Allt oftare känner jag mig som en grinig gammal gubbe. Allt oftare känner jag mig på kant med vad som försigår runt omkring mig och får lust att kommentera, diskutera, debattera. Jag börjar förstå att det inte är så man beter sig inom det som brukar kallas sociala media. Där håller man med, dunkar rygg, tycker lika, gillar och applåderar. Ska man kritisera eller på allvar diskutera någonting så bör det gälla någon som inte läser, någon utanför kretsen. Inom krestsen kan man skapa konstruktioner om de som står utanför, som kan bli till hallucinationer om de inte bemöts och ifrågasätts utan tas som sanningar.
När jag läser senaste numret av Livets Goda hittar jag ett par krönikor som kan tjäna som exempel på det jag menar. chefredaktören Anders Enquist konstruerar en bild av "bloggarna" som om vi vore en homogen grupp. Vi får veta att många av oss är "smått patetiska, rent ut sagt urusla. De (vinbloggarna alltså, min anmärkning) vill så gärna känna sig viktiga, betydelsefulla och märkvärdiga vilket resulterar att det blir oerhört genomskinligt och faktiskt också helt utan hjärta" Anders Enquist fortsätter " De flesta vinbloggare vill inte numera bara se sig själva som passionerade vinälskare, som de var lite från början, de vill se sig som fullvärdiga vinskribenter, de vill bli lika accepterade som figurerar i tryckt media".
Jag undrar såklart hur Anders Enquist vet det han tror sig veta. Jag skulle till och med vilja sträcka mig så långt som att påstå att han faktiskt inte vet. Han har konstruerat och hallucinerat. Men knappast reflketerat. Åtminstone inte över sig själv. sin position och sin roll.
Andreas Larsson skriver också enkrönika i Livets Goda. Precis som redaktören konstruerar han också. Och hallucinerar. Han har retat upp sig på personer som gillar champagne av fel orsaker. Andreas Larsson berättar också att han varit i Paris, gått på vinbar och druckit naturliga viner som inte föll honom i smaken. Vips så blir producenterna "hippies med små vingårdar". När jag kommenterar krönikan i en post hos Öhmans Mat&Vin blir jag, eller någon annan, i ett annat sammanhang kallad "naturvinskramare". Allt i ett försök att kategorisera och framförallt marginalisera min ursprungliga ståndpunkt i diskussionen.
Alltså Anders, kom igen när du har saklig kritik att komma med, när du har lite substans bakom de bilder du krystar fram. De vinbloggare jag stött på har helt andra ambitioner och karriärer. Jag tror faktiskt inte att någon avundas dig och din situation. Det finns ärligt talat rätt mycket som är viktigare än vin.
Och Andreas ! Det finns en hel del dåligt naturvin. Det finns också sådant som är väldigt bra. Naturviner, eller naturliga viner, är en liten extrem nischprodukt. De kommer aldrig att spela någon stor roll på marknaden. Däremot tror jag att en del av naturvinsproducenterna kan hjälpa industrin framåt och i rätt riktning. Dessa viner har ju onekligen bidragit till en livlig debatt. Inte minst genom beteckningen naturliga viner. Jag tycker att de som inte väljer den lättaste vägen är värda en del respekt. Inte att förlöjligas. Jag gillar vin med nyanser i lika stor utsträckning som jag ogillar onyanserade skribenter.
Till sist vill jag också säga att ert, Anders och Andreas sätt att diskutera påminner inte så lite om Göran Hägglunds snack om verklighetens folk. Samma svepande formuleringar, samma självgodhet.
Medan jag ändå är igång varför inte klaga färdigt. Anders Enquist skriver i sin krönika om hur han ofta sticker hakan och att många bland hans kollegor och bland importörerna tycker att han borde rätta in sig i ledet. Hur kommer det sig att en sådan rebell inte, mig veterligen, publicerat en endaste artikel om de möjligheter som finns att handla viner på nätet ?
18 kommentarer:
Ingvar strålande inlägg! Jag läste också Anders krönika. I vart fall missar han ju något viktigt oavsett om man skriver tryckt eller har en egen blogg (som alla kan starta) - nämligen läsarna. Varför ska man betala svindyrt för en glassig tidning när man kan få mer intressant på bloggarna - dessutom gratis... indirekt skiter han ju i läsaren när han inte tar upp den aspekten (samt han vet ju inget om drivkraften i att ha en blogg)... undrar vad Michel Jamais säger... han skriver lite varstans... Anders tar sig själv på lite för stort allvar, att sticka ut hakan utan finness kan vem som helst, och inte är han något stor skribent heller.
Hej Birk ! Anders Enquists krönika innehåller ju en hel del annat att fundera över än det jag tog upp. Håller verkligen med dig i det du skriver men man kan ju ta sig en funderare på om Anders verkligen tar sig på för stort allvar. Jag anser att en person som tar sig själv på allvar knappast skulle sätta sitt namn under en så usel text. Han omger ju sig med en del skrivkunniga och omdömesgilla personer som skulle/borde kunna ha haft synpunkter. Att texten ändå publiceras säger mig en del om hur den arbetsplatsen fungerar.
