söndag 28 mars 2010

2003 Cappellano Barolo Pie Rupestris



Den är inslagen i tunt, sensuellt genomskinligt, silkespapper, Cappellanos Barolo Pie Rupestris. Som för att mana till en stunds extra eftertanke innan man korkar upp. Det är inget vin som ska drickas lättvindigt utan öppnandet bör föregås av en stunds kontemplation. Vi talar ju om en av de stora legendarerna i Barolo. Är detta rätt tillfälle ? Kan jag ge vinet den uppmärksamhet det förtjänar ?Efter en intensiv helg fylld av sydfranska viner (och evenemanget ni kan läsa om här och här) och övriga familjen på påskferie så känns det faktiskt som precis rätt tillfälle. Kanske brer jag på förmycket. Det handlar ju trots allt bara om en 03:a som reats ut av Carlo Merolli för en dansk tvåhundring. Ett snabbmognande vin som en del sagt inte riktigt ska leva upp till Cappellanos normala standard

Redan vid upphällningen talar allt för den klassiskt traditionella nebbioloupplevelse som förknippas med Teobaldo Cappellano. Vinet går i transparent tegelrött. Jag häller upp i en bougognekupa och tar in doften som ger allt det jag hoppats på. Här finns de klassiska nebbiolomarkörerna rosor, tjära och en söt frukt som påminner om hemkokt jordgubbsylt som glömts bort ett par år längst in i jordkällaren. När jag fortsätter sniffandet så fortsätter det att dyka upp aromer som vittnar om ett moget vin. Här finns svamp, läder, torkade blommor, fikon och lite målarfärg.

I munnen känns vinet varmt och mjukt med den söta frukten i förgrunden. Efter en liten stund intar tanninerna munhålan med ett stadigt grepp och det stramar till ordentligt i kinderna. Eftersmaken är elegant och med bra längd.

För ett par veckor sedan stod en 2003 Cappellano Barolo Pie Rupestris i två 2005 Barbaresco Nubiola på den inofficiella nordskånska nebbiolobörsen. Efter dagens smakprov förändras kursen till 2 för fem och ett par Conterno Langhe Nebbiolo under bordet.

Italienska viner har också provat och gillat

9 kommentarer:

Italienska viner sa...

Haha, nu börjar den sega sig upp till sitt rätta värde.
Visst är det en lite andäktig och smått religiös upplevelse att hälla upp en Cappellano-barolo? Det första man lär sig är att inte sky nolltreor som kommer från bra producenter, tvärtom tror jag att det är dags att börja leta just dessa fyndviner.

/Patrik

Ingvar Johansson sa...

Jag tror också att det kan vara ett misstag att lyssna för mycket på generella omdömen. Detta var nn riktigt häftig nebbiolo-upplevelse

Finare Vinare sa...

Tanninerna var inte för kantiga då?
Vi tyckte nog det när Origo hällde vinet på Grappe. Men doften var ganska så underbar...

Ingvar Johansson sa...

Tanninerna var rätt framträdande men inget som inte en risotto ai funghi kunde parera

Tomas sa...

När man kunde prova 03:an och 04:an bredvid varandra på nämnda Grappe var det stor skillnaden i kvaliteten tyckte jag. Där 03 var tjurigt hade 04 underbara doftlager i sin rustika stil. Men det kan ju hänt grejor sen dess förståss...

Italienska viner sa...

Kantiga tanniner och tjurigt låter inte som något jag heller kunde detektera i nolltrean, jag skulle nästan vilja hävda motsatsen...

/Patrik

Ingvar Johansson sa...

Jag har ju aldrig haft förmånen att jämföra två Cappellano-viner utan kan bara bedöma 03:an. Jag led inte heller av någon tjurighet eller kantiga tanniner. Ibland är det bättre att njuta av vinet man har i glaset än att jämföra det med något annat. Åtminstone är det två helt olika grejer.

Tomas sa...

Håller med dig att det är bäst att njuta av vinet man har i glaset. Till lite risotto dessutom. Men har man chansen att få prova två årgångar av legendarisk barolo bredvid varandra gör man ju gärna det och då vann 04:an stort. När man läser om era 03-upplevelser blir man ju dock sugen på att få prova igen (det är ju ett år sedan jämförandet). Till lite mat då, men jag har ju inte haft förmånen att kunna köpa några rea-Rupestris.

Ingvar Johansson sa...

Hej Tomas ! Får man chansen är det naturligtvis häftigt att kunna jämföra två årgångarmen det är ju en annan grej. 04:an är ju en stor årgång i Barolo. Ikväll drack jag och en kompis de sista dropparna ur flaskan som alltså nu stått öppen i fyra dagar. Det var riktigt bra. Smakade gammalt, riktigt moget och som en ynnest att få prova.