Kvällens middag bjöd på en riktigt trevlig överraskning. En viltfångad, politiskt inkorrekt, Skäldervikslax. Mycket milt rökt serverades den med hemkörd hollandaise, sockerärtor och potatis. Jag korkade upp en 2007 Broy Bianco från Collavini, ett av alltför få friulanska viner på systembolaget.
Broy Bianco i aktuell årgång fick de eftertraktade tre glasen av Gambero Rosso. Det är en blandning på 40% Chardonnay, 40 % Tocai Friulano och 20% Sauvignon Blanc som genom gått en lätt torkning innan jäsningen. Enligt producentens hemsida har druvorna tappat mellan 15 och 20% av vätskeinnehållet. Enligt samma hemsida har vinet jäst och lagrats på ståltank. Fan tro't.
Vinet har en djupt guldgul färg. Det första som slår mig när jag sticker näsan i glaset är ek. Inte överväldigande. Egentligen inte heller störande. Men väldigt tydligt närvarande. Vinet är starkt aromatiskt med massor av slipprigt, slampig frukt. Mycket mogen tropisk frukt där bananer och ananas är mest framträdande tillsammans med en del honungssötma.
Smaken följer doften väldigt precis. Vinet är fylligt och fett med tropisk frukt i flera lager. Mittsmaken ger en del sötma och lite bitterhet. Någonstans slår alkoholen igenom. Ganska bra syra som tillsammans med alkoholen ger en lång eftersmak av sötsyrlig fruktpastill.
Vinet funkar rätt hyfsat till maten. På egen hand är det rätt kul att dricka ett glas men det blir snabbt för mycket. I min bok ger 2007 Broy Bianco inga tre glas. Kul att prova men jag lär nog inte handla mer. Systembolagets pris ligger precis i nivå med vad man får betala i Italien.
3 kommentarer:
Apropå Trebicchieri-utnämningar så pratade jag lite med Christiano Garella hos Sella om detta. Deras "I Porfidi 2003" fick ju tre glas härförleden och han sa ordagrant:
"- Äh, de där tomtarna. Det finns en bedömare där som är duktig (namnet undslipper mig) men resten har ingen koll alls. Jag fattar inte hur det kunnat få så stor genomslagskraft."
Lite intressant att höra då jag ibland kan komma på mig själv med att leta i deras listor...
/Patrik
Hos Dorigo diskuterade vi också italienska vinguider. Alessandra D menade att guiderna förlorat i betydelse, att folk inte litade på dem i samma utsträckning som förr. Hon lyfte också fram Duemila vini o Veronelli som de mest vederhäftiga. Själv tycker jag Veronelli är bekväm att ha i axelremsväskan.
Taxen, där har du den!
/MW
Skicka en kommentar