2004 Cascina Cucco Barolo Cerrati

Kvällens vin blev hela bloggosfärens darling i höstas. Begrepp som gruppeköb och tilbud letade sig in i bloggarvokabulären . 2004 Cascina Cucco Cerrati var som en storögd, vattenkammad gossopran på besök hos ett gäng ogifta mostrar.

Det är lätt att förstå att det blev som det blev. De första rapporterna satte igång stor aktivitet och det företogs långväga resor för att handla superbarolo för 132 DKK/flaska. Kombinationen av riktigt bra vin till riktigt bra pris och en dos smugglarromantik var och är oemotståndlig När flaskorna nådde sina beställare via inofficiella distrubutionskanaler kom de med historier om hemliga möten på obskyra parkeringsplatser och annat spännande. Man kan se framför sig hur historierna om Barolo-expressen i framtiden kommer att anta Algoth Niska-liknande proportioner.

Själv var jag nära att missa tåget och när lådan väl dök upp kände jag att flaskorna måste svalna och hypen lägga sig innan det gick att smaka vinet. Det är inte utan ett visst mått av förväntningar som jag korkar upp. Förväntningar som faktiskt infrias och det med råge.

Vinet går i en mörkt tegelröd nyans. Doften är bland de häftigaste nebbiolokickar jag har haft förmånen att uppleva. Den är stor, komplex och verkligen spännande. Först ut är en massiv vägg av mogna solvarma jordgubbar. Sedan fyller det på med alla de klassiska nebbioloaromerna på ett närmast kaleidoskopiskt sätt. Varje gång man tar en sniff dyker det upp något nytt. Av komponenter som målarfärg, mandelmassa, vildhallon julkryddor och körsbär bildas hela tiden nya mönster.

Smaken är stor och maffig med intensiv frukt. Vinet är riktigt kraftigt med en viss eldighet. Aromerna dyker upp som på ett pärlband och det är bara att pricka av dem. Med lite tid i glaset blir kryddigheten mera påtaglig och det dyker upp en del söt, torkad frukt och mörk choklad i eftersmaken. Fin syra och markanta men synnerligen väluppfostrade tanniner rundar av.
För en gångs skull ett vin som även jag kan ha en lång stund i glaset. Det här går liksom inte att hälla i sig utan en skvätt varar länge.

2004 Cascina Cucco Barolo Cerrati lever upp till hypen och det med råge. När ett vin håller den här klassen känns diskussioner om modernister och traditionalister inte särskilt intressant. Det här är ett fantastiskt vin. Definitivt inget jag skulle vilja dricka sju dagar i veckan utan något som ska plockas fram vid väl valda tillfällen.