måndag 29 november 2010
2006 Jean Luc Colombo Cornas Les Méjeans
Allt som oftast slår det mig hur lite jag kan om vin. Det handlar inte om någon insikt typ ju mer jag lär mig desto mer inser jag hur lite jag kan. Mina kunskapsluckor är stora. Väldigt stora. I vissa sammanhang stör det mig inte det minsta. Jag törstar inte efter att lära mig mer om nya världen och jag struntade i Munskänkarnas 3-betygsprov utifrån tanken att jag inte vill lära sådant som inte intresserar mig. Vin ska vara kul och finns inte lusten där så ser jag inte poängen med att plugga.
I andra fall ser jag min kunskapsbrist som direkt genant. Ofta förhåller det sig som så att jag kan väldigt lite om vin och betydligt mer vad andra skrivit, tyckt eller tänkt. Ta Cornas till exempel. Jag har, fram tills igår, provat ett säger ett vin från Cornas. 15 cl i ett dåligt glas på en vinbar i Göteborg. Ändå "vet" jag att Cornas-viner är rustika och kraftfulla viner som kräver lång lagring. Jag har också lärt mig att Jean-Luc Colombo är en av områdets modernister. Han lär göra mera tillgängliga viner, tillämpar 100% avstjälkning lagrar på ny ek och gör viner för relativt tidig konsumtion.
Ikväll provar jag hans 2006 Cornas Les Mejeans, ett vin som jag gissar tillhör ett av de blilligare från Cornas. Vinet är inte sådär typiskt syrah-tätt i färgen utan har en viss transparens som går i blårött. Doften är öppen och inbjudande redan från början. Tydliga animaliska toner och björnbär/svarta vinbär i första vågen. Sniffar man vidare dyker det upp inslag av järn, peppar, lakrits och läder. Inte så dumt alls faktiskt.
Smaken är medelfyllig och vinet känns varken särskilt rustikt eller kraftfullt. Björnbär/svarta vinbärskombot sitter i framsätet här också men lakritsen märks tydligt. Det finns också en lätt touch av vanilj. Syran är ganska frisk. Tanninerna är väl integerarde. De stramar upp och känns av men är inte särskilt framträdande.
2006 Les Mejeans imponerar inte alls på mig. Det är på inget sätt dåligt men känns inte det minsta spännande eller utmanande, snarare slätstruket och opersonligt. Jag har druckit många betydligt mer intressantaSt Joseph och Crozes-Hermitage för betydligt mindre pengar. Kostade ungefär en tvåhundring när det begav sig häromåret.
Läs vad Rhonarna tyckte för när de provade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Intressant, vi var väl inte heller helt imponerade när vi drack det för 18 månader sedan. Doften betydligt mer intressant än smaken...
Trodde nog att en tid på rygg skulle göra susen men det verkar ju rätt tveksamt nu.
Således var det rätt beslut att inte köpa fler!
Skicka en kommentar