Svegs Systembolag har gammal hederlig betjäning över disk. Fördomen säger att kunderna mest inhandlar starkbärs och vodka, och visst fanns här ett inslag av fåordiga män i Helly Hansen-tröja och gröna jägarbrallor. Men också de som sökte flaskor där ”korken far ur halsen” inför nyåret. Utbudet av champagne var inte överväldigande, men här fanns Gula Änkan, Pol Roger och några till. Nu valde vi en tillfällig nyhet, 99191 Laherte Frères Brut Tradition. Väl tillbaka på Vemdalsskalet fick buteljen kyla ner sig en stund i snön utanför sovrumsfönstret innan det var dags för en välgångsskål. Det var ett festligt tillfälle och champagnen skämde det inte, även om den inte på något sätt var märkvärdig. Enkelt, spetsigt citrusfruktigt och med inte särskilt mycket i eftersmaken var vinet en småtrevlig upptakt till kvällens fortsatta äventyr, men knappast något jag kommer att återvända till.

Till huvudrätt blev det ren i olika varianter, rostbiff och kamfilé med tillbehör som rotfruktskaka och kroppkakor på sötpotatis och rökt renkött. Överhuvudtaget vällagad mat som anspelade på lokala råvaror, enkla rätter som uppdaterats utan att det blev ansträngt eller fånigt. Ambitiöst snarare än pretentiöst. Till köttet drack vi ett vin från Piemonte, Reverdito Barbera d’Alba 2004. Ett sällskapligt

Innan vi bröt taffeln för att dra vidare till Högfjällshotellets pianobar beordrade svärfar in jög, vilket resulterade i en stunds intressant palaver med den lokalt förankrade servitrisen innan det kom in kaffe och vodka till bordet. Jag ville gärna ha honung till - honungajög har alltid varit min preferens - och till slut kom det in en sån där plastflaska med rinnande acaciahonumg. Det var på inget vis att jämföra med den hårda skogs- eller rapshonung som fordomdags producerades i Vantingetrakten. Men man kan inte få allt här i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar