fredag 23 maj 2008

Rhone-ad -2005 Domaine le Sang de Cailloux Cuvée Doucinello




Det blir sällan som man tänkt sig. Någon gång i april hissade Finare Vinare hyllningsflaggan för 2004 Domaine La Monardiere. När så sker brukar det vara klokt att handla. Vinet ifråga fanns tillgängligt i systemets beställningssortiment. Jag kontaktade importören som bekräftade att vinet fanns kvar, ringde därefter min lokala systembutik (hädanefter mlsb) och gjorde en beställning. Efter att kollat tillgänglighet, gjort beställning borde det bara återstå hämtning, uppkorkning och njutning. Men så enkelt visade det sig inte vara. När det efter ett par veckor inte dykt upp något SMS från MLSB så ringde jag upp och fick beskedet att vinet inte längre fanns tillgängligt. Jag kontaktade då importören som bekräftade att vinet var slutsålt men han kunde också se att det inte tagit slut förrän flera dagar efter det att jag lämnat in min beställning. Den vänlige vinimportören förstod nog att han hade en potentiell rättshaverist på tråden och intervenerade på det enda sättet en rättshaverist begriper och kan acceptera. Han erbjöd något bättre och tipsade om Domaine le Sang de Cailloux i majsläppet samt 2005 Domaine La Monardie i juni månads mellansläpp. Trots det vänliga bemötandet kände jag mig orättfärdigt behandlad, inte av importören men av MLSB. Förnyad kontakt gav mycket kryptiska förklaringar och glada tillrop av typen "Bättre tur nästa gång". Den centrala kundtjänsten kunde förklara att systembutikerna beställde från olika importörer på olika dagar. Ville jag vara säker på att få in min beställning inringd samma dag den gjordes skulle jag vara tvungen att ringa runt tills jag hittade en butik som gjorde sin beställning till aktuell importör just den dagen. Givetvis måste vinet avhämtas i butiken där det beställts. Skälet till denna besvärliga procedur var, enligt kundtjänst, att importörernas datasystem inte skulle klara av att ta emot för många beställningar per dag. Här bestämde jag mig för att ge upp och invänta majsläppet.

Le Sang de Cailloux betyder stenarnas blod i fri översättning och nog känns det som ett rätt passande namn. Ibland känns det som om det vore lättare att vrida blod ur en sten än att få det man beställt från SB. Efter att ha öppnat en flaska ikväll så har jag nu definitivt kommit över min känsla av att ha blivit bestulen.
Frankofilen beskrev Le Sang de Cailloux som ett "bonnavin". Jag är inte riktigt beredd att hålla med. Jag skulle snarare vilja säga att det är "funky but chic", lite som en streetwise hallick från New Orleans. Tänk Dr Johns "Gris-Gris" för en musikalisk ekvivalent. Ett träskigt, mörkt , mystiskt och mustigt voodoovin. Färgen är mörkt blåröd. När jag slår upp vinet i karaffen kommer en intensiv doft av svarta körsbär. Jag skulle nästan vilja beskriva doften som mörkt mullrande, som om den ville säga att det kommer mer. Och det gör det. Mineraler, rök, kött, kryddor, fattoner och aromerna från en inte alltför avlägsen gödselstack. Lite som att befinna sig vid Gröthögarna och grilla korv en vårkväll. Härligt. Smaken är djup och fyllig men frisk. Inget löst dallrande hull utan riktiga muskler. Mycket av aromerna från doften går igen. Jag associerar till rumtopf med plommon och mörka körsbär. Strävheten är inte särskilt markerad utan vinet går alldeles utmärkt att dricka utan mat redan nu. Mot slutet finns det en viss bitterhet som jag tycker kanske minskar något under kvällens lopp. Jag hoppas att jag klarar att hålla fingrarna borta från de resterande flaskorna något år men det blir inte lätt.

2 kommentarer:

Frankofilen sa...

Kul med fler intryck av det här vinet! Jag tyckte alla animaliska gödsliga toner placerade oss på landsbygden, men Voodoovin är kanske ännu bättre. Det här kan man dricka på skitigaste bakgatan på galnaste natten under Mardi Gras. Vi verkar rätt överens om att det mörkt och lite hotfullt med funkiga toner av finaste The Meters-klass. Alltid roligt med personliga viner som berör och som sätter fart på asocationerna...

esping sa...

Här kan man verkligen snacka om ett vin som inte lämnar någon oberörd. Visst håller jag med om att det luktar landet (som besökandestadsbor brukar säga när de gästar mina hemtrakter fram på vårkanten). Men samtidigt så finns här ju så mycket mer. The Meters ja, tack för påminneelsen. Jag måste nog leta fram min gamla live-bootleg med Meters och Dr John, Kommer att funka utmärkt till sista skvätten av voodoo-vinet