fredag 28 augusti 2009

Du sköna nya vinvärld?

Någonting håller på att hända i den svenska vinvärlden. En uppluckring av strukturerna, nya vägar för viner att nå fram till konsumenterna - och för konsumenterna att få nys om dem.

Länge har jag tyckt att det ständiga klankandet på monopolet i vinspalter och på bloggar varit överdrivet. Sortimentet är brett både vad gäller ursprung, druvor och prislägen, den genomsnittliga kvalitén på produkterna är hög. Om vi alltså håller oss till den genomsnittlige vindrickarens krav och intressen. Därför, har jag tänkt, är kverulansen mest ett uttryck för en liten grupp finsmakares längtan efter exklusiva vinupplevelser i prisklasser som gemene man inte ens kan drömma om.

Men tänk om det snarare är tvärtom? Att människor som kan sin vinvärld vet att det finns mängder av bra viner därute, från mindre producenter och till överkomliga priser, som aldrig har kunnat komma ut på den svenska marknaden. Så hur är det med bredden egentligen? Systembolagets lanseringspolitik säger att billigare viner kommer på fråga bara om volymen är tillräckligt stor, det vill säga det är oftast en marknad för de större producenterna.

Och om vi tittar på prisnivån, exempelvis i det kommande septembersläppet, ser vi att tyngdpunkten ligger just på exklusiva viner - löjligt dyra för de flesta. Av 71 röda som antingen kom den 15:e augusti eller som släpps 1:a september är det 13 som kostar under hundralappen. 11 befinner sig i prisläget 100 - 185 kronor. Resten, 47 stycken, går loss på mellan 189 och 2 511 kronor, de flesta med en prislapp från 300 och uppåt. Naturligtvis i små upplagor för de så kallade vinkällarbutikerna. Barbaresco hit och Chambolle-Musigny dit - Systembolaget som de rika, storstadsboende knösarnas hovleverantör. "Ska det vara smått ska det vara dyrt", som Hans Artberg sammanfattar saken.

I Beställningssortimentet - som egentligen är vinimportörernas produktkatalog för sådant som inte platsar i det tillfälliga eller fasta sortimentet - finns det förstås en mängd viner i mellanprisklassen från spännande producenter. Men för att hitta något där måste man verkligen veta vad det är man letar efter.

Så vad är det då som håller på att hända? Kanske inte så mycket i det stora hela, men små undantag som kanske i framtiden kommer att räknas som betydelsefulla i det svenska vinpimplandets historia. Ett exempel: importfirman Bristly skickar ut ett nyhetsbrev till medlemmarna i sin vinklubb, i vilket man påtalar det ovan beskrivna problemet. Naturligtvis i akt och mening att väcka intresse för de egna produkterna. Och det lyckas! Finare Vinare plockar upp tråden och ger 2007 Cuvée du Vatican Côtes-du-Rhône Villages - som tagits in i 360 exemplar och går att beställa från importören à 109 kronor styck i lådor om sex flaskor - ett lysande omdöme. Smått och billigt, alltså. Artberg ger vinet betyget G i sin genomgång av septemberviner och säger så här om det: "djup chokladig chark med moreller och peppar, helt mogen syra, dricks nu. Perfekt 'bonnavin' på Grenache/Syrah (smakat till grillad ostkorv från Mälarchark, spett på tomater/lök/potatis + nyplockade kantareller...)".

Som ett brev på posten trillar snart omdömena in från andra tunga bloggare med koll. För visst blir man sugen? Och vinet går inte ens att hitta om man söker på artikelnumret i beställningssortimentet, det "finns" alltså inte egentligen förutom i de 360 smygexemplaren hos Bristly (med ett speciellt artikelnummer man måste veta för att kunna få hem det till sin lokala glasbank, för det är fortfarande så att du måste beställa därigenom).

Det är inte heller svårt att gissa vad som händer. Alla vinbloggare med självaktning ser så klart till att kunna visa upp en låda - det blir ungefär som de där Sex Pistols-konserterna i Manchester Town Hall och på Mogambo i Helsingborg: alla var där, och var man det inte får man gräma sig resten av livet.

