söndag 13 januari 2008

Italo Cescon 2003 Amaranto 72 Riserva IGT Rosso Del Veneto

Gårdagen bjöd på ett smärre familjedrama. Döttrarnas hamstrar lyckades gnaga sönder en låsanordning på buren och tog sig ur. Genom att följa krafsandet i väggarna lokaliserades de båda gnagarna till en garderobssockel. Under det att vi sökte efter möjligheter att undsätta sötnosarna tömdes garderoben. Där allra längst inne under ett reservduntäcke hittade jag tre bortglömda flaskor Amaranto 72 från Italo Cescon hemburna från Italien förförra sommaren. Inget dåligt fynd om man betänker att detta är ett av mina favoritviner.



Jag upptäckte Cescons viner av en slump för tre år sedan. Vi befann oss på en Italiensk camping modell större. Områdets snabbköp bjöd på mängder av smaklös Soave, platt Valpolicella och dyra prestigeviner typ Barolo, Brunello och Amarone från obskyra producenter som inte fanns med i vinguider eller gav något resultat vid en internetsökning. Sa någon ordet turistfälla ? Något skulle man ju ändå dricka under semestern och jag fastnade för Cescons viner.

Östra Veneto är ju inte precis något prestigeområde. Här är marken platt och jorden lerig. Klimatet är varmt och ofta fuktigt. M a o ett bördigt område som producerar kvantitet snarare än kvalitét. Utöver områdets egen rödvinsdruva Raboso, som jag återkommer till i ett senare inlägg, så finns det inte många kvalitetsviner. Cescon utgör ett strålande undantag. De har en prestigelinje i sitt sortiment, La Cesura, som innehåller flera riktigt bra viner. Amaranto 72 utgör tillsammans med Raboso och den vita cuvéen Italo 06 toppvinerna men jag uppskattar även deras Sauvignon, Cabernet Sauvignon och Merlot.

Nåväl, över till kvällens vin Amaranto 72 som firade 35 års jubileum i fjol. En ambitiös cuvée med fransk förebild. Blandning består av huvudsakligen Cabernet Sauvignon, Merlot och Cabernet Franc med en liten del Marzemino. Druvorna plockas för hand i små trälådor. Vinet lagras först tolv månader på stora ekfat och sedan lika länge på barrique. Därefter följer sex månader på flaska innan de släpps ut på marknaden.

Vinet är djupt mörkrött med en liten dragning åt det bruna hållet. Doften är frisk och jag hittar viol, björnbär och körsbär. Vinet är medelfylligt och bjuder på en frisk syrlighet, inte helt olikt en bra dolcetto. Här finns utöver bär en god smak av kokta sviskon, något åt lakritshållet och man märker av fatlagringen. Eftersmaken är behaglig om än något kort.

Amaranto 72 tillhör inte Italiens stora rödvin men är definitivt ett av de bästa i området. Det finns en poäng med att dricka lokala viner när man har möjligheten. Oftast passar dessa väldigt bra till den inhemska maten. Även om Amaranto 72 aldrig får 90+ i Parker-poäng så är det svårslaget till ungnstekt killing med polenta. Jag kan inte annat än lyfta på hatten åt en ytterst ambitiös vinmakare som inte har optimala förutsättningar men ändå når långt. Här pågår också ett spännande utvecklingsarbete som jag kommer att följa med stort intresse.

För den som är begiven på starkare drycker producerar Cescon även grappa i flera varianter. Oftast destilleras varje druvsort för sig men det finns också en Amaranto 72-grappa som lagrats två år på ekfat. Jag har ännu inte haft tillfälle att prova denna men återkommer i ämnet.

För den som undrar kan tilläggas att hamstrarna är återbördade till buren.

1 kommentar:

trisse sa...

Esping! Det var ju för väl att hamstrarna kom till rätta välbehållna - jag förstår att det var en dramatisk och agiterad jakt. Att du kan göra såna fynd längst in i garderoben tyder - enligt min mening - på att du har alldeles för stort lager. Du kanske borde fundera på att 1. ta tjänstledigt för att komma ifatt 2. downsiza, dvs dela med dig av ditt förråd för att göra det mer överskådligt. Om du kommer fram till att alt. 2 är det bästa finns det säkert någon som kan vara behjälplig