2006 Bressan Verduzzo Friulano - Friulienprojektet del 5

Förra gången jag drack Bressans verduzzo var för ett drygt år sedan. Då befann vi oss hemma hos familjen Bressan på farstubron till en friggebodsliknande stuga. Vi åt hemmagjord lufttorkad skinka, lokalt producerad ost och pratade med tre generationer Bressan under en oförglömlig eftermiddag. När jag nu korkar upp 2006 Verduzzo Friulano är det ofrånkomligt att upplevelsen vevas på den inre biografen.


Verduzzo är en av många lokala druvsorter i Friuli-Venezia Giulia med en lång tradition. Den mest kända varianten är det söta och DOCG-klassade Ramondolo. Ibland ingår verduzzo i torra blandningar och några få odlare gör helt torra varianter.

Bressans variant odlas i DOC Isonzo men den är IGT-klassad som en protest mot vad Bressan anser vara alltför slappa DOC-regler. Druvorna skördas vid optimal mognad. Musten får en två dygns skalkontakt innan jäsningen på på ståltank tar vid i 20 - 25 dagar. Vinet lagras sedan sur lie på använda barriquer av slovensk ek i minst åtta månader. Därefter får vinet ytterligare en tid på ståltank inna det buteljeras.

Vinet har en djupt guldgul färg. Det har kraftfulla aromer och stor komplexitet. Frukten är verkligen intensiv med äpplen, aprikos och päron. Här finns en häftig kryddighet med kanel och nejlikor som tillsammans med apelsinskal ger lite julkänsla. Någonstans fångar jag också något som påminner mig om cognac. Doften är verkligen massiv utan att på något sätt kännas tung.

Fulvio Bressan beskriver sin verduzzo som ett rött vin i ett vitt vins klädedräkt. Precis så känns det att dricka. Det är fylligt och kraftfullt med mycket intensiv smak med en lätt strävhet. Smaken följer aromerna väl med gula äpplen, plommon och aprikos. I nästa våg kommer citrustoner ochkryddigheten. Sedan lyfter syran hela kalaset till ett långt slut med en lätt bitterhet. I eftersmaken dyker cognacen upp igen. Det handlar absolut inte om något alkoholgenomslag utan om något slags mångfacetterad aromatik. Sötman som man skulle kunna vänta sig dyker aldrig upp utan vinet är knastertorrt. Det här är mycket personlig och väldigt fascinerande vinmakarkonst på högsta nivå. Jag hoppas någon gång få tillfälle att smaka en vällagrad variant men tror mig inte om att kunna hålla korkskruven i styr.

Att hitta någon matmatch till torr Verduzzo är inte det enklaste. Jag dricker det gärna utan mat och låter mig fångas av vinets komplexitet. Funkar bra till feta charketurier och var fantastiskt till en bit gruyere. Fulvio Bressan rekommenderar att hans verduzzo dricks sval men inte kall och hotar att bryta armarna av den sommeliere som inte följer hans rekommendation. För den som vågar finns vinet att köpa hos danska Winewise