2006 Taurasi Radici Fiano di Avellino köptes på systembolagets rea någon gång runt årsskiftet och är tyvärr numera slutsålt. Vinet går i en ljust guldgul färg. Det är mycket aromatiskt och väldigt trevligt att sniffa på. Här finns en klockren doft av gröna äpplen, nästan en karikatyr. Bakom äpplena finns päron, tropisk frukt, honung och en fin nötton. Jag känner också något svårbeskrivet, kanske en svag begynnande petroliumdoft . De rätt tydliga fataromerna jag hittar är något av ett mysterium. Producentens hemsida uppger att bara rostfritt stål använts.
Munkänslan är lätt oljig. Initialt känns den höga friska syran och de gröna äpplena och päronen dyker upp igen. Mellanpartiet ger en sötare upplevelse med gula plommon, honung och fattoner. I finalen dyker den höga, friska syran upp igen och ger en lång eftersmak. Ett riktigt bra och spännande vitt vin från den italienska södern.
Påskens röda blev en sydrhonare, denna gång från Vacqueyras. Producenten är välrenommerade Arnoux & Fils . Företaget har 40 ha egna vinmarker och dessutom en stor negociant-rörelse. De producerar viner under flera olika etiketter och deras lågprisviner är stapelvaror i de danska snabbköpen. Seigneur de Lauris är beteckningen på firmans toppviner och med den etiketten säljs även vin från Gigondas och Chateauneuf.
2007 Vacqueyras Seigeur de Lauris, som är gjort på c a 70% grenache och 30% syrah, har en mörkt purpurröd nyans. Doften är verkligen häftig med rejäla skopor mörka körsbär och björnbär. Det fyller på med sydfranska örter och tapenade. Smaken förvånar mig lite. Det blir aldrig den fruktbomb jag befarat. Visst går aromerna igen i smaken men vinet känns rent och balanserat. Det har bra syra och silkiga tanniner. De 14.5%en alkohol känns inte det minsta besvärande utan ligger väl inpackade. Vinet köptes hos danska Superbest, kostade strax under en dansk hundring och gav väldigt mycket
pang för pengen. Jag misstänker dock att detta inte är det vinet som Robert Parker gav 92 pinnar.
Det söta köptes också i Danmark. På en parkeringsplats strax utanför Helsingör. Det är oftast där man gör de största fynden. Det var dock ingen polsk lastbilscahufför som sålde vinet utan Eric Lichtlé från Alsace. Utöver rieslingen som provades här blev det några flaskor gewurztraminer.
2007 Lichtlé Gewurztraminer Vendange Tardive går i guldgult. Doften är slipprig, ekivok eller oanständig. This is kinky stuff. Det stiger en sirlig sötma ur glaset med övermogen tropisk frukt, ingefära och honung. Konsistensen har också den något slags otillbörligt trögflytande form. Smaken är intensivt söt, enligt Eric Lichtlé låg sockerhalten på SGN-nivå, eldig och kryddig. Den tropiska, lätt bedagade fruktigheten går igen liksom en ingefärskryddighet som förstärks av alkoholens eldighet. Här finns en viss syra som hindrar vinet från att tippa över helt. Gott, och en dessert i sig självt men bör njutas i små doser och utan småbarn i närheten. Kostade 144 DKK på parkeringsplatsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar