onsdag 7 april 2010

Domaine de Cressence 2007 Myriades Rogue & 2008 Myriades Blanc


Här kommer ett litet sydfranskt mellanspel. Även om det kommer att bli mycket Friulien på bloggen ett tag fram över så avstannar inte sökandet efter intressanta och personliga vardagsviner som inte kostar skjortan. Vid nästsenaste Danmarksbesöket, som oroande nog var dagen innan det senaste, så plockade jag upp en smagekasse med viner från Domaine de Cressance. Det är Emilie Vin som importerar till Danmark.

Domaine de Cressence är en relativt ny egendom med c a 30 år på nacken. Ägorna, som omfattar 16 ha är belägna c a 3 mil norr om Nimes. Samtliga viner är klassificerade som Vin de Pays des Cérvennes. Den nuvarande ägaren Claude Jeandrot tog över driften 2003 och började köra ekologiskt. Man har satsat på lokala druvor och har genomgående ett lågt skördeuttag, max 30 hl/ha.

2008 Myriades Blanc är gjort på 50% Sauvignon Blanc, 30% Grenache Blanc och 20% Viognier som fått ett halvår på ekfat. Färgen går i en ljust guldgul nyans. Doften är förvånansvärt komplex med tropisk frukt, mynta, blommighet, persika, krusbär, lite fattoner och mycket tydliga mineraltoner. Smaken relativt frisk och pigg med bra syra, fin frukt och långt syraburet slut. En riktigt positiv överraskning och fantastiskt mycket vin för 50 DKK.

2007 Myriades Rogue är en helt annan grej. Druvblandningen till detta vin är 80% Chenanson och 20% Grenache Noir. Färgen är tät och mörkröd. Ungefär så här långt är jag med. Ole på Emilie Vin log och sa att han tyckte det skulle bli spännande att se vad jag tyckte. Jag kan inte uttrycka mina intryck mer diplomatiskt än att beskriva doften som något av det jävligaste jag kännt i ett rött vin. Det var klockren nerpissad hamsterbur. Jag kunde med omedelbar verkan realitetstesta och det var ingen som helst tvekan om saken. Illa skött hamsterbur. Precis så doftar 2007 Myriades Rogue. Till en början. Efter en stund på karaffen drar det mer mot välhängt viltkött. Så välhängt att man tar sig en funderare på om det är värt risken. Bestämmer man sig för att ta den så går mycket av aromerna igen. Jag gissar att druvan Chenanson smakar såhär. När jag kommer över min pjåskighet så möts jag av ett välgjort vin med, karaktär, bra struktur och fina syror. Oavsett om hantverket är gott så vill jag inte dricka detta vinet igen. Däremot ser jag med skräckblandad förtjusning fram emot att testa de andra två vinerna från Domaine de Cressance som har en mindre andel Chenanson. Även Myriades Rogue kostar 50 DKK. Mycket upplevelse för pengen.

4 kommentarer:

Italienska viner sa...

Oj, chenanson låter svårsmält - 50 DKK you say?
Det är klart, att slå sig på tummen med en hammare är gratis och samtidigt en upplevelse man minns...

/Patrik

Ingvar Johansson sa...

Det är kul med personliga viner men även för mig finns det gränser för vilka personligheter jag står ut med. Det vita var dock riktigt bra och rekommenderas. Så fort jag återhämtat mig mig ska jag testa de andra rödingarna från Domaine de Cressance.

Anonym sa...

Från Herr K. Provade samma vin som du, men vare sig någon lukt eller smak av hamsterbur uppenbarade sig för oss. Ett gott men rätt snällt vin.Och absolut prisvärt.
Men oroväckande att din flaska måste ha haft någon defekt.

Ingvar Johansson sa...

Hej Herr K !!
Jag tror inte mitt vin var defekt. Det var inte så att du brände smaklökarna med lite absinth och/eller nocino innan du smakade ? Å andra sidan dick en granne min flaska och tyckte också bra om vinet. Men det luktade och smakade utan minsta tvekan hamsterbur och jag tror att det är så det ska smaka. Jag ska köpa en flaska till nästa gång jag kommer till Emilie bara för att testa.