2003 Zidarich Teran

I kväll dracks vinet som valdes bort i tisdags. Med facit i hand så kan jag konstatera att det var ett helt riktigt val. Teran är ett krävande vin som fodrar uppmärksamhet. Definitivt inget man slödricker i utmattat tillstånd



Benjamin Zidarich har sina odlingar i Carso, ett område runt Trieste i Sydöstra Friuli. Markerna är svårodlade och karga med kalksten och järnröd jord. Zidarich är en vinmakare som har en stark vision om att producera ursprungstypiska viner med minimal inblandning för att ge jordmånen och druvorna sitt maximala uttryck. Egendomen drivs därför enligt strikt biodynamiska principer och Benjamin Zidarich är medlem i Vini Veri. Han lyckas med ett slags enologisk kullerbytta. Genom att göra urtraditionella lokalt förankrade viner med gamla metoder helt utan kemiska tillsatser eller högteknologisk utrustning tillhör han ett slags ett avant garde med globalt rykte. När jag dricker Zidarichs viner kommer jag att tänka på Albert Aylers musik. Krävande, utmanande, kompromisslös och bråkig musik som står i direkt kontakt med något genuint och ursprungligt. Musik med terroir om man så vill.

Teran är ett vin gjort på 100% Terrano. Jag tror det är samma druva som på andra håll kallas för Refosk eller Refosco (ej att förväxla med Refosco dal Peduncolo Rosso). Teran har en blåröd färg som inte på något sätt vittnar om ett fem år gammalt vin. Det ser snarast ut som det tappats på flaskan igår. Doften är djup och imponerande med massor av mineraltoner och svartvinbärsfrukt. Smaken har ännu mer av det samma med tillägg av klarbär. Syrorna är riktigt vassa, som de hos en ung, tysk och högklassig Riesling. Eftersmaken är lång där vinbärsfrukten och mineralen för en fascinerande kamp om övertaget. En säregen vinupplevelse där det rustika möter förfining. Jag har druckit många viner gjorda på samma tema i nordöstra Italien men aldrig mött en sådan intensitet.

Jag hade inte en susning om hur jag skulle anpassa maten till vinet men tänkte rustikt. Lite charkvaror hade nog inte varit fel. Ikväll blev det istället en sallad på ruccola, uppfräst fett rökt sidfläsk hackat i småbitar, lite parmesan flagor och vinäger. Efter det en pasta med frisk tomatsås. Inte fel alls faktiskt.
Zidarichs viner finns mig veterligen inte tillgängliga i Sverige. Däremot går de att köpa via den mycket spännande importören Winewise . Passa på i samband med nästa Köpenhamnsbesök.