French connection

På fredagsmorronen - när en ny helg står för dörren - flyktar tankarna tillbaka till den förra. På lördagen kom A på visit, medbringande en flaska 2005 Château de Ségure (nr 3134), ett vin från producenten Mont Tauch i Fitou. Flaskan var öppnad sedan dagen innan och medan middagsmaten puttrade på provade vi en liten skvätt. Vi var överens om att det var gott, om än på den ungdomliga sidan. Strävheten var inte överväldigande, men borde kunna rundas av med några års lagring. Kryddigt och fruktigt i glaset, ett vin som trivs bäst tillsammans med mat för att komma till sin rätt.

Som en liten förrätt åt vi varsin rödlök som hade pyntats med färsk timjan och fått samsas med majskycklingen och dess sky i ugnen. Till löken en lätt nedslunken prosecco av samma slag som avrapporterats här. Fruktigt och fint. Lite sötma tycks ha utvecklats under vintern i källaren, det gjorde alls inget. Nu finns det bara ett exemplar kvar av denna tillfälliga nyhet, sedan måste jag ge mig ut på jakt efter nya trevligheter från Valdobbiadene - här räknar jag med att Esping har goda tips att bistå med.

Till den örtspäckade kycklingen - åtföljd av bulgur och den där sardell/kirskålssalsan, en användbar uppfinning - var inte Fitou-vinet optimalt, i meningen att rätten hade kunnat gå ihop med exempelvis en kraftigare verdicchio och vinet hade passat till en saftig köttbit. Men eftersom vinet var gott och maten smaklig gick det alldeles utmärkt ändå. Flaskan tömdes raskt och det behövdes något mer. Jag tog en sväng till källaren och kom upp med 2001 Château Moulin, ett vin från Bordeaux-distriktet Canon Fronsac producerat av makarna Bénédicte och Grégoir Hubau. Exakt hur det har hamnat här minns jag inte - efterforskningar ger vid handen att det var en tillfällig nyhet på Systembolaget december -06, fanns i blygsamma volymen 1400 flaskor och kostade 143 kronor. Jag håller det för högst osannolikt att jag vid denna tid i livet skulle ha kastat mig ut på lanseringsdagen och tillskansat mig några flaskor, snarare har jag passat på när det reats ut några månader senare. Med tanke på mitt dåliga minne borde jag notera inte bara när jag dricker ett vin, utan även när det införskaffas och omständigheterna däromkring.

Möjligen har jag redan förra sommaren korkat upp någon flaska Château Moulin, utan att det satt outplånliga spår. Det här exemplaret, däremot, kommer jag nog att minnas. Förutsättningarna var inte de bästa: vinet kom kallt från källaren, luftning blev det inte mycket av och mitt omdöme var redan något diffust. Jag har kommit på att varmt vatten i en vinhink funkar för snabbuppvärmning av en kylig flaska rödtjut - ett bra knep i sådana här nödsituationer. Den sparsamma luftningen gick inte att göra något åt, mer än att hälla vinet i tillbringaren och rulla runt det litegrann. Trots de brutala omständigheterna fann vi här ett mycket angenämt vin: med en avrundad strävhet, förnuftigt fatlagrat och med trevliga varma smaker av röda bär. Kanske kan utvecklas ännu mer om det får ligga längre, kanske inte. Hursomhelst ges inte mycket utrymme för experiment: det finns bara en flaska kvar på lut. Synd. Det är nu det roliga börjar med det här vinet, och så är det redan nästan över. Lätt fånget lätt förgånget.