I morse tog jag en extra lång promenad till jobbet. Jag hade Gilberto Gil's tropicalia-klassiker "Stoned Guitar" i lurarna. I luften blandades dofter från syrén, fläder och nyslaget gräs och stan var sådär otroligt försommarvacker. Jag började fundera över vilket vin som skulle kunna matcha en sådan upplevelse. Jag kom rätt snabbt fram till att det nog inte fanns något. Åtminstone inte inom ramen för vad jag vill spendera och definitivt inte i någon av mina depåer. När jag sedan tänkte vidare på vilket av mina tillgängliga viner som kunde tänkas komma närmst när det gäller att matcha min upplevelse dök den allra sista flaskan 2005 Italo 06 upp i mitt huvud, den som sett så ensam ut under de senaste månaderna. Vid hemkomsten bestämde jag mig för vara barmhärtig och befria flaskan från sitt solitära lidande.
Italo 06 är en cuvé som består av lika delar Chardonnay, Riesling Renano, Incrocio Manzoni 6.0.13 och Sauvignon (i Italien är Sauvignon lika med sauvignon blanc, cabernet sauvignon förkortas till cabernet med cabernet franc får behålla hela namnet.) Druvorna vinifieras separat, lagras 7 månader sur lie, blandas därefter och lagras på ståltank några månader innan buteljering och lagring på flaska i ett år.
Vinet verkar ha hämtat färgen från riesling och chardonnay. Det ser moget ut medguldgul färg men det doftar ungt. Doften är lite grann som att ligga på en sommarvarmgräsmatta och studera molnformationer. Man kan associera vilt och precis som man fäst uppmärksamheten på en form dyker det upp en annan. De fyra druvorna ger var och en sitt bidrag till en spännande doftbukett. Ibland tycker jag mig kunna fånga något som jag kopplar till en specifik druva och plötsligt har den aromen ersatts av någon mera sammansatt. Någon skulle kanske definiera vinets doft som spretig men jag tycker den är komplex. Tropiska frukter, skumbanan, ingefära, apelsinskal, krusbär och vanilj är några associationer jag får.
Vinet har en förvånansvärt frisk syra. Smaken är fyllig, frisk och rätt lång. Mycket av frukten återkommer i smaken och vinet ger verkligen samma melange av intryck som att gå genom parken i försommarmorgon.
Jag har tidigare bloggat om två av Cescons röda viner, Amaranto 72 och Raboso. Jag gillade båda dessa men frågan är om inte Italo 06 är Cescons allra bästa vin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar