måndag 11 augusti 2008

Oppigårds Late Summer Ale

Sällan har väl en ale verkat så lockande som Oppigårds Late Summer Ale (nr 1432): ett närmast poetiskt namn och ett grundmurat gott rykte för bryggeriet det kommer från. Sällan har väl därför förväntningarna varit så höga, inte minst efter reservationslösa hyllningar i DN med starka rekommendationer att njuta ölet till kräftor.

Jag blev inte helt såld - kanske just för att mina förväntningar var så höga. Det är en kompetent ale, absolut, som står sig väl mot både inhemska och utrikiska konkurrenter. Den vackra flaskan pryder sin plats bland kräftfat, knäckebröd och ostar. Men för mig, just i samband med kräftor en ljummen augustikväll, var det ändå något som saknades. Alen föll isär i en torr/besk och en syrlig del. Jag längtade efter en komponent som kunde överbrygga klyftan som uppstod. Jag ber att få återkomma vid ett senare tillfälle, när jag prövat produkten i annat sammanhang, kanske till kalops eller på egen hand.

När jag ändå är inne på avdelning besvikelser: till slut har jag vid ett tillfälle kommit på kant med Tegernseerhofs Selection Riesling årgång 2006 (nr 4280), som starkt bidragit till trevnaden här och här. Sist vi skruvade korken av en flaska fann jag vinet doftlöst, platt, beskt och utan den finess som jag vant mig vid att möta. Det var inget fel på vinet, bara inte särskilt gott där och då. Kanske var det temperaturen, eller glasen (smala champagneglas-liknande sådana) det dracks ur. Kanske hade jag fått någon smaklök på tvären.
Alltså: upplevelsen varierar med tillfälle och omständigheter. Även om det kan innebära tråkiga överraskningar ibland är det ju också en av tjusningarna: att det inte alltid blir exakt som man förväntat sig.

2 kommentarer:

Ingvar Johansson sa...

Trisse !! Jag har inte druckit Late Summer Ale, ännu är det väl bäst att tilläggas, men drack Summer Twist från fat för en tid sedan. Den lär vara mycket närbesläktad med LSA. Jag blev väldigt förtjust men kan tänka mig att den av dig saknade komponenten handlar om frukt. Jag gissar att LSA kanske kräver lite tillvänjning efter all amerikansk ale.

Jörgen Andersson sa...

Esping! Frukt är förmodligen ordet, samt att skillnaden mellan att dricka en fattappad ale och en upphälld från flaska inte bör underskattas. Intressant vore att hitta LSA på kran. Hursomhelst, kran eller flaska, jag ska inom kort ge LSA nya chanser att övertyga.