Man behöver väl heller inte göra någon djuplodande psykologisk analys för att förstå att det är sig själv Anders utgår från när skriver bloggarna vill se sig som något annat än det de i själva verket är.
hahaha......detta kan/kommer att bli kul!Gillar i och för sig både Anders krönikor och ditt välformulerade inlägg. Forstättning följer........
briljant, ingvar...undrar vem det är som är gnälliga gamla gubbar...inte du i alla fall.
att dräpa alla naturliga viner som identitetslösa är ju inget annat än patetiskt. precis som det finns svajiga producenter inom den traditionella vinindustrin, finns det självklart lika vingliga människor som verkar bland de naturliga vinerna.
min fru och jag hade en diskussion om precis detta igår kväll. vi testade en lysande alsace-riesling (2007 martin schaetzel kaefferkopf granit) som verkligen snackade alsace, riesling och sten - klockrent ursprung med andra ord. och hur naturligt som helst.
det som de flesta svajiga naturliga producenter missar (tror jag) är att svavla (konservera) tillräckligt. när vinet känns oxiderat (utan att det är syftet) har man (tror jag) utsatt vinet för extremt mycket syre (återigen för att konservera). jämför till exempel en torr chenin blanc från huet (ingen ox) och en från joly (här snackar vi ox). bägge kör naturligt (och har så gjort länge) men med delvis olika filosofier.
exemplen kan göras många.
ingvar, stå på dig!
Jodå jag läste också Anders krönika. Vilket trams. Visst finns det dåliga vinbloggar men dom läser jag inte!!
Precis som det finns urdåliga vin publikationer i pappersform. Dom läser jag inte heller!! Kör hårt./Höganäs
Jag tycker vi ska samla ihop pengar till en dator åt Anders så han kommer framåt i sitt liv.
P.
Jag skrev nåt sist om att bloggarnas påverkan är minimal (vad gäller folks köpvanor). Men det verkar ju som om vi ändå tillmäts stor betydelse av företrädare för tryckt media, eftersom det är så påkallat att skriva kritiskt om oss. Annars hade man ju bara kunnat förbigå fenomenet med tystnad. Om det sedan är avundsjuka, skråtänkande eller rädsla att bli omkörd på innern - kanske en kombination av allt - är ju svårt att veta. För det kan ju som Birk påpekar inte vara av omtanke om läsarna - de har nog vett att skilja agnarna från vetet och förstår att hålla sig sunt skeptiska till det som skrivs vare sig i tidningar eller pa bloggar.
@Vinosapien ! Så underbart det måste vara att kunna föra sådana diskussioner med sin fru. Våra vindiskussioner kretsar mest kring storleken på mitt vinkonto och de samtalen är sällan så trevliga som man skulle önska.
När det gäller Joly så är jag helt övertygad om att hans viner smakar som han vill at de ska smaka, åtminstone för det mesta. Just det att många naturvinsmakare har olika idéer och får till väldigt olika viner tycker jag är en stor del ac charmen. Inte alltid i min smak men sällan tråkigt. Jag tycker också att det är skönt att det finns många pragmatiker som vill göra så bra vine som möjligt så naturligt det går men där ideologin inte blir överordnad.
@Höganäs! Precis så ! Tack !
@P ! Håller du i insamlingen ?
@Jörgen ! Jag tänker att de flesta vinbloggares påverkan på försäljningen är ytterst marginella. Möjligen kan en hissning hos F&V betyda en del. Däremot tror jag att bloggarna betytt en del för att få upp folks ögon för näthandeln och det kan nog tänkas ha gjort en del aktörer lite småoroliga.
Nu har jag inte läst senaste Livets Goda (orkar sällan köpa det bl a för att jag tycker Anders Enquists "jag är rebellisk som dricker och skriver mest om dyrare viner"-attityd och självgodhet blir lite väl mycket), men det är ju intressant att se att överst på deras hemsida är länkar till två bloggar :-/
...men de kanske inte räknas till de bloggarna som syftas på i krönikan?
All Wine blogs are equal, but some are more equal than others...
Jag noterar att några av de "tunga" vinbloggarna inte kommenterat ditt inlägg. Kanske vill de inte stöta sig med etablissemanget?
Det gäller ju att vara politiskt korrekt.
Hehe - vem älskar inte en grinig gammal gubbe? Det riktiga scoopet, som jag ser det, är att DU läser Livets Goda! Vad kan vi vänta oss härnäst - referenser till Armanis höstkollektion, Kenny G-hyllningar eller obegripliga golf-anekdoter?
/Patrik
Patrik ! Välkommen hem ! Du ser varthän det barkar. Lyx-Barbera och toskansk merlot har gett smak för livets goda.
Hej Ingvar,
Den här posten har jag helt missat!
