2003 Cavit Rosso Trentino DOC 4 Vicariati

I nyårstider brukar det vara dags att plocka fram tagelskjortan, lova bot och bättring, sluta med visst och börja med annat. Här på Billigt Vin fortsätter kasandet utför med ett jämnt accelererande utifrån devisen

"The road of excess leads to the palace of wisdom"

(William Blake).

I kväll plockades ett av sommarens inköp upp ur gömmorna för avsmakning

I somras bytte jag tåg i Trento och hade några timmar till förfogande i denna vackra, norditalienska stad där konciliet som ledde till motreformationen ägde rum 1545-1563. En snabb koll i Vini Di Veronelli, en ständig och omistlig följeslagare på resor i Italien, talade om för mig att det fanns flera vinproducenter med säte i Trento. Så istället för att besöka stadens historiska centrum tog jag bussen till ett trist industriområden i Trentos utkanter och Cavits huvudkontor med tillhörande enotek.

Cavit är ett koperativ, eller rättare sagt en sammanslagning av flera olika koperativ, med c a 4.500 vinodlare som levererar sina druvor och därmed en av giganter på den Italienska vinarenan. Trento är mest känt för sina vita viner och Cavit är bl a störst på den amerikanska marknaden när det gäller vita trenddruvan Pinot Grigio. När det gäller volymvinerna är Cavits viner inte mycket att tala om. Anonyma, massproducerade viner i vinflodens mittfåra. Inga dåliga viner men heller inget för den med ett uttalat vinintresse.

Nu ryms det inte bara ansiktslösa viner i Cavits katalog. De har också en serie mera exklusiva och ambitiösa viner under namnet Masi Trentini. Tänk Fiat som massproducerar vardagsbilar men även har Alfa Romeo, Lancia och Ferrari i koncernen. Cavit producerar kanske ingen Ferrari (det gör däremot deras granne som är Italiens mest kända Spumante-producent Ferrari) men visst kan Masi Trentini jämnställas med Lancia. Typ. Här finns ett antal vingårdesbetecknade viner varav flera fått toppbetyg i de Italienska vinguiderna. Toppvinet är Trentino Rosso Superiore Maso Torsella (en bordeaux-blend) som får högsta betyget tre blå stjärnor av Veronelli.. På Cavits enotek bjuds man att prova ur hela sortimentet men tyvärr är de flesta Masi Trentini-vinerna utsålda. De kostar nämligen 10 - 12 euro per flaska, ett mycket lågt pris för viner på såpass hög nivå. De produceras också bara 4 - 5000 flaskor/år utan att man talar om limited edition. Jag smakar en utsökt Sauvignon, en läcker Pinot Nero, en fyllig Lagrein Riserva och en kryddig Traminer. Med hem följde några flaskor Teroldego Rotaliano och en halv låda 4 Vicariati.

De förstnämnda är sedan länge urdruckna medan första smakprovet i somras av 4 Vicariati talade om att det nog var klokt att vänta. 4 Vicariati var Cavits första prestigevin. Också det en bordeaux-blandning med cabernet sauvignon, cabernet franc och en liten del merlot. Vinet har lagrats ett drygt år på fat och därefter på flaska. Vid första doft- och smak-prov är vinet rätt slutet men det öppnar sig efter 1½ timme i karaffen. Då märker man direkt doften av Cabernet Sauvignon gjord på väl mogna druvor. Svartvinbärsdoft och lite cederträ. Smaken är drygt medelfyllig, lång och med samma goda vinbärsfrukt. Fatlagringen kan anas men inte mer. Mot slutet en viss strävhet som talar om att vinet skulle tåla ytterligare ett eller annat år på flaska. I kväll stod det upp väldigt väl mot involtini (rullader av utbankade skivor av innanlår, fyllda med parmaskinka, parmesan och salvia), skysås och ugnsstekt potatis. Vinet fungerade också väl till en bit brie.

Det är något visst med att korka upp ett vin som köpts direkt hos tillverkaren även om besöket hos Cavit inte precis skapade någon personlig relation. Istället fick jag ikväll en påminnelse om hur vinintresset ledde till att ett redan mördande tungt bagage utökades med ytterligare 20 kg att släpa på vid tågbyten och under ett tre timmars uppehåll i Munchen. Visst var det mödan värt men jag gör nog inte om det. Fast några flaskor av deras Traminer på sent skördade druvor skulle nog kunna få mig att tänka om, eller deras Sauvignon Bianco. Tänk om jag skulle maila och reserva en låda av den där Maso Torsellan. Mmm kanske det blir bilen nästa år...