Rioja

I söndags var jag på Rioja-provning hos Munskänkarna. En riktigt trevlig tillställning med en provning som var perfekt för den oerfarne. Jag har länge velat prova att dricka viner med samma ursprung i olika mognadsgrad och här gavs ett utmärkt tillfälle. Vi testade fyra viner halvblint plus ytterligare ett till maten. Upplägget var kort föreläsning, provning under tystnad, möjlighet till diskussion och till sist middag.

I första glaset fanns 2004 Allende Graciano. Den blåröda färgen talade direkt om att detta var provningens yngsta vin. Doften var örtkryddig med viss rökighet och en inte alltför uttalad fatton. Smakmässigt drog mina asociationer mot katrinplommon, svarta vinbär och viol. Drygt medelfylligt, bra längd och sträva tanniner. För ungt idag men riktigt gott och det vin jag gillade bäst. Detta säkert beroende på att jag inte är Rioja-frälst och detta vin var det mest atypiska gjort på 100 % Graciano.

I nästa glas hittade man 1995 La Rioja Alta Gran Riserva som i glaset skilde sig markant i från det förra vinet. Här var ett tegelrött, genomskinligt vin med en matchande doft. Kompost, läder, dill och torkade fikon. Spännande. Smaken lätt syrlig, mjuk, fyllig och rätt lång. Urtypisk Rioja fångad i vad jag gissar rätt ögonblick. Vinet var majoritetens favorit.

Vin nummer tre var återigen yngre men i kanten fanns något som talade om att vinet inte var purungt. Här hittade jag den mest utpräglade chardoften. Dillen och vaniljen var med men lite mer nedtonat än i det föregående. Fylligt, friskt med en riktigt lång smak blev 2001 Le Altanza Riserva min favorit bland de traditionella Riojorna. Rätt tufft nu men säkert riktigt bra om några år. Väldigt gott redan idag till den lammrostbiff som åts efter provningen.

Provningens sista vin var också det äldsta 1987 Vina Tondonia Gran Riserva. Rostbrunt och genomskinligt, ingen tvekan om vilket vin som var äldst. Doften var inte rakt igenom angenäm. Å ena sidan fanns här goda fikonaromer men det dök också upp något som fick mig att minnas ett par Adidas K Abdul Jabbar som jag under en period av mitt liv bar nästan dygnet runt. Smaken var intressant snarare än god. Syrligt blandat med sötman från torkad frukt men mest av allt fick jag känslan av något bräckligt och ömtåligt. Jag gissar att Tondonian peakade för några år sedan.

Sammanfattningsvis en för mig väldigt lärorik provning som var upplagd på ett pedagogiskt sett genomtänkt sätt. Det var länge sedan jag drack Rioja och för mig känns det som Rioja är lite för mycket av en one trick pony. Gott och trevligt men man vet liksom vad som ska hända.