tisdag 25 december 2007

säsongsöl IV och en julsnaps


Lillejulaftons och julaftons julbordssittningar gav tilfälle att prova säsongsölen i skarpt läge. Nu dracks Mysingen, Oppigårds Winter Ale och St Peter's tillsammans med det traitionella jubordet som innehöll sill (stekt inlagd, gravad och saltad inlagd), gravad lax, kål (lång-, röd- och brun-), skinka, revben, köttbullar, prinskorvar, bruna bönor, Jansson, rökt korv och lite till.

Alla ölsorterna är ypperliga ales och bäst funkade som väntat St Peter's. Oppigård gillade jag väldigt mycket. Den hustypiska friskheten blandades med typiska jul-aromer, fruktighet och en superb efterbeska. Tyvärr var beskan lite väl markant för sammanhanget. Inte ölets fel och jag dricker den mer än dubbelt gärna i ett annat sammanhang.

Mysingen har avhandlats tidigare. Väldigt bra, funkade fint till julmaten men i det bombardemang av sött, surt, salt och rökt som smaklökarna utsattes för så kom denna raffinerade ales komplexitet inte till sin rätt.

Samma resonemang gäller även St Peter's även om den stod emot bättre än Mysingen. Ale i denna klass förtjänar dock att få spela huvudrollen. En sammanfattande kommentar är att bra julöl dricker man bäst utan mat. Till julbordet går det bra med vadförnåtsomhelst.

En annan dryck som förtjänar att spela huvudrollen och egentligen mer än väl meriterat sig för ett eget inlägg är Herr K's julsnaps. Här samlas mer än ett decceniums erfarenheter, från studier och prövning av kryddning, kombinationer och proportioner, i flaska. Färgen är rödgul, så vacker att man kan förlora sig i betraktandet av skiftningarna. Doften är kryddmättad och kan sammanfattas med ett ord, Jul. Smaken en komprimerad men allomfattande version av vår mest omhuldade högtid. Snapsen matchade faktiskt allt på julbordet utom möjligtvis gröten. Förföriskt len och mild kan den oerfarne lockas till överkonsumtion. Herr K är som vanligt något återhållsam med yrkeshemligheterna men säger att årets version bl a innehåller kanel, kardemumma, nejlika, ingefära, stjärnanis, pomerans-, citron- och blodapelsinskal, johannesört, johannesbröd, svartpeppar och sirap.

Herr K har förövrigt lovat att längre frammedverka på Billigtvin med en introduktion i brännvinskryddandets konst.

1 kommentar:

trisse sa...

Esping, för fasen! Utmärkt idé att värva Herr K till bloggen. Jag minns med oförställd glädje de blandningar v hans hand som förgyllde folkmusikfestivalen uti skogen i somras. Ojojoj, i pur extas höllde mig pigg och vaken natten lång - ja långt in på förmiddagen. Angående julbordet noterar jag att det fanns långkål på ert, det var väl det enda som jag saknade på vårt. Färsk grönkål verkar vara en bristvara i fjällvärlden.