onsdag 17 november 2010

2009 Vicari Lacrima Il Rustico del Pozzo Buono


Jag hänger inte med längre. Så är det, bara att acceptera. Tur att Billigt Vin har Räknetrissen som håller koll på nyhetssläppen. Om jag har förstått saken rätt så kom det ett gäng nyheter den första november och ytterligare några den 15:e. Förmodligen utifrån en väl genomtänkt strategi som helt går en enkel själ förbi. Som en del i denna masterplan släpper man ett vin från Collio, 2008 Attems Cicinis. Ett vin som jag inte uppskattade särskilt mycket i årgång 2006. Nu har man plockat in 60 flaskor. 12 vardera till Malmö och Göteborg samt hela 36 pavor till Regeringsgatan. Vid senaste kollen hade två flaskor sålts. Jag tror jag vet till vem eller möjligtvis vilka. Jag misstänker också att detta vinet inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att säljas med en rabatt på sådär en 30 procent.

Vid dagens besök på ett större, utmombysbolag hade jag tänkt att hålla mig till julölen när jag fick syn på en vagt välbekant flaska i nyhetshyllan. Det var ju den där flaskan som det bloggats om på Dricks och som verkade intressant. Ner i korgen med en flarra 2009 Il Rustico del Pozzo Buono Lacrima.

När jag läste inlägget på Dricks tog jag för givet om att det handlade antingen om ett vin från Vesuvio, Lachryma di Christo eller från Piemonte då vinets DOC är Lacrima di Morro d'Alba. Båda antagandena visade sig vara felaktiga och vi har att göra med ett vin från Marche gjort på den för mig helt okända druvan Lacrima. Vinifieringen av Lacrima di Morro d'Alba är lite speciell. Efter att vinet har jäst ut tillsätts en omgång druvsaft pressad från delvis torkade druvor och en andra jäsning kommer igång. Detta ska ske senast 31/12 skördeåret.

2009 Il Rustico del Pozzo Buono Lacrima har en tät djupt mörkröd färg med lite blått i kanterna. Inte helt olikt en ung syrah. Även doften har en del syrah-lika drag men helheten är inte som något annat vin jag provat. Doften är mycket pigg, frisk och ungdomlig. Den domineras av en blommighet där det dominerande inslaget utgörs av viol. Jag får också associationer till rosor. Parfymerad men inte på något sätt tung. Här massor av ungdomlig bärfrukt. Tänk blåbär, björnbär och svarta vinbär.

Smaken är en direkt karbonkopia på doften. Sötman från bär och blommor möter en mycket frisk syra. Någonstans dyker det upp en läcker lakritston. Vinet har en lätt strävhet och förvånansvärt lång eftersmak med viss bitterhet.

Här har vi ett helt suveränt vardagsvin. Väldigt italienskt, väldigt personligt och på samma gång väldigt lättgillat. Bussigt till tusen utan att vara mesigt.Perfekt till vardagsmat som kvällens köttfärsrisotto. Skulle säkert funka lika bra till kotletter, pasta, mildare ostar och charketurier. Den största bristen är väl att det är farligt lättdrucket. När glaset är tömt väcks snabbt lusten till ett litet glas till. Och sedan ytterligare ett. Fast bara ett litet. Nu är jag extremt nyfiken på att testa en high end-Lacrima. Gärna en något mindre lättdrucken.

14 kommentarer:

Anonym sa...

Hmm det här var ett märkligt vin. Viol i mängder. Så mycket att jag endast kan tänka på tablettasken Viol. Njaa det här var inget för mig. Det känns för konstgjort för min del. Kan vara ovana av druvan bara men jag får inga associationer med druva överhuvudtaget?

P.

Anonym sa...

Det här åkte i slasken. Tror aldrig jag inte klarat att dricka ett vin. Men någon gång ska vara den första. Parfymskåpet nästa.

P.

Ingvar Johansson sa...

Ajdå, du tyckte inte ens att det dög till sås. Här hemma har det gått flera flaskor de senaste dagarna.

Italienska viner sa...

Jag läste någon beskrivning av lacrima där man jämförde med gewürtztraminer. En del uppfattar den blommiga parfymen som påträngangde och andra charmas av den. I slutändan handlar väl allt, som vanligt, om balans men era diffrentierade vittnesmål bär väl syn för sägen?

/Patrik

Ingvar Johansson sa...

Patrik ! Vore kul att höra hur du bedömmer vinet. Kopplingen till gewuztraminer tycker jag är lite långsökt. Visst är vinet parfymerat och man kan känna en del rosor men samtidigt är det mycket friskt med fin syra.

Anonym sa...

Jag säger inte ni har fel men det förstår ni ju med :) Jag säger bara att jag tyckte det var otäckt och jag fick inga connections till att det var vin jag drack utan tjejens parfym. Märkligt men jag var ändå på bra humör när jag korkade flaskan liksom :) Nåväl, inget jag köper igen men det har jag nog gjort tydligt redan hehe. Jag tror personligen det finns en anledning till att druvan inte slagit dock ;)

P.

Ingvar Johansson sa...

P! Jag tänker absolut inte att dethär handlar om rätt eller fel. Jag tycker det är skitkul när ett vin väcker olika reaktioner, det ger oss ju något att prata om. Jag har inte minsta svårighet att förstå dina invändningar mot det aktuella vinet. Jag fick en liknande reakton när jag provade viner gjorda på chenanson för ett tag sedan. Flera i min bekantskapskrets tyckte vinerna var hur intressanta som helst. http://billigtvin.blogspot.com/search/label/Chenanson

Anonym sa...

Väldigt annorlunda, och gott!
Tack för tipset!

Anonym sa...

Det här var faktiskt det värsta vin jag druckit på flera .....

Anonym sa...

I slasken ....

Gunnar Westling sa...

Det finns flera Lacrima i beställningssortimentet. Ad Libitum (undertecknad) importerar tre varianter från Stefano Mancinelli, två torra och en söt passito. Gillar man Lacrimadruvan ska man definitivt prova dem! Riktiga viner, ingen parfym, men fantastiska dofter.

Villa_Vide sa...

Detta vin väcker verkligen reaktioner. Gott eller inte? Näe, det var inte ok. För fruktigt och sött. Kan lika gärna suga på en vindruva. Jag får flashbacks till när jag var 15 år med en flaska Muscatel. Det här blir inte uppdrucket. Tur vi ha annat på lut.

Ingvar Johansson sa...

Jodå det väcker verkligen reaktioner. Jag hoppas verkligen att det framgick av inlägget att det är ett annorlunda vin gjort på en särpräglad druva. Jag är helsåld och ska som sagt prova fler lacrima-viner vad det lider.

Anonym sa...

Jag tror aldrig jag druckit ett så besynnerligt vin. Det tog först och främst ett glas att avgöra om det var defekt eller inte, vilket vi till sist avgjorde att det inte kunde vara. Andra glaset handlade om karaktär, och då kom vi fram till att vi förmodligen hade belgisk ale i glaset, närmare bestämt en syster till Duchesse de Bourgogne, med lite extravagant blåbärsparfym på kroppen. Vinet närmade sig slasken, men vinet kom ändå till sist i mål, med hedern naggad i kanten. Rekommendation ges till Belgoälskaren, annars nej.