Mathållningen på egen hand i staden - eller egentligen på tu man hand med sonen men han föredrar att käka tacos med kompisarna - är något annorlunda än gängse: lite överbliven gazpacho sedan middagen med Lång Ko, vita bönor och ett stekt ägg. Ah - och så en liten, liten Liberty Ale från Anchor Brewing Co., så klart. Jämfört med den myckenhet storslagen ale jag - under Espings tvivelaktiga inflytande - hällt i mig sedan den här gudsförgätna bloggen startade, är Liberty Ale en ganska tanig stackare. Det vill säga förhållandevis sansad, torr och saklig. Gör sitt jobb, slinker ner. Lite såpig, kanske, men med trevlig beska och, som det så vackert heter, humlearomatisk. Ger ett klassiskt intryck, från etiketten till sista droppen i glaset.Valet av ackompanjemang till denna supé är givet: Heartworn Highways, filmen om och med Townes van Zandt, Guy Clarke, Steve Earle med flera som K lånat mig.
1 kommentar:
Till och med jag blir sugen på J-D efter att ha läst inlägget! Jag måste definivt se filmen!
Skicka en kommentar