Kvällens vin skulle jag egentligen inte ha köpt (vilket jag faktiskt inte heller gjorde rent tekniskt). Jag hyser nämligen en stark aversion mot etiketter med ord som Wild, Rock och/eller Boom. Ju större bokstäver desto värre. Likaså undviker jag viner med djuretiketter eller bilder av rockikoner. Möjligtvis kan en hund passera men där någonstans går gränsen.
Samtidgit har jag varit konstant nyfiken på Nya Zeeländsk syrah sedan jag läste en artikel i Decanter någon gång i höstas. Senaste numret av samma tidning inehöll ytterligare en artikel i en bilaga. När så Rhonarna skriver upp 2088 Wild Rock Angéls Dust Syrah och vinet faktiskt fanns tillgängligt hos min lokala vinhökare bröts mitt motstånd ner såpass långt att jag skickade en bulvan till butiken för att inhandla en flaska.
Vinet har som sig bör en tät, mörkt blåröd färg. Doften är klassisk syrah. Intensiva aromer av björnbär och svartavinbär. Här finns, vitpeppar, lite utbränd grillbädd och en del animaliska toner. Tyvärr gör sig faten påminda med sötaktig vanilj och choklad.
Smaken är drygt medelfyllig och följer aromerna väl. Vinet är rejält pepprigt, frisk syra och bra bärfrukt. Vinet är friskt och närmast burdust på ett sätt som tilltalar mig. Det råder ingen som helst tvekan om att man ligger nära norra Rhône rent stilmässigt Hade det inte varit för den där fatvaniljen som även stör en del i smaken så hade det varit två tummar upp.
PÅ det hela taget ett helt okey vin att dricka till måndagens spaghetti med köttfärsås men inget jag kommer att köpa igen. Däremot visar Wild Rock Angéls Dust Syrah med all önskvärd tydlighet att man kan odla bra syrah på Nya Zeeland.
8 kommentarer:
Gäller djurförbudet även Stag's Leap? ;)
Alltså, jag kan tänka mig att frångå djurförbudet om jag blir bjuden
Vilket tempo du håller Ingvar, på kanten till frenesi!
Den här har jag också tyckt låtit intressant men liksom du har jag haft betänkligheter avseende namnet: Kombinationen "Wild Rock" och "Angels Dust" låter väl mäktigt i mina öron. Dock föll det mig aldrig in att skicka ut en scout för att bärga bytet - skedde detta i varumärkesbyggarsyfte från din sida? ;-)
Ser fram emot nästa veckas nedslag i ytterligare en ny världsdel?
/Patrik
Du vet Patrik, det är som gamle Publius Syrus sa, På rullande stenar växer ingen mossa.
Du har dessutom läst mig helt rätt. Man måste ju tänka på sin image... Jag menar Wild Rock o Angels Dust. Man kan ju bli tagen för en stoner
Kan man då anta att det inte dricks något från la spinetta ;-) eller skickar du bulvanen då med?
La Spinetta är väl själva ursprunget till min djurfobi :-), så det uppdraget slipper mina gofers
Och vi som är så känsliga i vanliga fall.....nä, den här tyckte vi ändå passerade väl under den tillåtna vanillagränsen..... :-)
Dag 1 upplevde jag vaniljen som störande och på gränsen till kletig.Jag måste tillstå att vinet blev bättre med lite tid i flaskan. Drack sista slatten ikväll och då kändes vinet mer sammanhållet.
Skicka en kommentar