Helgerna i den lantliga idyllen blir alltmer angenäma i takt med att våren fortskrider (och det känns alltmer omotiverat att åka tillbaka till stan på söndagseftermiddagen). Tiden fylls av sysslor, men till skillnad från Esping - som tillfälligt har gått under jorden under utövande av sitt påtvingade mullvadsbeteende - tillbringar jag mesta tiden i ljuset. En tur till Backarna för att kolla in backsipporna är ett måste att lägga in i schemat och se: de är i full gång! Några veckor tidigare än brukligt och bara under en kort period (ungefär som Systemets tillfälliga nyheter), så det gäller att passa på.
Ett aber med de lantliga vistelserna, i alla fall ur bloggsynpunkt, är att det saknas goda internetmöjligheter. Bredbandet har ännu inte kommit till byn. Ett stort plus är å andra sidan att kvällarna kan ägnas åt fynd från källaren. Hur förena dessa två aspekter av livet är en gåta som återstår att lösa. Med tanke på mitt svikande minne - och tillstötande plikter när arbetsveckan begynner - är det inte lätt att spana i den tid som flytt. Jag kommer emellertid ihåg att fredagskvällen bjöd på en besvikelse. Jag hade införskaffat en butelj 2004 Morellino di Scansano Val delle Rose Riserva (nr 22468), ett vin jag slagit mina lovar kring ett bra tag. Direkt vid ankomsten korkade jag ur och hällde upp i största tillbringaren, vilket gav vinet i alla fall dryga timmen i kontakt med luften innan det var matdags. Ändå fann jag doften träig och stickig - gödsel kan ju ibland upplevas angenämt i en doftbukett, men här låg det närmre till hands att jämföra med en stillastående pissekårra (dialektal benämning på urinbrunn). Ok, kanske inte riktigt så illa ändå, men jag gillade inte vad jag möttes av. Smaken var övervägande bitterbesk och tillknäppt, de där förväntade morellerna syntes inte till någonstans. Min själs älskade tyckte förvånansvärt nog att det var lättdrucket. Kanske hade jag slatt hu'et, eller fått smaklökarna på tvären, men främst handlade det nog om förväntningar på skam.
Till maten - en bit älg grillad på en sån där behändig liten engångsgrill, ugnsrostade potatisar/morötter samt en grön salsa på bland annat sardeller och kirskål (en inspirerad uppfinning av nämnda älskling) - kunde vinet tolereras, men jag hade svårt att övervinna den inledande besvikelsen. När det luftats en längre tid blev det kanske något mindre tillknäppt, men det blommade aldrig riktigt ut. Jag tror inte jag kommer att investera 109 kr flaskan för att ha några liggande i källaren. Då finns det några 99-kronorsitalienare jag hellre satsar på. Ser att Monti Garbi ripasso nu kvalat in i det gänget efter en liten prishöjning. Fortfarande kan det finnas 2004:or i butikerna, 2005:an har just anlänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar