Gambero Rosso Boutique Italian Wineries Tour 2010 del 2

Vi fortsätter rundvandringen på Gambero Rosso- smakningen med ett nedslag i Toskana, ett område som jag har ytterst rudimentära kunskaper om. Först stannade jag till hos Castello Vicchiomaggio och talar med ägaren John Matta, en engelsman som slagit sig ned i Greve in Chianti. Han producerar c a 300.000 flaskor per år på sina 33 ha vinmarker och vinerna har fått en rad utmärkelser.

Jag börjar med Castello Vicchiomaggios instegsvin 2008 Chianti Classico San Jacopo. Vinet görs på 90% Sangiovese, 5% canaiolo och 5% colorino. Det lagras på stora ekfat. Doften är ren och med klassiska sangiovese aromer. Smaken är lätt och elegant med bra frukt och matvänlig syra. Ett väldigt sympatiskt, okomplicerat och tilltalande vardagsvin.

2007 Chianti Classico Riserva Petri är gjord på i stort sett samma druvblandning som det föregående. Dock är skvätten colorino utbytt mot cabernet sauvignon. Lagringen sker på barrique i sex månader och på stora i nio. Här finns riktigt bra och yppig körsbärsfkrukt parat med lätt kryddighet och diskreta fataromer. Smaken är fyllig och inte utan kraft. Bra struktur och fin balans.

2007 Chianti Classico Riserva La Prima är som namnet antyder Vicchiomaggio topp-chianti. 100% sangiovese och ungefär 1½ år på barrique. Här känns eken mera framträdande även om den på inget vis överröstar den härliga frukten. Läcker körsbärsdoft, bittermandel, kryddor och vanilj i doften. Fyllig kraftfull smak, fin frukt och kryddigt slut med en lätt bitterhet.

2006 Ripa delle More är Vicchimaggios supertoskanare gjord på 60% sangiovese, 30 % Cabernet Sauvignon och 10% Merlot som lagrats två år på barriqouer. Utan tvekan det mest kraftfulla av vinerna. Komplex doft med svarta vinbär, körsbär, kryddor och vanilj. Fyllig och riktigt maffig smak med rejäla tanniner.Rex Wine importerar till Danmark och Red&White till Sverige

Castello di Amas viner har jag aldrig provat tidigare och jag är inte utan en del förutfattade meningar när jag närmar mig deras bord. Överprissatt och överekad lyxchianti hör jag mig själv muttra medan jag pekar på en av flaskorna. Det tar ungefär en tiondels sekund för mig att snabbt ändra åsikt. Eller kanske ändrar jag inte åsikt men jag måste medge att 2006 Chianti Classico Vigneto La Casuccia har en fullständigt magnifik doft. Det är gjort på 80% sangiovese och 20% Merlot. Vinet lagras på 40% nya och 60% ett-åriga barriquer. Doften bjuder är mycket komplex där körsbärsfrumten målats med tjocka penseldrag. Här finns en del skogsbär, piptobak lakrits, rått kött, rostade toner. Smaken är mycket kraftfull med söt frukt, läder och strama tanniner. Naturligtvis alldeles för ungt men supergott redan nu. Janake Winegroup importerar Castello di Ama till Sverige men just detta vinet hittar jag inte. Finns däremot att köpa hos Jysk Vin.

Nästa stopp blev Petrolo, en annan toskansk producent med internationell stil. Deras 2007 Torrione är gjord på 100% sangiovese och har en doft av körsbär, plommon, choklad och toffee. Smaken är fyllig, rund och behaglig utan några vassa kanter alls. Inte så jättekul. Känns för slipat och tillrättalagt. Korrekt men trist. Betydligt roligare och långt mycket dyrar är det druvrena merlot-vinet 2007 Galatrona. Det doftar verkligen dyrt och lyxigt med svarta vinbär, blårbär, choklad, tjära och kaffe. Smaken bjuder på intensiv frukt, rostade ekfat och kraftfulla men inte kärva tanniner. Mycket lång eftersmak. Verkligen kul att få prova och det lär nog dröja till nästa tillfälle. Philpsson har den danska agenturen och Vinoliv den svenska.



De toskanska viner som föll mig mest i smaken var två Brunelli från Silvio Nardi, en relativt traditionell producent. Jag provar deras 2008 Rosso di Montalcino såväl som deras 2005 Brunello di Montalcino "normale" och den vingårdsbetecknade 2005 Vigneto Manachiara. De båda toppvinerna genomgår minst tre veckors maceration och lagras ett år på barrique och ett år på botti. Trots en relativt svag årgång uppvisar båda vinerna fin, mogen frukt med skogsbär och körsbär, god kryddighet, lakrits och lätt ton av vanilj i doften. Båda vinerna är fylliga, kraftfulla med bra syra, bra längd och strama tanniner. Mycket bra redan nu, säkerligen bättre med en tids lagring. Vigneto Manachiara har en extra växel med högre intensitet.



Det känns som att det får räcka med smaknoteringar nu. De är inte så kul att skriva och förmodligen inte särskilt roliga att läsa heller. I övrigt provade jag utmärkt sardisk vermentino från Pala. Den importeras till Danmark av Lahvino. Vidare gjorde vinerna de fyra vinerna från Cantina Bolzano stort intryck på mig. Genomgående mycket hög kvalité och bra priser. Allra bäst i deras sortiment var 2008 Lagrein Riserva. Finns att köpa hos Supermarco.

I inledningen till den först posten om tillställningen gav jag uttryck för en del negativa förväntningar på arrangemanget. Först och främst vill jag säga att jag hade en väldigt trevlig eftermiddag och fick möjlighet att prova en rad viner av mycket hög klass. Samtidigt måste jag säga att det känns som om väldigt många producenter försöker göra samma vin. Det finns en stark likriktning som nästan får mig att tänka på svensk partipolitik. Det är trångt i mitten. Precis som jag befarade så märkte man inte så mycket av det regionala. Mycket var som sagt bra i bemärkelsen extremt välgjort men det var få viner som kändes riktigt spännande, rejäla, ursprungstypiska eller personliga. Förmånga Kenny G och för få Albert Aylers.

Den piemontesiska dikeskörningen då ? Jo jag provade ett av de hiskeligaste viner jag någonsin smakat. 2004 Barbera d'Asti Superiore Nizza Romilda smakar choklad och kaffe med körsbärsfrukt i bakgrunden. Jag gillar en Alladin körsbärspralin till kaffet men jag vill inte att mitt vin ska smaka så. Det blev snabbt en andra runda till Lis Neris för att återställa ordningen.