon Blanc Villages (Frankrike). 99 kr

Av de röda är det ett som hamnar i särklass med 16 poäng:
2008 Renato Ratti Colombè, Dolcetto d'Alba (Italien). 99 kr

En ganska aptitlig samling viner, även om det finns fler i mellanprisklassen som hamnar i skymundan (2006 Cedro do Noval och 2007 Phoenix Cabernet Sauvignon) på grund av att få skriver om dem. Man kan konstatera att tyngdpunkten i alla fall denna månad hamnar på billigare viner, tacksamma för plånboken och lämpliga för snabb konsumtion över sommaren. Det är väl bara fransoserna och sydafrikanen på den röda sidan som är något mer än flyktiga flirtar. Ett släpp som verkar kunna tillgodose de flesta smaker, utom måhända den inbitne vinsnobbens.

Det tunga grävarbetet för att få fram listan lockar fram törsten och driver mig ut på gatorna i jakt på närmsta Systembolag. Naturligtvis är det fler som gjort efterforskningar och på Hansakompaniet har de slut på Saint-Bénézet (som det inte råder brist på, sett över landet). Däremot har de kvar några av Renato Ratti och Prunotto, så den italienska delen av expeditionen klaras av här. Vid Värnhem - där publiken kanske inte precis lusläser vinrecensionerna - hittar jag mina franska flaskor. Men jag måste ju också ge det vita toppvinet High Altitude en chans.

Så här tycker Tomaz Grehn i GP, för fem fyrar: "62 kronor för det här är så billigt att man väntat på ett ursäktande pressmeddelande från Systemet att det tyvärr smugit sig in ett fel i prislistan.... Men det mejlet kom aldrig. Trevlig kryddighet i doften, intagande fruktig smak med mycket grönt, syrligt äpple och ljusa blommor. Ett skål-och-välkomna-vin". Aftonbladet tycker också det funkar till den stora festen, men nöjer sig med tre plus. Fagerström i Sydis tjongar till med fem postryttare. Han finner vinet "trevligt, ananasfruktigt och något blommigt med fräschör och bra mineralitet" och tycker det kan fungera lika bra vid bordet som i bersån.

Och smaken är förstås som röven, det vill säga klöven. I min berså vill jag ha något med mer syra, något mer spritsigt och mindre sötjolmigt. Gärna med en besk ton, men utan att den dominerar som här. High Altitude lämnar något skumt efter sig i munnens bakre regioner, en spritig och klibbig beska som inte är så angenäm. Bättre vid bordet än i bersån, skulle jag säga, eller kanske vid en större mottagning när man minglar runt och inte tänker så mycket på vad man häller i sig. Nu äter vi stekta bitar av en sannolikt dansk gris och en rödbetssallad med getost och det går ganska bra. Nåväl. För 62 kronor är det förstås mer än man kan begära, trots allt. Vad blir det ut i producentledet - 15-20 kronor flaskan?

Ändå tänker jag att tvåan på den vita listan, Devil's Rock från Rheinhessen, hade varit ett bättre val. "Mild, fin, stålig doft med druvighet samt en grön äppelton. Hög syra". "Pinot blanc i fin form, ett gott köp att packa ner i picknickkorgen. Doften bjuder vaniljkryddad gul frukt och limeskal medan smaken bjuder tydlig citrusfrukt i ren, frisk stil om än med känslan av 'utanpåliggande' syra". "Avrundat friskt, fruktrent". Men vill man dricka ett vin från Tyskland som heter Devil's Rock?

2 kommentarer:

esping sa...

Trisse! En imponerande sammanställning. HerrK-klass skulle man kunna säga. Jag saknar dock Dagens Industri. Kan du inte omarbeta listan med detta tilläg ?

trisse sa...

Esping! Om jag får utrymme och om DI-listan finns att tillgå på nätet ska jag göra en komplettering