Att dricka utanför boxen

Jag läste för ett tag sedan en artikel, minns inte riktigt var, som uppmanade läsaren att dricka utanför boxen, att gå utanför komfortzonen och prova något nytt. Att utmana sig själv och sina smaklökar. För ett par år sedan gjorde gav jag mig ut på upptäcktsfärd rätt ofta och testade nytt. Ett stort antal ströflaskor bär vittnesbörd om de tidigare irrfärderna. Numera håller jag mig helst till områden, druvor, producenter och viner där jag känner mig hemma. Att vinet har ett sammanhang jag känner mig hemma i har fått allt större betydelse. Jag vill helst också dricka viner från producenter som har en hållning till vinmakandet som känns OK. Ska jag ge mig utanför boxen så krävs det att min nyfikenhet väcks och det sker numera oftast genom bloggläsning eller nyhetsbrev från danska importörer.

I början på sommaren fick jag ett mail från en importör, Modern Fluids, som undrade om jag ville prova några av deras viner. Jag tackade ja och i lördags hämtade jag ut en stor försändelse på posten. När paketet öppnatsstod det klart att jag skulle behöva lämna min komfortzon och dricka utanför boxen. Eller kanske snarare dricka boxen utanför.

I lådan fanns en samling viner som jag helt saknade referensram för; ett par budget-spanjorer, ett vitt från sydafrika och en australiensk shiraz-box. Nu slumpade det sig så lyckligt att det hölls gårdsfest i huset där jag bor. En gårdsfest där man grillar karré och korv, dricker fulöl och boxvin. Jag tog mina pavor, min box och gick ner för trapporna.

Det var redan uppdukat med fyra andra röda boxar så det fanns goda möjligheter att kalibrera smaken. Jag provade Umbala, Mauro Primitivo, Foot of Africa och Opal Springs. I det den konkurensen stod sig 2008 Ascender Cellars Shiraz väldigt väl. Rätt kraftigt, viss syrah-karaktär, mörk bärfrukt, kryddighet och vanilj. Vinet säljs i 1.5-liters box till samma pris som de övriga i tre-liters dunkar. Dubbelt så bra till dubbelt pris m a o. Jag måste säga att jag blev lite förvånad över hur usla de andra vinerna var.

2009 Viña Herminia Tempranillo gick i en lätt blåröd stil. Ungdomligt och bärfruktigt med lätt kryddighet. Mycket enkelt men någorlunda rent och korrekt med kort eftersmak. OK att dricka till lätt mat men försvann föga förvånande helt till det grillade köttet.

2008 Bodegas Castaño Sinfonia Syrah är trots namnet inte ett druvrent vin utan innehåller även en del monastrell. Vinet har tydlig doft av skumgodis, björnbär, kryddor och lakrits. Smaken är pepprig med uttalad fruktighet, bra syra och hygglig längd. Om jag har förstått saken rätt kommer vinet att släppas den 1:a september.

2009 Pridelands Chenin Blanc, Sauvignon Blanc Viognier förvånande mig med sin lätthet. Jag hade väntig mig något mera kraftfullt med den druvblandningen. En märklig doft som påminde mig om godisvarianter av äpple, citrus och melon. Smaken går i samma stil och vinet var på det hela taget ingen kul upplevelse. Kanske ändå i linje med vad man har rätt att förvänta sig av ett vin för 59 kronor.

Bland grannarna var det utan tvekan Ascender Cellars-boxen som gick hem bäst. Många gillade Pridelands vita medan Viña Herminia inte föll någon i smaken. Själv längtade jag mest efter mogen nebbiolo.