tisdag 22 januari 2008

Slovensk Vinfestival - The True Story


Trisse

Inför besöket på slovenska vinfestivalen i Helsingör ställdes jag inför samma frågeställningar som en gång väcktes i samband med en annan danska festival. Den i Roskilde. Hur ska man förhålla sig till ett utbud som vida överstiger ens kapacitet. Noggranna förberedelser, strikt urval och god självdisciplin är ett sätt att närma sig överflödet på. Att köra på och se hur länge det håller är ett annat. Ska man gå på djupet och få en mer intensiv upplevelse eller försöka få en idé om ett slags helhet. Det var frågor som dessa jag ägnade mig åt under färden över sundet. Nu löste sig mitt dilemma nästan av sig själv innan jag egentligen förstod det. Redan på morgonen markerade Trisse att han menade allvar när han grundade med ett besök ett lokalt näringsställe. Han närmade sig festivalen med hedonistisk glöd och en penetrerande intensitet. Det föll på min lott att inta en mer distanserad och analyserande hållning


Alojz Filipic
Inramningen var högtidlig. Inledningsanförandet hölls av Sloveniens amabssdör som betonade att detta var den största Slovenska vinmanifestationen någonsin. I Danmark. Kanske även den första tänkte jag. Nästa talare var Alojz Filipic, representant från en av Sloveniens största producenter Radgonska Gorice. Jag delar Trisses bild av anförandet. Samtidigt var det nu som det började bli riktigt intressant. Det kändes som att vara med när historia skrevs, som om det skedde något viktigt i rummet, just då. Filipic var en representant för Sloveniens dåtid medan rummet i övrigt var, till stora delar fyllt av landets framtid. En kort stund in i föredraget tog ingen längre notis, de övriga utställarna började servera sina viner och snart överröstades Filipic av surret i salen. Jag vet inte om han slutförde sitt tal eller om det avbröts i förtid. Det unga, kaxiga gardet tog över.


Sutor är en av många små, ambitiösa, stolta och nyskapande producenter. Vi träffade vinmakaren Primož Lavrenčič som verkligen brann för sitt värv. Jag blev mycket förtjust i hans 2005 Burja, en cuvée på Malvasia, Laski Riesling och Rebula. Ett vin med utpräglade mineraltoner, doft av midsommarblomster och smak av vit persika. Jag önskar att jag hade några flaskor för att stifta närmare bekantskap med detta vin och för att få möjlighet att följa det över lite tid.

Primož Lavrenčič
Sutor gör också en mycket bra 2005 Chardonnay . Frisk, välbalanserad med lätt fatprägel. Förmodligen även detta ett utmärkt lagringsvin. Vi smakade också ett fatprov av Sutors Sauvignon som var minst sagt lovande med en intensiv arom som innehöll det den skulle. Man har också helt nyligen börjat producera Pinot Noir, 2006 är första årgången och man kan bara konstatera att Sutor lyckats väl även här. Medelfylligt, fina bärtoner, god frukt och frisk syra. Klart bättre än många bourgogner i jämförbar prisklass- De flesta av Sutors viner ligger runt 10 euro direkt från tillverkaren vilket jag gissar betyder ungefär det dubbla på den svenska marknaden.
Bordsgrannen Tilias viner stack inte ut fullt så mycket utan här handlade det mer om riktigt bra vardagsviner. En Chablis-inspirerad Chardonnay, en sympatisk Pinot Gris och en frisk Sauvignon var några av de sorter vi provade.

Valerija Simčič
En av nackdelarna med stora provningar som denna är att det sinnena trubbas av efter hand även om man spottar. Det finns heller inte möjlighet att ge varje vin den uppmärksamhet det förtjänar. Hos Simčič provade vi t ex en Ribolla som går utanpå det mesta. En veritabel explosion av smaker med massor av frukt hasselnötter och mineral. Så gott, så gott. Deras vita cuvée Teodor Belo (Ribolla, Pinot Gris och Tocai Friulano) var fylligt, fruktigt och med knivskarpa syror. Det söta passito-vinet Leonardo, gjort på Ribolla, balanserade en intensiv sötma med frisk syra och bjöd på fikon, ingefära och citrus-toner. Jag hade innan festivalen gjort en mental not om att prova Simčičs röda viner vilket jag också gjorde. Här hade förmodligen alla intrycken av de vita vinerna slagit ut mitt smaksinne och jag gjorde inga anteckningar.

