Nebbiolo på Nörrebro revisited

På Köpenhamnståget satt jag bakom ett kultiverat sällskap, en herre och två damer. De blev underhållna av en överviktig göteborgare klädd i svart läderväst med snöring i sidorna. Den överviktige kunde berätta om allt från danska drottningens alkoholvanor - två flaskor 7.2%-ig starköl per dag - till butikernas öppettider -idag är det superduperstängt i Danmark- hans kunskap var stor om än inte alltid korrekt.

Under många år såg lukkeloven till att det verkligen var stängt i Danmark på sön- och helgdagar.. Under långfredagens besök i den danska huvudstaden tillsammans med teamet bakom bloggen italienska viner kunde vi handla nybakat surdegsbröd från Emmerys, besöka snabbköp, provsmaka gröna mandlar, dricka utsökt kaffe och framförallt ta en långsittning på vinbaren Terroiristen. Enda motgången var att Il Sensos öppettider inte gick att samordna med vårat schema

Terroiristen är utan tvekan mitt favorit-hangout i Köpenhamn. Här finns hela Winewise sortiment och en del, nogrannt utvalda, andra flaskor. Allt går att köpa glasvis. I torsdags höll innehavaren Stefan Jensen en provning på temat "Nebbiolo som terroir-formidler" där han presenterade en räcka nebbiolobaserade viner från olika delar av Piemonte. Vi bestämmer oss för att inleda vår sittning med en trio viner från nordligaste Piemonte. Tre viner som representerar tre olika micro-DOC Bramaterra, Lessona och Carema.

I första glaset har vi 2004 Bramaterra från producenten Sella. Ett vin gjort på 65% nebbiolo som kompletteras med mindre delar Vespolina och Croatina. Här har vi ett klart ljusrött och helt genomskinligt vin . Doften är mycket elegant på ett närmast burgundiskt vis. Många av de klassiska nebbiolomarkörerna kan anas men doften domineras av lättflyktig blommighet, torkat gräs och mineraltoner. Smaken som också den är lätt, sval, frisk och elegant med röda bär, örter och en lätt anis/lakrits-komponent.

Vi fortsätter med 2005 Lessona från samme producent. Här är blandningen 80% nebbiolo och 20 Vespolina. Doften känns på något sätt mognare med russin och fikon. Här finns också surkörsbär, julkryddor och en lätt antydan till rökighet. Även detta vinet är mycket friskt, rent och elegant.

Nästa vin blev 2003 Santa Clelia Carema. Här har vi ett vin gjort på 100% Nebbiolo eller Picutener som man säger i Carema. Doften är mycket speciell och min första association blir väl mogna bananer !!. Det fyller på med röda bär, balsamicovinäger och viss kryddighet. Smaken är lätt och elegant med bra syra.

Vi bestämde oss för att fortsätta helt i den andra änden av nebbiolospektrat och prova ett moget och kraftfullt vin. Stefan öppnar och karafferar en 1999 Barbaresco från Lano. Vinet är betydligt tätare och mörkare än vad jag väntat mig från en tio-åring. Doften talar direkt om att här finns det muskler. Först kommer det bara en massiv pust av tjära, rök och asfalt. Sedan far associationerna iväg till picanells tuggtobak. Någonstans i allt det mörka finns det kvar en del mogen frukt. I munnen känns vinet som en full bonddräng på markand. Bredaxlad, muskulös och rätt tyken. Det här är verkligen ett maffigt och imponerande vin, ett glas man skulle kunna sitta en hel kväll med.

En sådan upplevelse går naturligtvis inte att toppa och vi fortsätter i en helt annan riktning. Vi tar in 2006 Pinot Noir Réserve från Marjan Simcic i Goriska Brda, den slovenska delen av Collio. Här möts man ett ett vin med en intressant doftpalett. Sötfruktigt pafymerade jordgubbar och hallon möter kokt nypotatis och sumpig skogstjärn. Över alltihop svävar en försvarlig dos ek. Smaken ger mer av det samma där fruktsötman kobinerat med eken blir nästan kväljande. Välgjort och ambitiöst kanske men för mig en rejäl besvikelse. Första gången ett vin från Simcic inte fallit mig på läppen.

Trevligt sällskap, goda viner och en tidig vårdag i Köpenhamn. En riktigt bra dag.