söndag 9 december 2007

Gästgivaren



Det är få svenska barer som jag trivs riktigt bra i. Oftast när jag kommer över tröskeln så startar omedvetet en felsökningsprocess. Finn Fem Fel. Går jag på en bar i England, Frankrike, Italien eller Danmark händer det mera sällan. Den vanligaste bristen när det gäller svenska barer är att de saknar något genuint. De känns fejkade. En del är för nördiga och andra lovar runt och håller tunt. Det senaste stället jag trivdes riktigt bra på var Restaurang Intim i Mölle. Sedan länge nedlagt. I grunden tror jag det beror på att ställena saknar självkänsla och mognad. De vet inte riktigt vad för slags ställe de är eller vill vara och sprider en slags ängslig vilja att tillfredsställa som bara blir störande

I dag besökte jag Helsingörs julmarknad. Eftersom vinden var iskall och det dessutom regnade småspik lät jag mig övertalas att besöka mitt Helsingörska favorithak, Gästgivaren vid Axeltorv. Här startar ingen felsökningsprocess. Det första som alltid slår mig när jag besöker Gästgivaren är ljuset. De färgade och fantastiskt vackra glaspanelerna i taket och den perfekta belysningen skapar ett direktverkande gemyt. Baren visar direkt att här menar man allvar och inredningen, trots vissa eftergifter som engelskspråkiga skyltar med lustiga "tänkvärdheter", talar samma språk. Utbudet är mycket bra. Här finns alltid öl på fat från ett par danska mikrobryggerier, på senaste tiden Skovlyst och Svaneke, lite importerad fatöl och sedan standardsortimentet. Maten är inte mycket att yvas över men smörrebröden är bra. En eftermiddag på Gästgivaren, en bra bok och ett par I.P.A. är som ett spa-besök för själen.

Idag blev besöket lite kort men vi hann med en Julebryg från Skovlyst. Riktigt gott om än inte fullt i klass med Mysingen. Ett mörkt öl med kryddiga toner av bl a kanel. En viss sötma och inslag av bränt socker. Alkoholhalten ligger på 6.5% men ölet känns ändå friskt och utan genomslag av alkoholen. På väg ut blev det ett snabbstopp i baren där även en Julebryg från Bornholmska Svaneke bryghus hanns med. Lite svagare, lite mindre av allt men ändå förmodligen ett hyggligt matöl. Inget jag känner behov av att testa igen.
Julmarknaden i Helsingör innebar också söndagsöppet i vissa butiker. Från Simon Unna köptes ett par flaskor av Velenosis Rosso Piceno som jag återkommer till vid ett senare tillfälle. Det inhandlades också in ett par vin från Cosimo Taurino (Trisse, jag föreslår en genomgång av Taurinos viner så snart tiden medger) och lite portvin till jul. Dagens absoluta höjdpunkt var dock besöket på Det Lille Tehus. En oerhört kunnig innehavare bjöd på en mini-föreläsning om te, kanderad frukt, apelsinmarmelad och julkryddor. En man som visste att använda sitt kunnande utan att mästra.

Väl hemma efter utflykten fortsatte jag på den inslagna vägen. Jag provade Shepherd Neames bidrag till julölsfloran 2007 Christmas Ale. Den var riktigt dålig. Bortsett från en fin ton av ingefära hade den inget annat att erbjuda än en vass beska, ännu vassare kolsyra och ett obehagligt alkoholgenomslag. Lite som att dricka busgrogg. Shepherd Neame gör ett par utmärkta alkoholsvagare ales men detta är ett bottennapp. Undvik.

1 kommentar:

Jörgen Andersson sa...

Esping! Gästgivaren - en given storhet på bloggen. Om man bara kommer ihåg att betala sina smörrebröd - eller åtminstone inte lämnar sin väska kvar så man måste gå tillbaka för att hämta den och får stå där med skammen - är det ju ett, just ja, gästvänligt ställe. Den där julölen kan förvrida huvudet på en.
Ett vinhus från Salento, deras viner bekantar jag mig gärna med vid tillfälle. Hemsida med mattips till vinerna, det är trevligt