Tomaz Ščurek

En annan spännande producent som hade förtjänat mer av vår uppmärksamhet var Ščurek, på festivalen representerat av 24-årige vinmakaren Tomaz Ščurek. Jag provade bara ett av vinerna men vilket vin det var. En torr Pikolit. Pikolit druvan odlas mycket sparsamt i Italienska Friuli och används där till ett av Italiens mest exklusiva och dyra dessertviner. En svårodlad, besvärlig druva som kan ge makalösa viner men som oftast inte lever upp till sitt rykte. Ščurek gör alltså en torr variant. Doften talar om ett intensivt, sött vin med rosor och exotiska kryddor. Smaken är extremt kraftig, koncentrerad och fyllig för ett vitt vin. Den innehåller massor av exotisk frukt. Vinet håller 16% alkohol utan minsta tendens till alkoholgenomslag. Jag önskar återigen att jag hade en låda. Ett vin jag vill dricka igen. Snart.



Strax innan det var dax att gå fångade jag upp hur Uros Rojac snoppade av en dryg gäst som talade om för honom att han använde för mycket ek till sin röda cuvée Stari d'or rdece. Det väckte min nyfikenhet och trots att jag bestämt mig för att jag fått nog så är jag glad att jag provade Rojacs fyra viner. Uros Rojac talade om sin ambition att intervenera så lite som möjligt i sitt vinmakande.-Mina viner ska vara som att få druvan pressad direkt i glaset sa han.-De är resultatet av bra jord, bra druvor, bra källare och goda män. Jag blev helt tagen av den vita cuvéen Stari d'or belo (Chardonnay, Pinot Gris, Malvasia och Muskat) och lyckades få loss en låda att dela med Trisse. Jag återkommer när jag provat ordentligt.
Jag hade höga förväntningar inför den slovenska vinfestivalen och de överträffades med råge. Jag har aldrig tidigare druckit så många goda och framförallt intressanta viner på en och samma dag. Det allra största intrycket gjorde den entusiasm, det engagemang och den stolthet som vinmakarna visade. Här pågår något verkligt spännande som jag definitivt tänker följa. En vilja att utvecklas utifrån sina förutsättningar. Lyfta fram den lokala särarten snarare än att sikta in sig på det internationellt gångbara.

Gästgivaren
Festivalen följdes upp med en lång debriefing över några Skovlyst IPA på Gästgivaren.



.



3 kommentarer:

trisse sa...

Ah - äntligen en vederhäftig dokumentation! Den där pølsen hade jag kunnat vara utan. Två smaklösa korvjävlar o ett torrt bröd som kostade 33 danska kronor. Blodsugare! Erbarmliga plattfötter! Insjögangsters! Aldrig mer en pølse på danskt territorium. För övrigt menar jag att det måste finnas ett sätt att redigera bort min överexponerade näsa som misspryder periferin av alla foton. Här ser man alltför tydligt att den läggs mer i blöt än insuper de fina aromerna från vinprovningsglasen

Esping sa...

Trisse ! Om du studerar bilden lite närmre så kanske du finner förklaringen till det du uppfattade som ett ohemult pris för två slangar. Korvhandlerskan erbjuder, utöver öl, vand och pölser, även eventyr. Hos vilken svensk korvalua finner du det ??
Med ett enkelt redigeringsprogram går det säkert att lösa vissa bildmässiga imperfektioner men jag såg det som viktigt att visa verkligheten.

trisse sa...

Esping! De äventyr som eventuellt kunde erbjudas i den korvaluan hoppar jag gärna över. I övrigt anser jag att dikten ofta överträffar verkligheten - eller borde tillåtas göra det oftare