Det har varit mycket Friulien, eller Friuli-Venezia-Giulia som jag borde skriva, i både tankar och glas på sistone. För mig själv har jag försökt reda ut varför Friulien är så speciellt för mig. Självklart handlar det om något mer än bara vinet i sig själv. För hur bra vinerna än är så kan ju inte ens jag påstå att de slår allt annat med hästlängder. Nej det måste handla om något mer, om något annat. Om något viktigare.
Jag minns väldigt väl första gången jag uppmärksammade ett friulanskt vin. Kommer inte ihåg producenten men det var en sauvignon från Collio, från Zegla ett stenkast från den slovenska gränsen. Vinet gjorde ett bestående intryck på mig trots att jag inte hade något riktigt uttalat vinintresse då. Jag minns vinet som yppigt fruktigt, väldigt aromatiskt och generöst. Men jag är idag rätt övertygad om att vinet också slog an en annan ton och berörde mig på ett djupare plan. Någonting som har med områdets själ och hjärta att göra.
När jag ikväll öppnade en 2007 Friulano från Edi Keber i Zegla så får jag ett svar på vad det kan ha varit. På baksidesetiketten står att läsa imbottigliato all'orgine dal contadino Edi Keber, buteljerat av bonden Edi Keber. Ordet contadino kan användas både neutralt och nedsättande, precis som på svenska. Edi Keber är stolt över sitt ursprung och försöker inte vara något annat än det han är och tar ordet contadino i besittning. Kanske är det också detta som är Friuliens själ och hjärta. Det genuina. Att inte försöka vara något annat än det man är och att ursprunget är något viktigt. Kanske ger jag mig själv och mitt lantliga ursprung något slags senkommen upprättelse genom att dricka viner som detta.
Okej, nu ska jag försöka koppla över i förment objektivt läge och skriva om vinet. 2007 Collio Friulano går i en ljust guldgul nyans med lite gröna inslag. Vinet är mycket aromatiskt och mina associationer går till gula plommon, päron, vita persikor och mandel. Jag tycker mig också ana ett lätt inslag av ek. Smaken är fyllig och livlig med en lätt sprits. Aromerna går igen men här finns också en tydlig mineralitet och lätt bitterhet. Mycket lång eftersmak. Vinet ger också samma känsla som Zidarichs Malvasia. Det friskar upp och renar munnen. Men jag måste också säga att det gör något mer. Det berör och känns på något sätt både viktigt och riktigt. Jag gillar det här.
Ikväll fick vinet skölja ner en fulpizza och man kan lugnt säga att det räddade den måltiden. Imorgon ska det få jobba under lite mer respektfulla omständigheter.
6 kommentarer:
Låter intressant, vad snackar vi för druva/druvor?
Är de 199 kronorna motiverade?(nysvenska för the dreaded : är det prisvärt?)
/Patrik
Druvan är Friulano (hette Tocai innan EU intervenerade). De 199 kronorna är synnerligen välmotiverade förutsatt att man värdesätter ett rent och mineralstint vin. Det här är hardcore-Collio och det blir inte så mycket bättre.
Oj oj - gott! Tusen tack för smakprovet, Ingvar! Hardcore collio på min ära. Reminiscenser från vårt besök i trakten fladdrar förbi för min inre blick. Jag tror jag löser biljett på ditt Friuli-tåg och hänger med en bit på resan.
People get ready, there's a train comin'
You don't need no baggage, you just get on board
All you need is faith to hear the diesels hummin'
You don't need no ticket you just thank the lord
People get ready, there's a train to Jordan
Picking up passengers coast to coast
Faith is the key, open the doors and board them
There's hope for all among those loved the most
There ain't no room for the hopeless sinner whom would hurt all mankind
Just to save his own
Have pity on those whose chances grow thinner
For there is no hiding place against the kingdoms throne
People get ready there's a train comin'
You don't need no baggage, just get on board
All you need is faith to hear the diesels hummin'
You don't need no ticket, just thank the lord
Lustigt - det var precis den låten som körde i huvet när jag skrev kommentaren...
Great minds think alike 8-)
Skicka en kommentar