Krönikan som bland annat tar upp vinbloggsförfattarnas drömmar om att höra till proffsskaran:
Måhända syftet är att röra om lite i grytan, kasta lite dynga på eventuella/potentiella framtida konkurrenter - eller blott bedriva vänlig konsumentupplysning och varna för amatörmässigt skrivna vinbloggar? Kanske vill krönikören få igång en debatt - vilket inte alls hade varit fel, men om så är fallet ställer jag emellertid tvivlandes till.
Jag kan bara tala för egen räkning. Uppenbarligen finns det folk därute som gillar det man gör. Konsumenter, importörer och producenter. Besöksstatistiken ökar och med det mina ambitioner. För i mitt fall är min vinpassion tätt följt av glädjen att skriva. Jag vill erbjuda läsaren något som får henne/honom att återvända. Utan den drivkraften att växa kan jag ju annars göra mina bloggar privata och endast för inbjudna, eller hur? Skriv bra, skriv underhållande. Var ärlig. När jag uppenbarligen inte kan detta längre så tickar siffrorna neråt och jag kan lägga ner.
Dock, devisen 'Don't quit your day job' gäller för mig. Vin är en passion och har gett mig så fantastiskt många bekantskaper - men jag gillar mitt Jekyll/Hyde liv och ämnar fortsätta detta tillstånd. Internetsnubbe dagtid, vinbloggare när ungarna somnat kvällstid.
Att Sverige är ljusår efter i förståelsen och accepterandet av vinbloggars betydelse är uppenbart. Jag följer många amerikanska bloggar och deras påverkan är uppenbar. Säkerligen är det en oundviklig utveckling även här och kanske det kan vara såväl svårt att acceptera som ett orosmoment för de etablerade?
Idag kan vem som helst bli vinskribent tack vare sociala media (fantastiskt eller hur!) och utan tvekan har det skänkt den vinintresserade läsaren såväl dynga som fullkomligen lysande prosa.
Men bäst av allt; bloggar som ger utlopp för specialintressen, har gett vinscenen ett ansiktslyft som heter duga. Må det vara, som i mitt fall, en galen passion för Madeira, eller som i trådskaparens fall, en passion för en avgränsad del av norra Italien, så är det här precis det som vinjournalistiken inte kunnat erbjuda - en fullgod och kontinuerlig täckning. För vem är bäst på att göra oss mer intresserade av Friulien? Den etablerade vinjournalisten eller Ingvar?
MVH
Niklas Jörgensen
Jag vet att det är öppet mål osv... men måste iallafall få säga att om det inte varit för Ingvar, så hade jag haft noll koll avs. regionen Friuli och producenten Bressan. Go "Grumpy Old (Middle Aged?) Men" :-)
Och Ingvar; kanske känns skönt få medhåll från en vetenskapsman?
http://www.wineanorak.com/wineblog/natural-wine/some-thoughts-on-natural-wine
MVH
Niklas
Niklas ! Stort tack för länken. Jag gillade det JG skrev i "Science of Wine" och här sammanfattar han essensen i en kort bloggpost. Väldigt intressanta kommentarer också. Kul med en sansad diskussion i ämnet som omväxling. Jag pendlar mellan att ta mig för pannan och sucka, fnissa och, när jag har överskottsenergi, gå igång på dessa förment "vetenskapliga" kritiker som vägrar att dricka biodynamiska viner eftersom odlingsmetoden är "ovetenskaplig" och därmed kan avfärdas som skoj eller humbug. Som om man behövde något annat bevis än det som finns i flaskan. Fast det är klart, litar man inte på doft o smaksinne så får man väl ha något annat att tro på.
Ingvar; världen tycks svart eller vit för många (och då syftar jag inte på oss som är BoIS:are) och detta fenomen tycks blott gro sig starkare må det vara vin eller politik som är på agendan.
Jag har nu läst tråden i Anders blogg om naturliga viner och jag kan blott ge dig medhåll. Ingen saklig framställan av de negativt sinnade kommentatorsbidragarna utan blott personpåhopp och 'det är kul att vara annorlunda och våga käfta'-mentalitet.
Säkert vinner man många anhängare med snabba punchlines men jag förstår bara inte varför det måste käftas om precis allt? Kan man bara inte respektera och glädjas över hur olika uppfattningar vi har av saker och ting? Jag menar; om du nu tycker naturligt vin suger sur noshörningspung så skit i att köpa det!
Hela debatten påminner om Citizen Ruth - en strålande nittiotalare om aborti USA och antingen eller-lägren som bildas. Vad hände med den där gyllene medelvägen och sund jäkla respekt för allas preferenser?
MVH
Niklas
Hej igen Niklas ! Just detta, frånvaron av en respektfull diskussion, var upprinnelsen till mitt inlägg. Det blir ju så himla tråkigt med klickbildningar där alla tycker lika. Det är väl en stor nackdel med sociala medier, det är så lätt att hitta sådana som tycker lika dant som en själv att man tappar förmågan att föra en saklig o nyanserad diskussion.
Ett uttryck som dyker upp i mitt huvud är Tomma tunnor bullrar mest. Ett annat är When in danger or in doubt
run in circles scream and shout.
Skicka en kommentar