L'Archiduc: en cool artdeco-bar i centrala Bryssel. Belägen ett långt stenkast från Börsen blev det ett populärt och diskret ställe för börsmäklare och deras sekreterare att ha små tête-a-têter på efter att Madame Alice hade öppnat det 1937. I privata bås kunde gästerna få en stund i avskildhet.
Nu är de där båsen sedan länge borttagna. Från femtiotalet framåt har l'Archiduc varit ett jazzhak. Stan Brenders, som drev stället fram till sin död 1969, satt gärna vid pianot mitt i den cirkelformade lokalen och underhöll gästerna. Han skrev också låtar. "I envy" blev en succé för Nat King Cole och Alice Babs hade framgångar med "So many people".
Om Alice Babs uppträtt på l'Archiduc framgår inte. Men det sitter mycket historia i väggarna. Och rök, man får faktiskt fortfarande röka här och väggarna är ingrott nikotingula. Jazztobak finns inte på menyn vad vi kan se i dunklet, men väl cigarrer. Och så öl förstås.
Vi går en trappa upp och slår oss ner på en likaledes cirkelrund mezzanin-våning, som ger bra utsikt över baren och vimlet i bottenplanet. Fåtöljerna har hängt med från 30-talet. Jag får upp en omsorgsfullt upphälld Orval från baren, i det rätta kupolformade glaset. Visserligen från flaska, men med en finess. Jästfällningen kommer i ett pyttelitet snapsglas vid sidan om, så kan jag välja om jag ska hälla den i det större glaset eller inte. Jag låter bli och njuter av det svala, fruktiga och fylliga trappistölet. Jag har aldrig blivit en inbiten fantast av belgisk öl men den här sitter alldeles perfekt. De må vara knepiga, belgarna, men sådant här kan de och jag får en plötslig lust att dra runt på stan på jakt efter fler perfekta ölögonblick.
4 kommentarer:
L'Archiduc är helt fantastiskt! En av de snyggaste och coolaste barerna jag sett!
@Magnus: ja, sällan man hittar ställen med en så välbevarad och patinerad charm. Allt från de där fräcka lamporna vid varje sittgrupp på mezzanin-våningen till själva baren. Idag hittade vi ett jugend-café i närheten av l'Archiduc som inte heller gick av för hackor: Falstaff. Något du känner till?
En bit in på nattkröken är inte upphällningen av Orval så omsorgsfull: slask ner i glaset och så en spatel som skrapar bort överflödigt skum från toppen av glaset. Inget litet glas med sediment vid sidan om, precis. Å andra sidan är det stökigt, rökigt, trångt och högljutt. DJ:n spelar sånt som vi gamlingar bland gästerna känner igen och ungdomarna dansar till: Sympathy för the Devil, Paint it black, Sunny osv. Var sak har sin tid & man kan inte få allt.
Skicka en kommentar