Visst kan man anmärka att det här bara är ännu ett tecken på det vinnörderi som breder ut sig i vissa trånga kretsar, och att det är ett nytt slutet kretslopp (importören - vinklubben - bloggaren) som uppstått. Men det är ändå en ny väg som öppnats. För att en importör ska bemöda sig om att ta hit några hundra flaskor av ett vin måste han eller hon göra bedömningen att det kommer att sälja. För ett billigare vin blir rimligen inte vinstmarginalen så stor, om det inte rör sig om ett riktigt billigt tjut från första början, så poängen måste vara att det ryker från lagret rubb och stubb, och att företaget ökar sin status hos viktiga och/eller nya kunder. Exemplet med den billiga och - får vi anta! - bra Côtes-du-Rhône-Villagen visar att det kan vara värt besväret.

Du sköna nya vinvärld? Tja. I alla fall en mer komplex sådan, där det mest intressanta för konsumenten inte blir att kolla Bolagets nyhetslanseringar och vad vinkritikerna i de stora tidningarna ger för betyg åt dem. Istället att hitta importörer som matchar den egna smaken och hålla koll på vad de har att erbjuda genom sina vinklubbar och nyhetsbrev. Som det nu är kommer ingen information och inga recensioner om dessa viner ut i mittfåremassmedia. Istället är man hänvisad till djungeltelegrafen, som just nu stavas vinbloggar.

Även om bloggosfären på intet sätt är fri från olika slag av allianser och korruption - och det kommer säkert att bli alltmer påkallat att vara vaksam för sådant, när fler importörer förstår vilka man ska hålla sig väl med - kan masspsykoser, som uppstår till följd av att ett vin haussas, inte riktigt räknas till de moraliskt belastade sideffekterna. Inte smart marknadsföring heller. Så det blir väl till slut som med de nu etablerade kritikerna: man får hitta nån som man litar på och vars rekommendationer brukar trilla hem.

Det där vinet från Cuvée du Vatican då? Jodå, känslig för grupptryck som jag är ringde jag - lätt darrig - till Bristly och fick reda på att det fanns fler lådor på lagret. Faktum är, om jag förstod det hela rätt, att man lyckats få hit en sändning till utöver de ursprungliga 360 flaskorna. Så kanske blir det inte riktigt den där Sex Pistols-effekten trots allt. Dessutom, när jag knallade över till Bolaget på Hansakompaniet utrustad med Bristlys färska lagerstatus och ett noga nedtecknat beställningsnummer, visade det sig att de redan hade en låda av detta i stort sett icke-existerande vin i butiken. Hur det kom sig? Ingen kunde riktigt redogöra för det, på det hela taget en mystisk omständighet, men ville jag ha den kunde jag ta den. Så det gjorde jag.

10 kommentarer:

esping sa...

Och om jag känner dig rätt så är väl snart första flaskan tömd. Se bara till att vara i skick för lite seriöst drickande imorgon. Intressanta reflexioner du gör. Jag är extremt trött på dessa månatliga masspsykoser och tänker att de har sin grund i ett sjukt system

trisse sa...

Faktiskt har hela laddningen fått ligga orörd flera dagar. jag börjar bli orolig för att jag håller på att bli sjuk - men räknar med att kunna engagera mig fullt ut i morgondagens övningar. Det blir spännande att se vad som sker framöver - kanske kan en mer splittrad och varierad marknad minska hysterin kring de där dagsländorna som kommer och går på Bolaget

Patrik Lucchesi sa...

Högintressant och nykter analys av ett ämne som jag själv grunnat mycket på.
Vi har ju haft en speciell situation här i Sverige men man börjar klart skymta en framväxande subkultur som hittar nya sätt att förse sig med attraktivt provningsmaterial.
SB ser ut att, mer och mer, bara utgöra ett komplement för oss vinintresserade.

Anonym sa...

Kul läsning och jag har också drabbas av psykosen. Själv har jag inte öppnat en flaska på 12-dagar och mina kompisar hävdar att jag har en temporär sinnesförvirring.
Vaticanen kommer lämpligt med tanke på "släppet" den 1/9 med två Ch9 från samma odlare.
Kul med Billigt Vin, börjar uppsakatta eran blogg alltmer och har numbera för vana att starta upp den för att se vad som har hänt inom vin-bloggs världen.
//gm

Syrah sa...

