lördag 12 januari 2008

2005 Alain Jaume Vacqueyras Grande Garrigue


Det är inte alltid det blir som man tänkt sig. I går hade jag planerat att öppna en Taurasi Radici Riserva från Mastroberardino. I sista stund drabbades jag av akut korkskruvsångest och kunde bara inte öppna. Varje försök att att köra skruven i korken resulterade i andnöd och svettningar. Som med många andra besläktade åkommor får man väl tänka att mitt undermedvetna även i detta fall hade en god avsikt, att det skyddade mig från att göra något dumt. En massa strul under eftermiddagen hade lett till kraftigt försenad hemkomst vilket betydde att
Taurasin bara skulle få en timme i karaffen. Det gick betydligt lättare att öppna en av de Vacqueyras från Alain Jaume som länge pockat på min uppmärksamhet. Ett vin från södra Rhone gjort på en blandning av Grenache (65%), Syrah (20%), Cinsault (10%) och Mouvred (5%).
Vinet är vackert blårött i färgen. Doften är god och inbjudande med hallon och körsbär som dominerande inslag. I bakgrunden anas något mera diffust gummiaktigt och inte lika angenämt. Smaken érbjuder också hallon och körsbär och en del kryddor (rosmarin ?). Avslutningen är inte helt angenäm med en viss fränhet och alkoholgenomslag. Vinet kändes baktungt och klumpigt. Här finns också en syltighet som jag ofta har svårt för. Utan facit i hand hade jag nog gissat på att jag drack en sämre kalifornisk Pinot Noir.
Till maten fungerade vinet bättre än på egen hand. Vi åt entrecote, ugnsstekt potatis och blomkålspuré som kryddats med en generös mängd rosmarin. Till de efterföljande ostarna (brie, en baskisk bondost och parmesan) var det helt utmärkt.
Jag gläds inte nämvärt över de kvarvarande flaskorna Grande Garrigue. Antingen får de drickas med ost under någon av vårens champions leaguematcher tillsammans med herr K eller så återbördas de till systembolaget.

7 kommentarer:

Bruno sa...

Jag snubblade direkt över "allrid" [alltid] och funderade på om det inte finns något sätt att kontrollera ett inlägg innan det postas. Det kanske är något att framställa en önskan om att få.

esping sa...

Ett sätt är ju att själv läsa igenom inlägget innan man postar. Som tur är har vi uppmärksamma läsare och felet åtgärdas bums. Tack för påpekandet

esping sa...

Såhär i efterhand kan man ju också fundera över vad jag egentligen tänkte skriva, "inte alltid" eller "aldrig". Kanske ytterligare ett spratt som mitt undermedvetna spelat mig. Eller kan det vara så enkelt som att "R" och "T" tangenterna sitter intill varandra? Med ett rättstavningsprogram installerat hade vi aldrig ställt oss frågor som dessa. Å andra sidan så hade rättstavningsprogrammet på min gamla Mac en nästan skrämmande förmåga att läsa mina omedvetna tankar. Vid ett tillfälle skrev jag "Volvo" varpå rättstavningsprogrammet slog till och undrade om jag menade "Vulva". Jag har sedan dess undrat hur programmet lyckades avslöja mig. Fast det var ju en Mac

trisse sa...

Esping! Om du tänker på vulvor när du skriver om volvor (eller är det volvos i plural?) tycker jag det är en välgärning med ett rättstavningsprogram som så att säga sätter ner foten.

esping sa...

Trisse ! Jag skulle inte säga att rättstavningsprogrammet satte ner foten precis. Det kom en helt värderingsfri fråga om vad jag egentligen menade. Det låg absolut inget fördömande i frågan, heller inget tillrättavisande. Det var mer som en god analytiker som med en tolkning blottlade mitt omedvetna

Vinamatören sa...

Håller med om att det var ganska pinot noirlikt vid första sniffet. Det där gummiaktiga i bakgrunden kanske är det som gör vinet intressant eller typiskt? Mitt intryck var helt klart positivt, och jag har lagt undan ett par flaskor. Instämmer i att det är på gränsen till alkoholtungt, vilket gärna gör det lite sötkladdigt i avslutningen också. Bättre vetande bloggare (än jag) tipsar om att vara noggrann med serveringstemperaturen. Trevlig blogg förresten.

esping sa...

Vinamatören ! Tack för intressanta synpunkter. Jag vet inte riktigt vad det var med detta vinet. Är lite förvånad över att jag inte uppskattade det. Brukar gilla sydrhonare och har t ex tagit till mig Chateau Pesquies La Quintessence mera reservationslöst än många andra. Kanske handlade det om en dålig flaska ? Det stora problemet för mig tror jag handlade om att det inte riktigt höll ihop sig, det spretade och smakaerna kändes inte särskilt väl integrerade. Jag få väl öppna en flaska till och kolla.