måndag 8 november 2010
Croocked Moon på Gastro
I perioder har vi skrivit rätt mycket om öl på Billigt Vin men det var ett tag sedan sist. Jag vet inte om det beror på att min kunskap är för liten men min känsla är att Systembolagets ölkunder har större anledning att vara nöjda än vinkunderna. Det kan som sagt bero på att mitt enagemang inte är lika stort för öl som för vin men jag hittar ofta något spännande i ölsortintet när jag besöker en systembutik. Nu ska inte det här inlägget handla om ölutbud utan om en mycket speciell provning som jag bevistade i helgen.
Fredric från ölbloggen Malt Humle Jäst & Vatten ordnade en beermaker's dinner på Gastro i Helsingborg. Beermakern som höll i provningen var Sören Parker Wagner (förresten, varför har danska ölmakare och italienska vinmakare alltid så coola namn?) från mikrobryggeriet Croocked Moon. Sören presenterade sju av sina egna öl. Till detta serverades en tre-rätters meny.
Jag gillar hela grejen med mikrobryggerier och hantverksmässigt framställd öl. Det råder en oerhörd kreativitet och upptäckarglädje bland småbryggerierna. Emellanåt går det dock över styr och det blir bara konstigt. Ibland verkar det vara som att bryggarna ger sig in pissingcontests om vem ska kan göra den mest fullmatade, alkoholstarka och beska ölen. Sören Parker Wagner verkar tänka helt annorlunda. Han vill göra så bra och intressant öl som möjligt där balans, elegans och drickbarhet är ledorden.
Provningen inleddes med två öl till förrätten, två till varmrätten, en till desserten och två efter maten. Till en delikat, lågtempad slätvarsroulad fick vi först Old Faithful Steam Beer. Om jag förstod saken rätt är en steam beer en överjäst öl som bryggts med lagerjäst. Doften ger mycket humlearomer med frisk citrus. Relativt lätt kropp men ändå kraftfull smak. Tydligt inslag av grapefrukt och lång, god efterbeska. Fantastiskt god men för kraftig till den delikata fisken.
Den andra förrätts ölen var Pamela Wheat Ale. Det var en allt annat konventionell veteöl. Den som väntat sig en typisk weissbier blev, i ordets rätta bemärkelse, bittert besviken. Istället för skumbanan möts man av kraftiga humlearomer och örter. Här finns också ett inslag av urin och citron (Ajax citronrengöringsmedel enl. Sören) Smaken är helt torr, mjuk krämig och läcker. Mycket frisk smak, nästan vinös. Lång balanserad efterbeska. Fungerade utomordentligt väl till fisken. För mig var detta utan tvekan kvällens öl.
Till varmrätten, entrecote med rödvinssås, bacon och trattisar, bjöds det Raven Black IPA. -En självmotsägelse sa Sören. IPA är ju normalt en frisk och fruktig öl och här får dessa smakkomponenter krocka med mörk färg och rostade toner. Återigen en mycket välhumlad öl med fin fruktighet och bra beska. För mig är kombinationen inte helt lyckad på egen hand. Det känns lite sökt. Till maten fungerade den däremot perfekt och fångade väl upp de kraftiga smakerna.
Nästa öl var Dark Temptation Imperial Porter och här har vi en helt annan best i glaset. Färgen är becksvart och doften är minst sagt mäktig och komplex. Den är mycket maltig med mörk sirap, kaffe, kokos, lakrits och choklad. Smaken är mycket fyllig med lätt bitterhet, kaffe och lång eftersmak av mörk choklad. En njutning på egen hand, och säkert till en chokladtårta, men en direkt missmatchning till maten.
Som dessert serverades vaniljbavarese och glass med björn- och blåbär. Till det en Regular Joe Cofee Stout. Sören berättar att den är gjord på mycket lättrostat kaffe för att inte ge så mycket beskhet. Doften har en lätt kaffearom, mörka bär och mörk malt. Smaken är frisk, bärig och mycket elegant. Smakerna i ölen harominerar perfekt med desserten. En väldigt lyckad kombination.
Finalen blev lite stressig eftersom jag hade ett tåg att passa. Jag hade gärna suttit länge med ett glas Stone To The Bone Islay Barrel Aged POrter. Doften är kraftfull med rök, tjära och mineraler. Mycket fyllig, nästan köttig smak som är helt bentorr. Oerhört komplex porter som jag blir väldigt förtjust i.
På stående fot hällde jag i mig ett glas Bourbon Barrel Aged Regular Joe. Jag hann tänka att den skulle förmodligen ha matchat desserten ännu bättre än den reguljära Regular Joe med sin vaniljiga bourbon touch. Förtjänade mycket mer uppmärksamhet än den fick.
Stort tack till Fredrik för ett fantastiskt trevligt arrangemang. Det lär bli fler beermaer's dinners framöver för min del.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Kul, och på Gastro också. Borde väl borga för en nöjd gom?! Hur står sig Nynäs stolthet i jämförelse?
Ps. Är det möjligen så, att det i Ängelholm spatserar en man med Barolo Boys-keps och en Crooked Moon t-shirt?
Fredrik ! Nej nu är det vinterkostymen som gäller med hemmastickad FVG-rules luva.
Jag skulle vilja säga att jämförelsen med Nynäs blir lite orättvis. Lite som att jämföra konfektionskläder med skräddarsytt. Nynäs gör sin grej otroligt bra men Croocked Moon är Spitzenklasse
Ah, från var kan dessa dyrgripar införskaffas?
Sören Parker Wagner buteljerar inte sina öl utan de säljs bara på fat. Brill importerar och ibland finns de hos Bishop Arms, kanske även hos andra specialiserade pubar. Det finns förstås även en del pubar i Köpenhamn som har Croocked Moon på hanarna
Tack för ett trevligt inlägg jag länkar gärna till din blogg om det är ok. Vi syns på nästa BMD förhoppningsvis. mvh Fredrik
Skicka en kommentar