Till nyårsmiddagen är det tradition i det Espingska hushållet att försöka ställa ett inte helt ungt vin på bordet. Med detta i åtanke sparades en av de tre flaskor 1981 Riesling Kabinett Domäne Wachau som inköptes i somras (tack till Trisse och framförallt hans själs älskade som köade på Hansacompagniet). Ett sätt att stämma till eftertanke, ytterligare förstärka känslan av sandens ständiga strömmande i timglaset och påminnas om vikten av att använda tiden väl. 1981 då druvorna till det aktuella vinet skördades var året då The Cramps släppte "Psychedelic Jungle", Rh-Negativ gav ut "Firsovs Suspensoar", Ronald Reagan tillträdde och Prins Charles gifte sig med Lady Di. Systembolaget införde lördagsstängt, Gösta Bohman avgick och Arne Källerud gick ur tiden. Så här med facit i hand så kan man ju tycka att vissa beslut som togs var klokare än andra
Precis som The Cramps "Psychedlic Jungle" har vinet stått emot tidens tand på ett föredömligt sätt, inte bara stått emot förresten utan förädlats. Färgen talar visserligen om att det inte är ett ungt vin men det är så vackert i ljust bärnstensfärgade nyanser att man måste tala om att åldern tillfört något. Doften är makalös, stor och aromatisk med tydliga honungstoner och inslag av halvt mumifierade vinteräpplen. Här har vi ett vin där det är doften som är grejen. Smaken är inte så dum den heller, initialt åt det söta hållet med exotisk frukt och gröna äpplen, sedan följer de friska syrorna och ett grapebittert slut. Eftersmaken hänger kvar ett bra tag. Som följeslagare till en teriyaki-marinerad grillad lax med sesamfrön var vinet utmärkt. En kul och annorlunda vinupplevelse för c a 150 kr. Håll ögonen öppna efter nästa altwein-släpp från Domäne Wachau.
När det gäller bubbel på nyårsafton är jag inte så nogräknad. Kring tolvslaget brukar min förmåga att göra distinktioner inte vara på topp och man ska ju inte kasta pärlor åt svinen. Champagnen kan sparas till något annat tilfälle. Igår kväll blev det en riktigt bra Prosecco di Valdobbiadene Superiore di Cartizze från producenten Marsura Natale. Vinet kommer från det allra bästa prosecco-området och bjuder på fin fruktighet och en liten uns sötma som gör det extra älskvärt. Ett ypperligt sätt att välkomna det nya året på.
3 kommentarer:
Jämförelserna med Psychedelic Jungle gör att till och med en öltaliban som jag förstår en del av vinets mysterier.
Jag vill dock framhålla att även Firsovs suspensoar håller än i dag. Arne Källerud har dock svalnat något.
Hej Bengavoice !! På Billigt Vin försöker vi att undvika talibanism. Jag är inte så väl insatt i öltalibanismen men det låter som något som innefattar försakelse.Vi förespråkar en eukemenisk hållning. Vi skyggar inför alla former av reduktionism och löser det eviga dilemmat öl eller vin med ett frejdigt både och. Och varför inte en liten whiskypinne då och då. Eller några droppar Calvados. Eller lite armangnac.
Vi skulle ju inte längre komma på tanken att välja mellan jazz eller rock, Stones eller Beatles allsvensk fotboll eller premier league. Så långt som ett både och sträcker jag mig dock inte när det gäller den andra eviga frågan Elvis eller Tommy. Där går min gräns
Det har tagit mig sju månader att komma med ett svar, så this better be good...
Jag tror att min enkelriktning, Liksom andra talibaners, beror på bristande kännedom om och förståelse för omvärlden.
Till skillnad från andra typer av talibanism innehåller dock ölvarianten inga repressiva regelverk, utan bygger helt på individens eget val. Så visst, ditt budskap om mångfald och öppenhet stämmer väl in med min sekulariserade och humledoftande version av talibanism.
Skicka en kommentar