fredag 21 december 2007

Lungarotti Rubesco Riserva Vigna Monticchio 2000

Sunne, nio grader kallt och vacker rimfrost på växtligheten. Vitt på marken - White Christmas i sikte. Ett stopp på Selma Spa på väg mot de norrländska snövidderna. Bubbelpool, rykande utomhusbassäng, bastu och alltför många speglar som hojtar om att det är dags att komplettera vinpimplandet och slöandet med regelbundna löpturer - regelbundna i betydelsen en målmedvten halvmil varannan dag snarare än en tvehågsen runda två gånger om året.

Men efter en lång dags resa behövs det ändå något rogivande. Hotellet bygger fortfarande om inför julhelgen och restaurangen är stängd. Min själs älskade har tagit med detta i beräkningarna och har - medan jag i bastun slagit mig i slang med en likaledes fetlagd, julledig kock från Göteborgstrakten - bullat upp på rummet med ett gäng ostar från Coop i Burlöv. Manchego, en förbannat god getost och spansk grönmögelost bland annat. Till detta en godsak, Lungarotti Rubesco Riserva Vigna Monticchio 2000 (nr 87088 i beställningssortimentet), på hotellmanér drucket ur tandborstglasen. Ett vin som sprider en behaglig efterglöd genom kroppen, fruktigt och delikat tillsammans med sältan i ostarna. Ekfatslagringen har gjort sitt, liksom åren i flaskan, och det finns en strävhet som säger att den andra flaskan av samma sort gott kan få ligga till sig i källaren ett par år till och sedan korkas upp till en blodig biff.

Det här är förmodligen det dyraste vin jag någonsin druckit, och frågan är då om det är värt sitt pris? Kanske det fina i kråksången, de subtila nyanserna och de rätta aha-upplevelserna går mig förbi - eller så gör förväntningarna att jag inte vet vad jag ska förvänta mig - men jag går inte igång på alla cylindrar. Det är gott och välbalanserat, absolut, fast jag har druckit i mitt tycke lika goda viner för ringare summor (amaronen häromdagen, exempelvis). Nå, kanske var det tandborstglasen som gjorde det.

Härmed lämnar jag till Esping att hålla ställningarna på bloggen över julhelgen. Inte för att jag inte tänker ägna mig åt att dricka och äta mig till en än mer framträdande rondör, men för att jag lär hamna i trakter där sådana moderniteter som bredband och trådlös uppkoppling är okända påfund.

2 kommentarer:

Esping sa...

Trisse, Jag tror du slog huvudet på spiken. Problemet, utöver bristen på luftning, tandborstglas och ,gissar jag, de inte omnänmda ölen i bastun, är att du inte visste vad du skulle vänta dig. Jag tror att det kan vara bra att bekanta sig med ett område och en producent innan man går igång med prestigevinet. Att prova vin handlar ju om att kunna göra nya distinktioner. Därav mitt förslag att vi skulle dricka oss igenom väl valda delar av Taurinos sortiment.

trisse sa...

Inga öl i bastun, vad jag kan minnas. däremot var väl påfundet att slurpa i sig detta vin på beskrivna sätt ungefär som att kasta sig utför röd backe utan förkunskaper i utförsåkningens ädla konst. Som gjort för en smärtsam kollision. Jag ska förstås ta uppmaningen ad notam och vid tillfälle även inviten att pröva ett vinhus sas från grön backe och uppåt i komplexitetsgraderna