Efter ett besök på La Petite blev jag väldigt förtjust i 2004 Domaine Lafran-Veyrolles, min första bekantskap med distriktet Bandol. Efter att ha kollat systemets Bandol utbud och läst bloggakollegors omdömen la jag upp ett litet lager med 2004 La Bastide Blanche(bestnr. 2262 124 kr). I kväll korkades den första flaskan upp. Färgen är imponerande. Vinet är nästan ogenomträngligt, djupt mörkrött. Man skulle kunna säga att looken fångar vinets övriga karaktär. Jag associerar direkt till Ken Nordines makalösa album "Colors""Burgundy is fat...
sorry to be so blunt but that's Burgundy
FAT
Burstingly Burgundy So
But also soft, so fatly soft, so softly fat..."
Nordine beskriver inte röd bourgogne utan färgen Burgundy och precis så smakar och doftar La Bastide Blanche. Det ÄR djupt mörkrött. Här finns läder, mörkröda bär och piptobak. Smaken är lång och avslutningen med rätt sträva tanniner är det enda som inte är mjukt och fett. Jag har generellt lite svårt för syltiga viner men här blir det inte alltför påträngande. På egen hand tycker jag La Bastide Blanche är för mycket. Med en mustig köttgryta var det OK. Tillsammans med en hastigt improviserad ostbricka bestående av parmesan, baskisk bondost, sicilianska valnötter (bättre än de från Grenoble) och Gränna knäcke försvann de flesta av mina reservationer.
Jag tror att resterande flaskor kommer att läggas undan, glömmas bort och förhoppningsvis återfinnas någon gång i framtiden.
2 kommentarer:
nya årgången av bastide blanche är MYCKET BÄTTRE
05:an tyckte jag var väl extrem, 06:an har jag inte provat men det ska jag tydligen göra. Börjar så smått fundera på att öppna en 04:a också för att se vad som hänt sen sist
Skicka en kommentar