Efter att ha återvänt till den trygga lådan läste jag Niklas J:s inlägg om druvor, områden eller vinstilar som han inte kommer överens med. Den utmärkta posten fick mig såklart att fundera över om jag har några sådana. Jag tror faktiskt inte att jag har det. Det finns en massa druvor, områden och framförallt stilar som jag ogillar men jag kan inte komma på en enda av dessa som jag önskar att jag gillade.
Jag känner heller inte något trängande behov av att vidga mina vyer. Visst är det kul att upptäcka nytt, att bekanta sig med en ny druva eller ännu hellre ett nytt område. Samtidigt så innebär ju varje drucket vin att något annat blir odrucket. När jag hittar något nytt så innebär ju det minskade möjligheter att gå på djupet i de områden jag verkligen gillar.
Jag har försökt att fokusera på Friulien under ett par års tid och hunnit med att prova en hel del. Ändå känns det som om jag bara krafsat på ytan och listan på producenter jag ännu inte hunnit prova bara växer. När det gäller Piemonte och Sicilien är processen likartad men där har jag inte kommit lika långt.
Jag blir också allt mer på det klara med att jag vill dricka viner från små producenter. Det behöver inte vara ekologiskt, biodynamiskt eller naturligt vin men det ska vara genuint och ursprungstypiskt. Ofta går detta hand i hand har jag börjat märka.
Kanske kan fördjupning inom några begränsade områden också innebära en vidgning av perspektivet. En box kan ju expandera på olika sätt.
Samtidigt har jag en lista på sådant som väckt min nyfikenhet och som jag kommer att försöka närma mig vad det lider. Det finns t ex en del grekiska vita viner jag absolut vill prova. Kroatien, framförallt Istien har några spännande neo-traditionalister jag ännu så länge bara läst om. De lär göra fantastisk Malvasia. I Georgien finns några producenter som arbetar med terracottaurnor och inhemska druvor. Måste provas. Slovenien utanför Goriska Brda har massor att erbjuda. Listan skulle kunna göras längre. Mycket längre.
För att kunna stilla min nyfikenhet både inom och utanför boxen behöver jag välja bort en del. Det känns inte som någon särskilt stor uppoffring att avstå från nya världen, den iberiska halvön och hela spannet med sönderdesignade superviner.
2 kommentarer:
Skön analys Ingvar! Små producenter med ett genuint och ärligt förhållande till sitt vinmakeri och med, i många fall, flera generationers erfarenhet är oftast de mest intressanta. Modern stordrift och uppkomlingar med investerare som flåsar i nacken och tunga räntekostnader som måste betalas börjar mest kännas tröttsamt.
Annat intressant som måste grävas lite djupare i är chenin blanc från Loire och någon trevlig schweizare.
Kryper vi tillbaks in i lådan så lockar timorasso från östra Piemonte, ambitiös gaglioppo från hålfoten och en djupdykning i ligurisk vermentino.
/Patrik
Patrik! Låter som vi är rörande överens om det mesta !! Det kan ju vara kul med en utflykt ibland. Om inte för annat än glädjen över att kunna återvända.
Skicka en kommentar