Fantastiskt mitt-i-prick-skrivet! Jag håller med dig om att det ibland blir lite "min farsa har en större bil än din" -mentalitet, fast skillnaden att farsan är en själv...

Frankofilen sa...

Trisse!
Bra post!

Angående monopolet kan man väl säga att de ofta gör det lite svårt för sig - vare sig det handlar om konstgjord exklusivitet när man vägrar ta in fler flaskor än den kvot man på förhand har bestämt trots att det både finns efterfrågan hos kunderna och lagersaldo hos importören, eller om krav på gigantiska mängder flaskor för listning i det ordinarie sortimentet vilket diskvalificerar många utmärkta producenter som inte har ett stort varumärke i ryggen. Visst är det så att spelplanen börjar ändras när det kommer till vinköp för landets vinintresserade. Men det är väl bara bra? Personligen får jag lustkänslor varje gång jag slipper köa för att köpa vin, oavsett om det handlar om köp utomlands eller om privatimport/ beställningssortiment. Det finns ju inget exklusivt eller svårtillgängligt med sådant som Bristlys vinklubb. Vem som helst som är intresserad kan skicka in sin mailadress och få ta del av erbjudandena utan hemliga handslag eller krav på att man är tjenis med importören.

Sedan kan jag förstå att det muttras en del hos vinjournalisterna. Tiden när man fick smaka allt som släpptes bara man masade sig till månadsprovningarna är förbi. Jag skulle säga att majoriteten av de viner som intresserar mig som kund aldrig nämns i de stora vinspalterna, och själv läser jag hellre utländska kritiker. Artberg var väl inne på ämnet i sitt senaste månadsbrev.

För övrigt blev det en flaska CdR Villages ikväll igen. Efter två timmars luftning är vinet lysande gott oavsett pris. Åtminstone i min mun, blir spännande att höra vad du tycker.

Finare Vinare sa...

Utmärkt och välskriven lägesbeskrivning, Trisse!

Men poängen är inte att göra sig märkvärdig över att man har den där gröna vinylutgåvan som ni andra inte lyckades få tag på.

Poängen är att systembolagets strukturer gynnar stordrift och och missgynnar småskalighet. Sorgligt, men så är det. Personliga viner är ju det man helst vill ha, så till slut börjar man som konsument att fundera på andra lösningar - och det gäller förstås även den passionerade och kreative importören.

Nedskärningen av antalet tillfälliga nyheter kan få den goda bieffekten att fler kunder blir mer aktiva och kunniga i det egna letandets konst - och mindre stressade av hysterin kring de månadsvisa släppen. "En mer splittrad och varierad marknad" låter bra i våra öron. Andra möjligheter står till buds oavsett var man bor, och oavsett om man har möjlighet att ta ledigt. Och visst är det väl skönt att slippa köa...

Finare Vinare sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
esping sa...

Problemet handlar inte om att några plockar åt sig den gröna vinylem medan andra får hålla till godo med ordinär svart även om varken vinbloggosfären eller vinvärlden i stort är helt fri från sådana tendenser. Jag ser det heller inte som något problem att man får första tjing om man är tjenis med, eller god kund hos, någon importör. Så funkar det i alla andra sammanhang så varför inte här. Dessutom måste det ju vara så att det står varje importör fritt att handksas med sina varor som den vill.

Problemet är och förblir att monopolsituationen perverterar marknaden. I Danmark köper man Graillots Crozes Hermitage även utan vassa armbågar.

J

trisse sa...

Tack för kommentarer! Jag menar heller inte att det är annat än kul att vinintresserade kan hitta nya, spännande viner, som av olika anledningar inte passar in i monopolets snäva sortimentspolitik. Att engagerade och initierade importörer får större möjligheter att nå en publik för sina produkter är också av godo - det är ju marknaden som styr och också kommer att skilja agnarna från vetet i branschen. Det jag menar är intressant är att det uppstår nya flöden för viner och information, som delvis sätter de gamla spelreglerna ur spel. Nya möten, som det så vackert heter. Och där kommer bloggarna att ha en självklar plats och funktion, vilket också ställer ökade krav på integritet och transparens