När i Berlin, gör som berlinarna - det vill säga drick prosecco och viner från Österrike. I alla fall om man ska döma av utbudet på de kvällsöppna jourbutikerna i Kreuzberg och på de näringsställen i kvarteret vi hinner besöka. Proseccon kostar ett par Euros och går att få direkt ur kylen i kvartersbutiken, för snabb och törstsläckande konsumtion under varma kvällar innan det är dags att leta upp någonstans att äta. På trevliga restaurangen Jolesch är det inte så konstigt att vinlistan består av viner från Österrike, då menyn består av sådant som Tafelspitz, knödlar och schnitzlar. Också vegostället Café V har grüner veltliner och blauer zweigelt som månadens vita och röda tjut.En annan sak att göra för att smälta in är att cykla eller gå omkring på gatorna med en ölflaska i handen, företrädesvis Becks. Det är att gå lite för långt, hellre då slå sig ner med jämna mellanrum i turistandet och svalka sig med en Hefe. Den här, spritsiga Schöfferhofer från Frankfurt, var ganska god i värmen:
Men bäst - under ett stopp vid en klassisk Biergarten i Tiergarten - var ändå gamla goda Erdinger från Bayern. Hemma, från flaska, har jag aldrig förstått dess storhet, men här var det helt rätt och riktigt.
Den där flaskan sekt med Brandenburger Tor på, då? Inget att tala om, för 1 Euro 69 cents fanns den färdigkyld i en livsmedelsaffär på Bahnhof Friedrichststrasse och hade en sockersörja i botten av flaskan. Men tillsammans med en bit melon framför riksdagshuset var det en typisk tågluffarmeny - det vill säga före promenaden till Bertolt Brechts hus för en stadig måltid innan avfärd, en mer medelålders aktivitet. Menyn består av recept som Brechts hustru helene Wiegel serverade Den Store Författaren och hans teatersällskap. Ordentlig husmanskost med tydlig prägel av Centraleuropa: gulasch, knödlar, schweinhaxe. "Mit speck" är en vanlig och tillräcklig förklaring till rätternas innehåll. Naturligtvis är stora delar av vinlistan också här hämtad från Österrike. Vi dricker husets blandning på blaufränkisch och zweigelt: med god doft av vitpeppar, lagom kärvt och med trevlig frukt, helt ok till hönan som puttrat i zweigelt-sås.
4 kommentarer:
Trisse Du dricker min favorit hefe. På fat eller flaska ? Om du har utrymme i resväskan så vet då vad du har att göra. Prickelt länger als man trinkt som vi Schöfferhofer-fans brukar säga
Esping! Tyvärr är jag redan tillbaka från resan. Schöfferhofern dracks från fat på en skuggig uteservering, inte alls dumt. Det är väl så den helst ska njutas. Pricklande var den utan tvivel
Jag drack massor av Prosecco i Italien alldeles nyligen. Men vad gör man inte för att svalka av sig när det varit över 35 grader varmt mitt på dagen. Då är Prosecco gott! Och Hefe-weissbier är alltid gott, men särkilt i någon biergarten förstås. Jag dricker helst bayerskt, och då Franziskaner, Hacker-Pschorr och ibland Paulaner.
Prosecco är trevligt i alla former. Jättegot som apretif eller för att svalka sig i värmen. En bellini på prosecco (7/10) och persika (3/10) är gott och efter maten kan det sitta fint med en sgroppino(citronglass, vodka och prosecco)
Skicka en kommentar