2008 Puech Auger Les Dolomies, ett av förra årets bästa reafynd. Producenten finns i Montpeyroux, Languedoc, en by som tycks ha egen appellationsstatus inom AOC'n Terrasses du Larzac.Vinet är tätt rött, nästan svart i glaset. Sega tårar rinner längs glasets insida och näsan fylls av en öppen, tilltalande doft - dov, köttig, med viol, peppar och söta frukter. Det är barrskogskryddigt och inbjudande, med en lite stickig fatton som dock inte tar överhanden. Man blir riktigt sugen på att ta en klunk.
Smaken är rena godisbutiken - blåbär, björnbär och lakrits. Det drar en aning åt det överlastat fruktiga, mörkt murriga och alkoholstarka hållet, egentligen en bag jag är rätt trött på. Men här finns tillräckligt med syra, mineralitet och pigghet för att vinet ska vara farligt drickbart. Det har en förvånansvärt len och smidig munkänsla. En initial bitterhet i svansen har smält in väl i helheten efter någon timme. Det är de vanliga misstänkta i sydfranska blandningar - syrah, grenache, kanske lite mourvèdre och carignan - säkert med betoning på syrah.
Ok - det händer inte så mycket mer, det finns inte så många fler dimensioner att sniffa och smaka sig fram till. Och det är inte heller poängen, det här är inte för att sitta och djupmeditera över. Till kryddig viltkorv, pasta och en tomat- och zucchinisalsa är det bra. Och medan jag snobbigt och magsurt tänker att det inte är tillräckligt komplext för att hålla intresset uppe, är vips det allra mesta av flaskan uppdrucket.
Förra exemplaret jag provade, kanske för ett halvår sedan, kändes lite tråkig. Det här är mest bara trevligt sällskap. Puech Auger Les Dolomies kostade strax över hundralappen när det lanserades, sedan reades det ut för 85 pix eller däromkring.
8 kommentarer:
Jodå ibland räcker det med ett "hyfsat vin" som man inte behöver analysera sönder. Som min Gigondas som jag skrev om tidigare. Din Puech Auger verkar tillhöra det segmentet.
Jag gillar ofta de sydfranska vinerna och dom behöver inte alltid var dyra. Roligast är ju så klart att dricka dom på plats men så generös är inte min arbetsgivare att jag skulle kunna bedriva distansarbete från Rhone-dalen som är ett favoritställe för mig. Eftersom jag idag jobbar hemifrån skall jag minsann testa ett glas Rosé vin i växthuset i eftermiddag och känna efter om vårkänslorna infinner sig. Jag har vissa tvivel./Höganäs
Höganäs - Är det så att ditt växthus är beläget just i Höganäs så ska du nog inte hoppas på för mycket. Nej, annat är det här inne i fastlandet, här vajar palmerna i den ljumma brisen, kahluan flödar och bastkjolarna skaver... ;-)
/Patrik
Hej Italien!!
Jodå du har rätt. Växthuset ligger i Höganäs på nordsidan dessutom. Inne i växthuset slokade rosmarinen och olivträdet (träd och träd mer en bonsai). Upp med kapsylen, Ch Bonnet, Rosé (sparad i källaren=bortglömd) pang på. Det var inget fel på vinet men bastkjolarna vajade inte i vinden. Hur skulle dom kunna göra det vid 14 grader (generöst räknat). Efter ett tag gav jag upp och dricker nu inomhus och längtar efter den ljumma brisen från fastlandet./Höganäs
@Höganäs: det hade ju inte varit fel att kunna sitta nånstans i södra Rhône & bedriva distansarbete - men skam den som ger sig på våra breddgrader, trots den tövande våren. Tappert kämpat med rosén!
@Patrik: se upp där med bastkjolen! Tänk på hur det gick för Ulf Adehlson:
http://blogg.passagen.se/historiebloggen/entry/stockholms_finansborgarr%C3%A5d_ulf_adelsohn_dansar
Södra Rhône låter onekligen lockande, åtminstone för oss västkustbor.
Ja, för fasen Ingvar, vi borde åka dit nån gång!
Det kan vara er väl värt att slippa ur era blåshål, om så bara för en kort respit. När bär det av förresten?
/Patrik
@Patrik: om Gud vill & byxorna håller blåser mistralen dit oss fortare än kvickt!
Skicka en kommentar